Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

JULIA K

Mina tankar just nu…

IMG_9839

Hej söta!

Det här känns minst sagt tudelat. Det vi går igenom just nu. Även om det till allra största del är ren och skär lycka.

I och med att jag inte längre är purung och gravid så blev jag erbjuden att göra ett KUB test. Jag fyller 35 år i september. Det är dels ett blodprov som gjorts och ett Ultraljud som sker den här veckan.

För att göra en kort sammanfattning så går KUB testet ut på att göra en sannolikshetsbedömning på fostret om den har kromosomavvikelser. ( Hoppas att jag beskriver det hela korrekt nu ). Det är alltså inget svar man får utan en riskbedömning. Ja och det är såklart ganska komplicerat och svårt kan jag tycka…På många olika plan. Att få veta sannolikheten.

Hursom. Jag har stålsatt mig och tillåtit en dag bestå av minimalt med oro för att vara jag. Alltså verkligen. Jag har varit så duktig på att njuta av att just nu i denna stunden är jag faktiskt gravid.

Men nu är det sådär jättenära till Ultraljudet och i ärlighetens namn vet jag inte riktigt vad man ska göra av informationen. Ändå så vill jag göra detta. Tror jag…

Och bara det att göra ett Ultraljud. Finns det ens en liten älskad där inne över huvudtaget? Så har jag tänkt precis varje gång. Och på ett sätt så växer oron för varje barn. För min del. Jag har inga missfall i bagaget och då tänker jag att det kanske är min tur denna gången?

När jag känner att de oroliga tankarna tar lite väl mycket plats så bestämmer jag mig för att andas. Och så tänker jag att det som sker sker. Och allt blir bra på det ena eller andra sättet och vägen dit vet jag ingenting om men jag är aldrig ensam och behöver aldrig känna mig otrygg någonsin. Så den här veckan tassar jag lite på tå och försöker att hålla ett lugn inom mig.

Annars så har dagen spenderats med att städa. Jag vet. Låter sådär roligt. Men jag tycker om att städa. Och vårt hus tyckte om att bli städat kan jag ju säga. Hjälp vilket sommarlovskaos här har varit. Jag hann inte med hela huset utan fortsätter med det sista imorgon och sedan kan vi fortsätta sommarlovslunket.

Sköt om er!

kram

Julia

 

 

 

 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
40kommentarer
  • Hej.
    Vill börja med att skriva att du har en jätte fin & inspirerande blogg! Hejja!
    Jag & min sambo väntar vårt första barn. Jag är 36. Haft en lång kamp som vi efter 2,5 år bestämde oss för att genomgå en ivf behandling. För mig / oss har det från början varit en självklarhet att göra ett kub test. Min barnmorska ‘erbjöd’ verkligen inte oss det utan hon var väldigt tydlig att de bara berättar att möjligheten finns. Sen fick vi veta att vänner till oss som också gått igenom ivf gjort ett NIPT test. Jag visste inte vad det var & de berättade / jag googlade. Så nu har vi också gjort ett NIPT test & allting ser bra ut. Sen kan mycket hända längs vägen. Finns ju inga garantier. Vi gjorde vårt NIPT test hos Vasamamma på Odenplan. Vi sa det att skulle vi få ett annat besked så ville vi veta. Kunna förbereda oss. Sen tror jag att vi kan nog aldrig riktigt säga vad vi skulle gjort förän vi fått svaret. Det var en jätte nervös väntan men att göra NIPT kändes 100% bra inom oss. Och det är det viktigaste. Att det känns bra. Vet inte alla om jag hjälper el stjälper. Vill bara dela med mig. Må gott & all lycka!
    Emelie

    Emelie 2016-07-28 12:37:26
    Svara
  • Åh jag förstår hur du känner… Jag är gravid m vår lilla 3a, 7 år sedan sist och är 38 år så jag blev erbjuden KUB-test. Ultraljudet gjorde vi igår och jösses vad jag var nervös, orolig och nojjig!
    Det var inget lätt beslut att ta men vi var överens att göra det och gå vidare m nästa steg om det hade känts nödvändigt för oss! Nu fick vi fina siffror och fick se ett livligt mirakel i magen, jag ska verkligen försöka njuta av min graviditet , men jag är betydligt mer orolig denna gång!
    Stort lycka till vad ni än bestämmer er för, test el inte! Hoppas du kan njuta!

