Julia K

Hej finaste!

Hoppas dagen varit härlig?

Vi var på en liten miniutflykt som jag ska tipsa er om alldeles snart. Inte för att jag kom mig för att knäppa några bilder men jaja. Jag är ju en stor förespråkare av enkla mindre dagsutflykter. Gärna sådana som jag fixar på egen hand med barnen då C ju allt som oftast inte firar lika långa sommarlov som vi andra i familjen gör.

Men just nu är det bara så så lyxigt att vi är hemma tillsammans. Och vi kom snabbt in i själva sommarlovslunket också. Underbart!

Men idag tipsar jag om en utflykt till vår lilla gård För imorgon håller jag öppet i gårdsbutiken och det finns även fika för den som blir sugen.

Förutom godsaker och finsaker som världens bästa hamamhanddukar så finns fem numera väldigt busiga små kattungar att mysa med, ekologisk honung ( vår egen ) och så har jag fyllt på med chokladblommor samt pelargoner.

All info finns på hemsidan:

www.juliakhouri.se

puss

Julia

Heeej!

Vilken värme vi har! Har ni också varma soliga sommardagar just nu?

Hos oss blir det sådär varmt att luften står alldeles stilla på lilla gården och då finns det inte så mycket annat att göra än att åka ut med båten. Stockholms skärgård alltså. Älskar! Knappt tio minuter från vår båtplats och brygga har vi en makalöst härlig liten sandstrand som vi brukar hänga på. Långgrunt och mycket rosenknoppsvänligt. Man kan vada nästan hur långt som helst längs ön och till grannön till och med. Och utsikten mot öppna havet från ena delen av ön är en sådan som man nästan tappar andan av.

Nu hemma. Med middagsmaten inhandlad från Rökeriet nere i hamnen.

Älskade sommarlov!

puss

Julia

Hej finisar!

Vet ni. Häromdagens hände det något alldeles förfärligt sorgligt här i Björsta under tiden vi låg och sov.

Jag anade ingenting utan tassade upp på övervåningen på morgonen för min morgondusch. Sneglade som vanligt ut genom Noells fönster. Man passerar hans rum. Och kände att det var ett så märkligt mörker utanför. Trots att morgonen var juliljus och solen strålade. Ville få igång dagen och ställde mig i duschen utan att undersöka mörkret närmare.

Kanske lika bra det. Jag hade nog tappat andan allra minst.

Carlos kom upp efter en stund och sa de där orden jag liksom vetat ska komma en dag. Trädet är ju trots allt säkert minst 100 år gammalt.

Körsbärsträdet är mitt itu.

Vårt älskade gamla knotiga körsbärsträd låg nu mitt itu och det var bladverket som hamnat på backen och mot både ena bilen och vårt hus som skapade det där mörkret.

Älskade träd. Ni vet ett sådant som man följer varje årstid. När tunga stora snöflingor dalar ner och lägger sig på de kala grenarna. När blommorna knoppar för att till slut slå ut i den vackraste blom man bara kan tänka sig. För att sedan ge oss sådär lagom söta härliga bär att äta och koka saft av. När bladen gulnar och till slut blir intensivt röda som om de brann om hösten.

Tusan vad jag sörjer vårt körsbärsträd alltså. I 13 år fick vi njuta av den. Jag är så innerligt glad att ingen kom till skada.

Jag har haft riktig terapi i köket under några dagar och kokat enorma mängder saft. Faktiskt för ett helt år framåt. Kokat, silat och saftat. Kan vara den godaste saften jag kokat någonsin. Jag kokar bären i vatten, mosar, silar och kokar om på nytt med socker för att sedan frysa ner i lagom stora portioner.

Röjningsarbetet lär fortsätta i många veckor till. Jag i min tur tänker redan vår. Och hur fint jag ska göra på platsen då. Ett nytt träd ska det bli. Och mot staketet ska jag plantera en vacker ros.

Jag ska verkligen njuta av varje glas saft fram till våren fram till det att jag kan ta tag i platsen för förödelsen och göra den vacker igen.

Hoppas ni haft en härlig dag! Vi har haft ännu en altanhängdag och fixat i trädgården.

Jag ligger supermycket efter med alla hälsningar ni skrivit till mig här på bloggen men godkänner lite nu och då när tiden finns.

puss

Julia