Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

JULIA K

En ny familjemedlem…

Hej söta!

Alltså vet ni. Jag har nog mörkat en sida av mig. För att den är mindre angenäm. Jag älskar inte djur. Alltså missförstå mig inte nu. Jag tycker om djur. De flesta djur fyller en bra funktion. Typ våra höns. Och våra bin. Men husdjur. Den sorten som är inomhus och kräver mängder av omsorg. Nja. Katt och hund kan jag liksom greppa tjusningen med ( kräldjur, fiskar och små gnagare nej jag dööööör av bara tanken ) men det slår inga lyckliga volter i magen när jag tänker på djur.

Jag har haft katt två gånger i mitt liv. En gång lyckades jag tjata till mig en i tonåren. Som fick flytta vidare ut på landet när jag flyttade till stan och som sedan försvann. Och den andra katten hittade till oss precis när vi flyttat in. En liten stackare som var övergiven. Han fick också flytta vidare efter Noells födelse till ett bättre hem med mer tid och kärlek. 

Och faktiskt. Det här med att skiljas från djur, och när det händer dem något. Det är ju för hemskt. Och kanske kanske är det en del av det hela, att jag inte orkar med tanken på att något skulle hända. Oro har man ju så att det räcker och blir över. När det händer dem något dör man ju en smula. På ett lite annat sätt än när det gäller människor. Hänger ni med hur jag resonerar ?

Jag vet, att husjur är många människors stora stora glädje och lycka i livet och det är fint och värdefullt. Och såklart vill barnen precis som de flesta barn ha ett husdjur. I deras värld duger inga höns så att säga. Så periodvis är det klassiskt ”snälla mamma kan jag få ett husdjurstjat” som pågår här.

Men jag är en riktigt tråkmamma och har aldrig ens funderat seriöst på tanken. Dessutom är jag och Noell allergiska. Och ett himla stök alltså bara jag tänker tanken på husdjur.

Men så för några dagar sedan….

Kom hon. Till oss. En liten mager, oerhört skygg, ledsen och hungrig liten katt.

Så får jag lov att presentera. Vår nya lilla familjemedlem ( så länge hon själv vill och ingen saknar henne förstås ) .Vi kallar henne för Maja. Men det kanske är en Pelle…vi får väl se

Vi har matat henne med kalkonskivor, köttfärssås och ris. Idag gick vi in en snabbis på Ica och införskaffade mat, godis och mjölk till henne. Hon har redan gjort sig hemmastadd i barnens sommarhus. Och det ser ut på sängen i lilla sommarhuset som att hon bott där i ganska så många dagar redan.

Ibland blir det som det blir. Helt enkelt. Lilla fina fina Maja! Jag hoppas innerligt att hon får stanna för barnens skull. Höstlovet har hittintills varit tråk för barnen med förkylningar och inga roliga happenings som planerat. Så ni kan ju förstå den totala lyckan? Och jag kom på mig själv imorse med att plötsligt stå på farstutrappan och ropa efter Maja. Och känna ett stygn av besvikelse när hon inte kom. Och en försiktigt lycklig volt i magen när jag sedan såg henne på lilla kullen utanför köksfönstret när jag dukade av frukosten…haha. Så ja jag säger då det. Ibland blir det som det blir och saker och ting förändras. Och människor också för den delen. Det där med stök och allergier får vi lösa. Uthus har vi och värme kan man ordna med. Allt går om man vill.

Så en ny liten familjemedlem har kommit till oss om än på obestämd tid. Men min känsla är att liten är övergiven.

Och hörrni, hur söt?

kram

Julia

batch_IMG_1408 IMG_1387-tile batch_IMG_1393

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
15kommentarer
  • Hej!

    Har du sett detta superbra upprop?

    http://mjau.se/forvarendakatt

    Skriv under för alla hemlösa katters skull <3

    Mjau 2015-11-27 15:42:33 http://mjau.se/forvarendakatt
    Svara
  • Som ägare till en just nu försvunnen katt så hoppas jag bara att ni ringt polisen och hört om någon anmält katten försvunnen. Ett chip syns ju inte utan det sitter under huden. Det är jättesnällt att ni är villiga att ta hand om katten men det kan ju finnas en väldigt ledsen familj någonstans vars katt har sprungit bort!

    Anna 2015-11-04 08:38:00
    Svara
    • Svar på Annas kommentar.

      Håller kollen på efterlysningar och ska ta henne till en veterinär alternativt försöka låna hem en sådan avläsare. Vet att den inte syns utanpå men hon är så mager och jag har svårt att känna att där skulle vara något men man vet ju aldrig förstås…Hoppar er lilla kommer hem igen! Kram

      juliak 2015-11-04 11:38:32
      Svara
      • Svar på juliaks kommentar.

        Ja jag tror nästan inte att det går att känna, det är ju bara ett par mm stort och kan ju fara runt i kroppen. Vår lilla bebis kom hem igår. Det var en familj som trodde att han inte hade någonstans att bo och tog in honom. Som tur var såg de våra lappar som vi satt upp!

        Anna 2015-11-05 20:19:07
        Svara
  • Åh så söt! Hoppas att hon snart får ett tryggt och varmt hem, oavsett om det är hos er eller hos den eventuella tidigare ägaren. Kram!

    Jessica Sundberg 2015-10-29 07:44:09 http://attlevasunt.se/
    Svara
  • Ååå vad mysigt för er! Hon/han kommer att trivas utmärk hos er. Dock så har jag hör att man inte ska ge katter mjölk då det kan ge diarré 🙂

    Hanna 2015-10-29 07:30:04
    Svara
  • Hei, ja kjenner igjen det der med husdyrmas her også, guttene mine vil såå gjerne ha en hund , men tror det er vi voksne som må stelle med den og gå tur med den etter kort tid så ingen husdyr her. Men ALLE andre har jo husdyr sier minstemann 🙂 De skjønner ikke at det er et stort ansvar, jaja har hørt at katter skal ikke ha melk, bare vann , Klem

    Camilla 2015-10-28 22:08:36
    Svara
    • Svar på Camillas kommentar.

      Ja men så har jag känt också att ansvaret blir ändå vårt inte barnens och det ansvaret vill inte jag ha frivilligt men det blir inte alltid som man tänkt sig 🙂 Hon fick kattmjölk inte vanlig. Kram

      juliak 2015-10-29 08:30:43
      Svara
  • Ah men åååå!! Crazy catlady som jag är blir jag så oerhört lycklig när människor öppnar sina famnar för kissemojjar som behöver värme, mat och kärlek!!
    Hoppas ni kan ha henne kvar! Kram!

    Pernilla m 2015-10-28 21:48:53
    Svara
  • Hon kanske är chipmärkt. Det kan en vetrinär kolla upp.

    linda 2015-10-28 19:59:08
    Svara
Julia Ks webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Vanja Wikström
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Home
Andrea Brodin
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Foodjunkie
Home
34 kvadrat
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Petra Tungården
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Fannie Redman