    Anna 2016-07-27 22:58:07
    Svara
  • Jag har gjort KUB vid alla mina graviditeter trots att jag vid första var 33 år. Den sista när jag var 40. Vet inte heller vad jag hade gjort om vi hade fått ett negativt besked…men det kändes som en möjlighet att få se bebben tidigt och att få en första hint om att allt ser bra ut. Nu fick jag bra sannolikhet varje gång så jag ahr aldrig varit orolig och jag vet dem som fått sämre värden och som det ändå gått bra för!
    Njut över att få se den lilla/e!!

    Kram

    Jessica E 2016-07-27 21:07:44
    Svara
  • Du vet vart jag finns om du vill prata om det. ❤️

    Terese 2016-07-27 19:36:14 http://www.oddsends.se
    Svara
  • Man ska ju aldrig råda någon annan i sånt här…det är så känsligt. Men innan man gör testet måste man ju vara beredd på beskedet men kan få, och om man verkligen kan välja bort ett liv för att det inte är helt friskt. Vi har vänner som hade beslutat sig för att ta bort sitt barn efter testetsom visade på hjärnskada, men ångrade sig i sista stund och ut kom en frisk liten flicka. Jag har varit otroligt orolig genom mina graviditeter och det tror jag alla är när man redan har det så bra, och man vet att allt kan förändras på en sekund. Men låt statistiken tala, de flesta graviditeter går bra och de flesta barn föds friska. Åh jag lider med dig och dina känslor just nu, även om jag helt och fullt förstår dig… <3

    cecilia 2016-07-27 09:49:59
    Svara
  • Hej Julia? Jag var precis i samma läge som du för 15 år sedan! Jag känner på pricken igen funderingarna du bär på, jag återblickar & känner med dig! Jag fick då, som 35 åring, samma ”erbjudande”! Vårt val blev att avstå med undantag för ultraljudet. Vårt resonemang var då…hur hanterar vi resultatet av testet…och med den tanken blev det för oss enklare (nu förenklade jag mitt utlägg men annars hade det blivit en kilometerlång text) Varmaste kramar till dig & hela familjen ???

    Marita Eghult 2016-07-27 08:31:06
    Svara
  • Eftersom jag är lite som du och oroar mig lätt (ffa under min tredje graviditet) kommer här lite pepp… Har två vänner som är över fyrtio och väntar barn och allt är helt bra. Den ena väntar sitt femte och den andra sin tredje och fjärde (tvillingar). Min farmor fick sex barn och hon var 44 när hon fick min pappa. Min mans mormor var 47(!) när hon fick sitt sista barn och det gick bra.
    Som sagt, lite pepp! Ber en bön att allt ska gå bra!/ Maria

    Maria 2016-07-27 07:47:58
    Svara
  • Med all respekt för vissas öden här, tycker jag du ska läsa mellan raderna. Det värsta man kan göra i ditt tillstånd är att oroa sig. Tycker även det är ganska elakt och dumt att dela med sig av sina tyvärr komplikationer kring foster. Tänk såhär, hur gjorde din mormors mors? Fanns det ens ultraljud då? Nej. Kvinnor har fött barn i alla år, och i dom flesta fall friska! Finns kvinnor som fött barn 45 års åldern. Jag tror inte du behöver oroa dig, i dagens samhälle måste vi hela tiden ha kontroll. Vi måste få veta saker,se saker. Vi kan inte hantera eventuella motgångar då dom är ganska små jämfört med hur det var förr. När min kompis då 28 berättade att hon hade gjort KUB med sitt första barn fattade jag ingenting, tyckte det lär mer som att hon ville ha kontroll än glädjas åt sitt foster. Ut kom sen en frisk flicka. Så ta det lugnt nu, stor kram! //Anna

