Hej mina fina!

Vilken totalt omtumlande gårdag.

Tack tack tack! För alla hälsningar, mail, sms och ”farvälordrar”. Ni är bäst på alla vis, alla!

Många av er undrar vad som nu ska hända med bloggen och gårdsbutiken?

Ja men såklart fortsätter jag att blogga. Älskar! Er vill jag inte vara utan. Ni är ju en ovärderlig del av bloggen. Och att blogga är bland det absolut härligaste jag vet om. Så nej. Jag stannar kvar här hos er, på Metro Mode.

Däremot så kommer det att ske några förändringar. Kanske inget direkt märkbart drastiskt… Men i och med att nätbutiken stänger så kommer det att bli mindre av ”rena köptips” och det faller sig ju ganska naturligt. Jag vill att du som läser här ser mina bilder som inspiration. Köpställen kan liksom ta över ibland känner jag. Men jag ska nog finna den rätta balansen hoppas jag och ni är ju med och bestämmer och önskar! Jag förstår att många önskar få svar på inköpsställen, färgkoder och så vidare och för det allra mesta svarar jag på precis alla hälsningar jag får.

Jag kommer fortsätta att göra kommersiella samarbeten då jag älskar den formen av samarbeten där jag får sätta samman bilder och text till ett inspirerande tips till er och som samtidigt ”bär min blogg” och ger mig en inkomst för den tiden jag lägger ner.

Kort och gott, inga särskilt stora förändringar här.

Och gårdsbutiken då? Den som legat i dvala mest hela tiden sedan Belle föddes bortsett från tiden före jul förra året…Den ska få sig en uppfräschning. Sortimentet kommer att vara något mindre, jag ska ha kvar några få väl utvalda leverantörer. Jag vill satsa lite mer på trädgård och så hoppas jag att få bjuda på en och annan kanelbulle med jordsgubbssaft under äppelträden i vår lilla trädgård. Med andra ord, gårdbsutiken får leva vidare och jag får möjligheten att träffa er, puffa kuddar och pyssla om min alldeles egna lilla butik. Info kommer gällande öppettider framöver.

Mitt nya jobb innebär rakt av   d r ö m t i d e r   så jag kommer att ha tid över både för blogg, gårdsbutik och mina andra älsklingsintressen. Trädgården, träning och så drömmer jag om att ta tag i de där penslarna och linnedukarna som står och väntar. Nya tider. Ny energi. Och såklart får ni hänga med om ni vill? Jag måstebara själv få landa i allt nytt och just nu framförallt avsluta det som varit. Och de är inte lite att fixa med just nu kan jag lova…pjuh.

Än en gång. Tack. Jag är överväldigad av den värme och omtänksamhet jag blir överröst med. Det betyder enormt mycket för mig.  Det ger en fin, trygg och lycklig känsla.

kram

Julia

Ps, Lilla hjärtat Maja tar för sig mer och mer. Häromkvällen hoppade hon in genom vardagsrumsfönstret och hängde med oss en stund inne. Och ovan  ser ni henne på fågeljakt…

Annars så bor hon i växthuset. På en liten rottingsoffa. På soffan ligger en midnattsblå sammetskudde som hon kurar ihop sig på. Favvisplatsen. Älskade Maja!

Hej söta!

Alltså vet ni. Jag har nog mörkat en sida av mig. För att den är mindre angenäm. Jag älskar inte djur. Alltså missförstå mig inte nu. Jag tycker om djur. De flesta djur fyller en bra funktion. Typ våra höns. Och våra bin. Men husdjur. Den sorten som är inomhus och kräver mängder av omsorg. Nja. Katt och hund kan jag liksom greppa tjusningen med ( kräldjur, fiskar och små gnagare nej jag dööööör av bara tanken ) men det slår inga lyckliga volter i magen när jag tänker på djur.

Jag har haft katt två gånger i mitt liv. En gång lyckades jag tjata till mig en i tonåren. Som fick flytta vidare ut på landet när jag flyttade till stan och som sedan försvann. Och den andra katten hittade till oss precis när vi flyttat in. En liten stackare som var övergiven. Han fick också flytta vidare efter Noells födelse till ett bättre hem med mer tid och kärlek. 

Och faktiskt. Det här med att skiljas från djur, och när det händer dem något. Det är ju för hemskt. Och kanske kanske är det en del av det hela, att jag inte orkar med tanken på att något skulle hända. Oro har man ju så att det räcker och blir över. När det händer dem något dör man ju en smula. På ett lite annat sätt än när det gäller människor. Hänger ni med hur jag resonerar ?

Jag vet, att husjur är många människors stora stora glädje och lycka i livet och det är fint och värdefullt. Och såklart vill barnen precis som de flesta barn ha ett husdjur. I deras värld duger inga höns så att säga. Så periodvis är det klassiskt ”snälla mamma kan jag få ett husdjurstjat” som pågår här.

Men jag är en riktigt tråkmamma och har aldrig ens funderat seriöst på tanken. Dessutom är jag och Noell allergiska. Och ett himla stök alltså bara jag tänker tanken på husdjur.

Men så för några dagar sedan….

Kom hon. Till oss. En liten mager, oerhört skygg, ledsen och hungrig liten katt.

Så får jag lov att presentera. Vår nya lilla familjemedlem ( så länge hon själv vill och ingen saknar henne förstås ) .Vi kallar henne för Maja. Men det kanske är en Pelle…vi får väl se

Vi har matat henne med kalkonskivor, köttfärssås och ris. Idag gick vi in en snabbis på Ica och införskaffade mat, godis och mjölk till henne. Hon har redan gjort sig hemmastadd i barnens sommarhus. Och det ser ut på sängen i lilla sommarhuset som att hon bott där i ganska så många dagar redan.

Ibland blir det som det blir. Helt enkelt. Lilla fina fina Maja! Jag hoppas innerligt att hon får stanna för barnens skull. Höstlovet har hittintills varit tråk för barnen med förkylningar och inga roliga happenings som planerat. Så ni kan ju förstå den totala lyckan? Och jag kom på mig själv imorse med att plötsligt stå på farstutrappan och ropa efter Maja. Och känna ett stygn av besvikelse när hon inte kom. Och en försiktigt lycklig volt i magen när jag sedan såg henne på lilla kullen utanför köksfönstret när jag dukade av frukosten…haha. Så ja jag säger då det. Ibland blir det som det blir och saker och ting förändras. Och människor också för den delen. Det där med stök och allergier får vi lösa. Uthus har vi och värme kan man ordna med. Allt går om man vill.

Så en ny liten familjemedlem har kommit till oss om än på obestämd tid. Men min känsla är att liten är övergiven.

Och hörrni, hur söt?

kram

Julia