Hej finisar!

Jag börjar få den där riktigt sköna känslan av rent hemma. Ja ok det behövs en rejäl vårstädning och fönsterputsning men känslan av rent, undanplockat och fram för allt undanrensat. Jag gjorde ett större ryck innan jag började jobba då jag tänkte att tiden skulle bli knapp för sådana saker till en början.

Nu har jag plötsligt tid över och jag har skrivit en lååååång vÃ¥rens ” att göra ” lista. Älskar! Idag mÃ¥lade jag ett nyfyndat loppisbord och ställde möblerna pÃ¥ plats i gÃ¥rdsbutiken. Första saken struken frÃ¥n vÃ¥rlistan.

Så mycket mer hanns inte med då Belle fortfarande är hemma krasslig. Och gissa vem som ligger nedbäddad i världens feberfrossa? Jo C…stackars alltså. Detta är nog andra gången som han har feber sedan vi blev ihop. Ynklig stackare kan jag ju meddela. Tur att jag inte ligger däckad också utan faktiskt är på benen. Om än sjukligt trött och matt. Men det känns ändå som att det är påväg åt rätt håll. Håll tummen!

Ingen direkt peppig period här på bloggisen just nu. Ledsen för det. Men livet är livet ni vet.

kram

Julia

Hej finisar!

Så så ynklig Julia här.

Det känns som alla år av att faktiskt hålla mig pigg och frisk medan övriga familjen tagit sig igenom diverse sjukor nu på något vis kommer över mig.

SÃ¥ jag vilar.

Och dagens största insats var att göra iordning middag och ett stort fat med frukt och bär. S Å mumsigt!

Man är ju inte världssugen på annat direkt förutom lite frukt och jordgubbssaft just nu.

Med hopp om piggare tider. Detta är sjukt trist och jobbigt…

Kraaaaam!

J

Ljuvliga snittisar från torget som nu är en väldigt spretig bukett alá Julia, krassligt hjärta i soffan och en så himla fin vit bomullstop som jag hittade till mig själv från Zara. Tänker bära den till jeansshorts i sommar. 

Ja men hej hej vabruari som det så vackert kallas!

Av oss med små älsklingar.

Idag var jag inne i stan pÃ¥ ett par ärenden. Huvudärendet var ett läkarbesök som jag dragit mig för. Typ i flera Ã¥r. Inget avancerat, mer än att kolla av födelsemärken hos en hudläkare och det gick bra. Inga konstigheter. Som jag inbillat mig… Det är lite typiskt mig att dra mig för att göra just sÃ¥dana saker. Men februari är tillägnad sÃ¥dant för sen kommer jag inte att ha tid pÃ¥ samma sätt. SÃ¥ pÃ¥ torsdag ska jag till tandis för att byta ut en skena jag haft bakom tänderna sedan tandställningstiderna. Vill ju inte gärna att tänderna ska flytta pÃ¥ sig…

Hmm vad ska jag mer hitta på för otäckt tro. Cellprov kanske…? Ja så får det bli. Det var allt för många år sedan…

Tycker ni också att det är sjukt obehagligt med vissa sorters läkarbesök? Inbillar er diverse åkommor men är ändå livrädda för att ta reda på sanningen? Eller är det bara jag som är så harig med lätt hälsoångest…?

Nåväl. Efter läkarbesöket så strosade jag genom stan och passade på att handla snittisar på hötorget, kvällsmiddag och kolla in lite kläder. Tänkte mysa till det med en utelunch och precis i samma stund ringde Elles fröken. Sååå typiskt. Att jag var så långt borta. Lilla hjärtat hade blivit sjuk bara sådär så jag släppte allt och susade hem det snabbaste jag kunde. I vanliga fall är jag ju hos barnen på fem minuter men inte just idag. Stackars Elle! Alldeles blek och feberfrossig. Så nu ligger hon nedbäddad i soffan.

Rabarbersaft, glasstrutar och vila är det som gäller nu.

Hoppas ni har en kryare tisdag!

kram

Julia