    Anna 2016-07-27 07:05:45
    Svara
  • Jag har gjort det på båda mina barn med bra resultat. Även om något är fel så får ni veta och dessutom är det en underbar chans att se lilla bebisen som faktiskt, otroligt nog, ser ut som en bebis redan nu. För mig har det varit en lättnad med goda resultat, men även en glädje över att se att det verkligen finns något därinne och över att hjärtat slår. Har en missed abortion i bagaget mellan mina barn, dvs ett missfall där barnet inte kommer ut utan bara dör. Det upptäcktes i vecka 9 och av den anledningen kunde jag vid min sista graviditet absolut inte tänka mig att gå ända till rul i vecka 18-20 utan att få se barnet. Hoppas ni gör det för det är en fin upplevelse. Lycka till!

    Sofia 2016-07-27 05:57:11
    Svara
  • Jag känner igen mig i att bli oroligare för varje barn men det är egentligen inte så konstigt, man är ju mer medveten om hur mycket som kan gå fel. Kommer ihåg när jag väntade första, jag hade ärligt talat inte en tanke på att något kunde hända..blev värre för varje skrutt (har tre)
    Hoppas du kan njuta och lycka till med allt ?

    Gabriella 2016-07-27 00:43:40
    Svara
  • I mitt landsting så erbjuds alla. Kändes som något som alla gjorde, vi tänkte inte så mycket på det utan mer som om det visar något så tar vi ställning till det då. Min kompis fick inga bra siffror och de mådde jättedåligt, men det visades vara fel på provsvar så det var inget ”fel”….
    Själv har jag 2 st MA i bagaget men två barn efter det, jag är livrädd för att skaffa en trea, rädd för att mista ett barn o orkar inte med ovissheten om barnet lever eller ej.
    Jag önskar dig och familjen all lycka till!

    Karro 2016-07-27 00:04:33
    Svara
    • Svar på Karros kommentar.

      Tack! Ja här blir alla erbjudna men jag tackade faktiskt nej senast för nästan 5 år sedan men nu har jag blivit äldre… Kram och hoppas du övervinner rädslan. En trea är ljuvligt! Kram J

      juliak 2016-08-03 08:50:10
      Svara
  • Du är ung. Många får sitt första eller andra barn vid din ålder. Titta på många mammor ❤️ Som får barn vid 40-45 och mer. Sen kan jag förstå din oro, den finns alltid där oavsett ålder.
    Varma kramar till dig Charlotte

    Charlotte 2016-07-26 23:40:37
    Svara
  • Fina Julia!
    Stort grattis till graviditeten ❤️
    Känner igen mig så väl i dina tankar.

    Min man och jag väntar i skrivande stund vårat 5:e barn, beräknat förlossningsdatum är 29 september.
    Jag hade så gärna önskat att oron skulle bli mindre för varje graviditet, men för mig har det verkligen blivit tvärtom. Ibland känns det som att oron ska äta upp mig och det är så svårt att ta sig ur de jobbiga tankarna.

    Vårt första barn föddes med ett hjärtfel, jag tror det är det som satt mest spår i mig. Vi höll på att förlora henne när hon var 8 dagar och hon är opererad 3 ggr. Idag är hon 11 år gammal och mår precis lika bra som sina jämngamla kompisar.
    Graviditeterna har aldrig varit enkla, främst pga graviditetssjukdomen Hyperemesis Gravidarum som jag haft alla 5 gånger, men även pga andra problem. Å sen har vi även haft 2 missfall mellan barn nr 3 och 4.
    Jag tror helt enkelt att man blir mer o mer orolig ju mer erfarenhet man samlar på sig. Oavsett om det är självupplevt eller historier man hört talats om under årens lopp.

