Julia K

Hej söta!

Det här känns minst sagt tudelat. Det vi går igenom just nu. Även om det till allra största del är ren och skär lycka.

I och med att jag inte längre är purung och gravid så blev jag erbjuden att göra ett KUB test. Jag fyller 35 år i september. Det är dels ett blodprov som gjorts och ett Ultraljud som sker den här veckan.

För att göra en kort sammanfattning så går KUB testet ut på att göra en sannolikshetsbedömning på fostret om den har kromosomavvikelser. ( Hoppas att jag beskriver det hela korrekt nu ). Det är alltså inget svar man får utan en riskbedömning. Ja och det är såklart ganska komplicerat och svårt kan jag tycka…På många olika plan. Att få veta sannolikheten.

Hursom. Jag har stålsatt mig och tillåtit en dag bestå av minimalt med oro för att vara jag. Alltså verkligen. Jag har varit så duktig på att njuta av att just nu i denna stunden är jag faktiskt gravid.

Men nu är det sådär jättenära till Ultraljudet och i ärlighetens namn vet jag inte riktigt vad man ska göra av informationen. Ändå så vill jag göra detta. Tror jag…

Och bara det att göra ett Ultraljud. Finns det ens en liten älskad där inne över huvudtaget? Så har jag tänkt precis varje gång. Och på ett sätt så växer oron för varje barn. För min del. Jag har inga missfall i bagaget och då tänker jag att det kanske är min tur denna gången?

När jag känner att de oroliga tankarna tar lite väl mycket plats så bestämmer jag mig för att andas. Och så tänker jag att det som sker sker. Och allt blir bra på det ena eller andra sättet och vägen dit vet jag ingenting om men jag är aldrig ensam och behöver aldrig känna mig otrygg någonsin. Så den här veckan tassar jag lite på tå och försöker att hålla ett lugn inom mig.

Annars så har dagen spenderats med att städa. Jag vet. Låter sådär roligt. Men jag tycker om att städa. Och vårt hus tyckte om att bli städat kan jag ju säga. Hjälp vilket sommarlovskaos här har varit. Jag hann inte med hela huset utan fortsätter med det sista imorgon och sedan kan vi fortsätta sommarlovslunket.

Sköt om er!

kram

Julia

Hej finisar!

Det här blev sannerligen en sommarlovsmåndag att spara i hjärtat.

Tänkte på det idag. När jag låg på de solvarma klipporna och solade mig. Bläddrandes i en bok. Med betoning på bläddrandes för det blev inte många sidor lästa i vanlig ordning.

Men i alla fall. S O M jag älskar våra årstider. Precis allihop. Och på något vis så är jag nästan övertygad om att vi i Norden njuter lite lite extra av värme och sol. Just för att vi inte är bortskämda med det året om. Alla årstider har verkligen sin charm och tjusning tycker jag.

Nåväl. Vilken underbar julidag det varit idag med ljumna vindar, dopp i havet, smörgåslunch och en tur över öppet hav med lagom spännande höga vågor.

Hoppas ni fått njuta av dagen!

puss

Julia

Hej finisar!

När jag vaknade imorse så fick jag feeling för Grönan och så fick det bli. Eller ja jag är ingen Tivoliälskare ett endaste dugg såhär i vuxen ålder men jag älskar att se barnens pirr, förväntan och hela den biten. Och varje år åker vi såklart till Gröna Lund och denna söndagen fick bli vår göra Grönan dag.

Jag vet inte riktigt vad som flög i mig men plötsligt så stod jag där själv i kön till typ världens högsta slänggunga med tunna tunna kedjor och jag som lider av överhemsk höjdskräck. Som kommit smygande med åldern.

Det var v i d r i g t. Jag såg söders höjder skymta men missade resten av stan då jag inte vågade mer än att kisa stundtals tills färden var över. Maxade därefter spänningen med en bläckfiskfärd där jag var alldeles ensam om att tycka att även det var sådär överhemskt och läskigt. Haha hjälp alltså. Dagen har med andra ord varit överspännande för somliga.

Barnen och Carlos åkte modigt både det ena och andra och dagen avslutades med storvinst för Belle som vann sitt favvisgodis. Vilken total lycka!

Hoppas dagen varit fin. Och lagom spännande. Sköt om er!

puss

Julia