    Jag fyller snart 34 år så KUB-testet vi valde att denna graviditet utföra fick vi bekosta själva. Jag kan inte säga att vi innan testet och riskbedömningen var helt klara med vilket beslut vi skulle ha tagit om risken visat sig vara hög. Men det jag vet är att vi åtminstone tagit reda på så mycket vi bara kunnat om vårat lilla knyte i magen. Å det tycker jag känns bra i hjärtat, att om det nu skulle visat sig att risken varit hög så hade vi varit förberedda på det redan vid förlossningen. Graviditeten hade med stor sannolikhet klassats som en högriskgraviditet och förlossningen hade övervakats på ett annat sätt än vid ”normala” förlossningar. Tänk vad bra om man vetat det redan innan isåfall, för både det lilla knytets och sin egen skull! ❤️

    Jag håller mina tummar såväl för KUB-testets resultat men även för att du ska kunna finna lite mer ro under graviditetens gång.

    Många kramar från Mig

    Suzanne Zehlander 2016-07-26 23:21:42
    Svara
  • Jag vill inte skrämmas eller något sådant, utan bara dela med mig av min historia ang KUB. Förra året väntade vi vårt första barn. Jag hade ett par månader innan fyllt 28 år men i min kommun erbjuds alla KUB. Vi valde att göra det, vi fick se vår lilla flickas hjärta slå och se henne sprattla men sen rasade vår värld när barnmorskan sa att det inte stod rätt till och att hon skulle hämta specialist läkaren. Läkarens ord löd ” tyvärr tror jag inte det kommer bli ett levande barn, om du mot förmodan går hela graviditeten så kommer barnet dö efter förlossning” Men vi blev inbokade på ett nytt UL och fostervattenprov 3 veckor senare bara för att vi och läkaren skulle vara helt säkra på att hon inte skulle kunna överleva. Tyvärr såg det värre ut och det hade börjat samlas vatten i hennes lilla mage så vi beslöt för att avsluta graviditeten. Några dagar innan julafton, då var jag i vecka 17 födde jag en en fin liten tös som var så perfekt men ändå så sjuk. Hon hade ingen trisomi som man kollar efter på KUB utan hade ett annat fel så dom ser om det är något annat som är avvikande också. Nu är jag gravid igen och om två veckor ska vi göra KUB igen och vi är så sjukt nervösa och mår skit dåligt. Trots att det är något av det jobbigaste och sorgligaste har vi aldrig ångrat att vi gjorde kub och fick reda på hyfsat tidigt att hon var allvarligt sjuk och hur vi än gjort hade hon dött ifrån oss. Önskar dig all lycka till! Kram

    Anonym 2016-07-26 22:47:12
    Svara
    • Svar på Anonyms kommentar.

      Tack för att du delar med dig. Jag önskar er all all lycka som finns i hela världen att allt går bra den här gången. Jag kan bara ana oron.

      Jag kan på ett vis vara lite mer avslappnad och ta det som det kommer med tanke på att vi har tre ljuvliga barn och jag är tacksam, nöjd och lycklig som det är. Även om det vore fruktansvärt sorgligt om något gick snett. Men ja, läget är annorlunda.

      Än en gång, all lycka till!

      Kram Julia

      juliak 2016-07-26 23:09:00
      Svara
  • Förstår dina tankar!

    Jag var 34 när jag väntade vårt första barn som föddes friskt, vid 37 fick jag tyvärr ett tidigt missfall och vid 38 väntade jag vår yngste (mycket friska och livfulla älskling) och trots att jag då hade ett missfall i bagaget kände jag ett inre lugn om att ”det som sker, det sker rätt”. Naturen sköter det mesta helt själv till det bästa och resten kan vi inte påverka utan vi får liksom förlita oss på att vi förmår hantera den hand vi ges. Allt blir bra! Vår yngste är nu en härlig och fullt frisk 6-åring om än med en ”gammal” mamma ?
    Vårt landsting erbjöd inte några speciella testet trots att jag var förhållandevis gammal. Jag tyckte faktiskt att det var skönt på ett sätt. Jag slapp ta ställning till en ev. ”prognos”.

    Du är ju jätteung med mina mått mätt så jag är säker på att du bara kan njuta av din graviditet. Försök skjuta oron åt sidan. Läste någonstans att oro ju bara gör att vi upplever en olycka antingen helt i onödan eller två ggr istf en. Lättare sagt än gjort men det ligger något i det. Ha det fint och lycka till! Allt blir bra!
    Mvh Helena

    Helena 2016-07-26 22:38:18
    Svara
  • Jag har tre barn, och har känt mig mer och mer nervös för varje gång. Delade minnoro med barnmorskan som gjorde sista ul och sa som det kändes, att statistiken talade mot mig och min graviditet. Fast hon sa att alla känner så, och att i själva verket är det precis tvärs om – ju fler graviditeter man haft där allt faktiskt gått ‘bra’ – ju mer talar för att det går bra även nästa gång. Håller tummarna för dig, och tack för peptalk förra v (@molban) kram Anna

    Anna 2016-07-26 22:05:53 http://annashjartan.blogspot.com
    Svara
  • Jag har heller inga missfall i bagaget, men var orolig när jag var gravid med senaste barnet att något skulle gå dåligt. Vägrade kliva upp ur sängen innan jag fick en godmorgon-spark på morgonen. En av mina kollegor peppade mig väldigt mycket så jag kom bort från oron i mitten av graviditeten, och det var så skönt!

    Tuva 2016-07-26 21:51:57
    Svara
    • Svar på Tuvas kommentar.

      Så himla bra att du kunde vända oron till att kunna njuta för oro är ju till stor del så himla onödigt även om det såklart är fullt naturligt. Kram!

      juliak 2016-07-26 22:06:22
      Svara
  • Förstår verkligen dina tankar Julia. Fjärde barnet och någonstans tänker man att ”turen” ska ta slut. Du får tänka, spelar de någon roll? Några tänker jag har tre friska barn, vi behåller det så och andra tänker vi har tre friska barn, ett fjärde är en gåva vad än som sker. Jag är äntligen gravid med vårt första barn, försökt i 3 1/2 år, lyckades på femte ivf försöket. Vi blev erbjudna KUB, men hos oss spelar de verkligen roll! Ett barn med ev ds eller annat, spelar ingen roll! Vi vill bara ha ett barn! Tycker ni ska göra det och om det blir ett avvikande resultat så beslutar ni er då! Kram och lycka till. PS så nyfiken vilken vecka du är, tror vi är ungefär samma. Är i 13+3 nu. Kram

    Anni 2016-07-26 21:46:18
    Svara
    • Svar på Annis kommentar.

      Stort grattis till er. Vilken enorm lycka!

      Jag vet att vårt barn blir högt älskat oavsett. Och är redan nu. Jag tänker som du att vi tar det som det kommer. Jag har svårt för att bestämma mig att si och så blir det om resultatet blir si eller så. Jag har svårt att föreställa mig en abort faktiskt OM det inte skulle handla om ett livshotande tillstånd utanför min mage.

      Himla svåra frågor och tankar det här.

      Kram och tack för dina tankar!

      Julia

      juliak 2016-07-26 22:10:29
      Svara
      • Svar på juliaks kommentar.

        Tack! ❤️ Tänker att du ha ditt svar där. Abort inte aktuellt! Eftersom du är tveksam så strunta i det! Lycka till återigen

        Anni 2016-07-26 22:51:32
        Svara
  • Svårt med testerna. Jag (vi) valde att inte göra dem, bortsett från ”det vanliga” ultraljudet då. Anledningen var att vi kände att vi inte visste hur vi skulle hantera ett eventuellt negativt besked. Men var och en bestämmer ju lyckligtvis själv om man vill göra det eller ej. Tror man känner vad som är rätt för just en själv.
    Tack för en fantastisk blogg och insta!

    Sofie 2016-07-26 21:36:52
    Svara
  • Jag har inte blivit erbjuden någon test med mina graviditeter. O jag var inte ung med första barnet ens. 34,36 o 38 år har jag varit.
    När jag väntade tredje så frågade jag min barnmorska om jag skulle göra ett test efter som jag tyckte att jag var ”gammal”. Min kloka äldre barnmorska svarade då; Du är ju inte lastgammal ?
    Allt gick bra iallafall!
    Lycka till! ?

    Katarina 2016-07-26 21:33:55
    Svara
    • Svar på Katarinas kommentar.

      Haha helt riktigt, kloka barnmorska. Jag har en fantastisk barnmorska och det känns så så bra. Allt blir nog bra på det ena eller andra viset. Kramar! Julia

      juliak 2016-07-26 21:58:47
      Svara
  • Tror det är klokt att göra ett test… Men jag tror allt att du inte behöver oroa dig ett dugg.
    Du är ju ung! Tänker på att det är många som skaffar barn när de är om jag, 43.. För mig går det inte, men det är klart att man ska skaffa barn när man vill och kan.
    Lilla hjärtat kommer slå och du kan nog känns dig lugn igen efter ultraljudet, tror du inte det?
    Ha en fin kväll nu!
    Kram Anna

    Ekenäsliv 2016-07-26 21:33:54 http://www.ekenasliv.se
    Svara
  • Jag fyllde 35 i juni – vår lilla kille föddes i maj. I september 2015 plussade jag. Vårt landsting erbjuder inte kub till de som inte fyllt 35 – men jag hade bestämt mig för att jag ville göra det. Så jag åkte till Sthlm och gjorde det via fria vårdvalet.

    Vi fick högsta värdet – typ 1:20 000. Så jag behövde aldrig fundera över ngt ställningstagande. Men jag hade bestämt mig för att om vi fick mindre än 1:200 så ville jag gå vidare med ytterligare prover. I Sthlm har de en metod som kostar typ 8-10 000kr om en betalar det själv som kan ge mer svar. Jag tror att om du gör testet är det nog klokt att du vet innan vad du ska göra med resultatet. Och kom ihåg att ff är 35 år en ganska hyfsat ung ålder ❤️

    Joanna 2016-07-26 21:30:47
    Svara
    • Svar på Joannas kommentar.

      Ja NIPT ( ? ) känns som steg 2 om det blir ett steg 2. Alltså det test man betalar själv men den är nog kostnadsfri om man skulle få väldigt hög risk. Stundtals känner jag bara att allt får lov att bli som det blir och strunta i att ta reda på annat än det som gås igenom på RUL. Ja men du det är nog ändå ganska ”ungt”. Min barnmorska sa att det är först efter 40 som riskerna ökar markant men att man ju måste sätta en ålder och då har det blivit 35. Känner mig som sagt var väldigt tudelad. Att det finns en risk ( för oändligt många olika saker ) vet jag ju redan även om de allra flesta barn föds friska. Och saker och ting kan ske vid förlossningen och efteråt. Allt blir nog bra. Kram och tack för att du delar med dig!

      juliak 2016-07-26 21:40:49
      Svara
  • Jag förstår dina tankar precis.Jag har fyra barn.Den sista är 20 månader.Jag var 39 år när jag väntade vår sladdas.Jag har aldrig varit så orolig som då.Jag har aldrig haft något missfall.Tänkte att det inte kan gå bra 4 gånger.Vågade knappt skriva in mig på mvc.Jag var också jätte nervös inför kub testet,om det skulle vara någon där eller på vad svaret skulle visa.Allt gick jätte bra och jag blev igångsatt i v 38 pga tre veckor med förvärkar.
    Försök att njut av graviditeten och lycka till!
    Kram Maria

    Maria 2016-07-26 21:22:45
    Svara
    • Svar på Marias kommentar.

      Tack söta! Det är väl på något vis åren och ödmjukheten som kommer för varje år skapar större oro kanske… Nog för att man funderade med första barnet i 20-års åldern men inte på långa vägar på samma sätt som nu. Alls. Rutinultraljudet med Belle kändes helt fruktansvärd innan den var färdig. Kram och tack för att du delar med dig! Julia

      juliak 2016-07-26 21:56:43
      Svara
Julia Ks webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Josefines Yoga
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Vanja Wikström
Mode
Petra Tungården
Mode
Fanny Ekstrand
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Träningsglädje
Lifestyle
Dasha Girine
Mode
Chrystelle Eriksberger
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
Foodjunkie
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Sanne Alexandra
Man
Marcus Schuterman
Man
Viktor Frisk