Fredagspiffat litet arbetsrum med undangjorda pappershögar och några gröna kvistar.

Jag fick detta underbara midnattsblåa kuddfodral i gåva ( tillsammans med ett matchande överkast ) från en av mina leverantörer och jag är verkligen superförtjust i den mörka djupa blåa färgen. Hela rummet kändes med ens lite lagom tjusigt och ombonat. Med hjälp av en kudde liksom…

Mer om kudden och överkastet senare. De dyker upp i butiken inom kort.

Just nu är stooooora stickade tröjor min favvis. Denna är en gammal en från HM.

Ingen liten fotoassistent till hands idag. Mitt stativ har jag hivat. Fy tusan så jobbig den var. Världens meck. Finns det enkla smidiga stativ så tipsa gärna. Och fjärris till?

Belle alltså. Hon är alldeles alldeles underbar. Vi avgudar henne. Hennes personlighet är helt enkelt fantastisk. Ni ser ju?! Vår lilla rosenknopp. Oändligt många tårar har vandrat nedför mina kinder sedan hon föddes. Och lika många leenden och skratt har hon lockat till…

Skumtomtepremiär jeeeiijj!

Idag har vi haft ett magiskt ljus över vår lilla gård. Solen har skinit genom tunna slöjmoln och skapat ett oerhört vackert ljus. Inte som om somrarna utan lite tröttare, mildare och snällare…

Heeeeeej finaste!

Om fredagar gör vi precis som vi vill.

Jag och rosenknoppen.

Idag efter att ha lämnat stora barnen på skolan så stannade vi vid Ica och tog oss en runda. Utan någon lista eller plan. Vi fyllde vagnen med det som vi var sugna på.

Att handla straxt efter öppning är verkligen skönt. Och så vi gör allt som oftast. Väl hemma så fortsatte vi att göra precis som vi vill. För dessa fredagar är våra. Där knappt några måsten finns. Belle i sin snurrklänning och jag i stor skön myströja och tossor på fötterna. Myyyyspys delux.

Belle pysslade med sin nya pysselbok som hon fick i affären. Och jag, jag piffade lite, plockade in all mat, tände en brasa ( brrrr så kallt det blivit alldeles plötsligt ) och bara lät fredagsfeelingen infinna sig. Så nu är den här! Med allt det där som jag tycker om ni vet.

Ja just. Vi invigde årets första skumtomtar. Viktig invigning förstås. Och uppskattad.

Helgens planer är än så länge oplanerade och som det känns nu så vill jag ha familjen samlad hemma. Bara vara och samla energi inför veckan som kommer. För jag vet redan nu att den blir hektisk. Veckan före advent. Kan ni tänka er? Jag ska faktiskt hålla mig från att pynta i en vecka till för att sedan gå loss. Känner mig riktigt julpirrig!

Hoppas ni får njuta av en riktigt härlig fredag!

fredagspuss

Julia

Vill du läsa mer om Belle? Eller se fler bilder från mitt arbetsrum?

Läs då gärna också:

DET HÄR ÄR BELLE

ALOPECI

SPÄNNANDE POST OCH TÅRAR

DAGENS FOTOGRAFERING

OBOTLIG TIDSOPTIMIST

Älskade Belle!

Ni som är här hos mig mycket vet. Att vår Belle har en sjukdom som heter Alopeci.

Vi fick diagnosen för ungefär ett år sedan och det kan vara det svåraste jag någonsin skrivit om till er…minns ni?

Inlägget ”Det här är Belle” finns att läsa HÄR för den som vill.

Men det är viktigt för mig. Att få berätta om detta lite nu och då. Alopeci är en sjukdom som finns bland oss i olika grad. Du kan drabbas. Eller jag. Vi lever med den varje dag.

Många väljer att dölja sjukdomen…

Hur Belle ska göra vet jag inte men min förhoppning är att hon är precis som hon är och känner sig världens finaste precis så. Vi kommer alltså absolut inte uppmuntra till att hon på något vis försöker se till att ha tillbehör (peruk, smink, tatueringar osv) för att smälta in och se ut som ” alla andra”. Hon är inte som alla andra för hon är Belle. Alldeles speciell. Oändligt älskad och genom henne har jag lärt mig om livet. Om det viktiga.

Att det är svårt,OM det är…

I Grekland fick jag en verklighetschock utan dess like. Från den stund vi satte oss på planet till vi kom hem så var vi som ett vandrande cirkus med Belle som huvudattraktion.

Jag har växlat mellan ilska, uppgivenhet och sorg. Men hur allt nu än är så kan jag inte ändra på hur människor runt Belle beter sig. Jag kommer att skydda henne för alltid men tänker också försöka låta bli att fästa blicken på människor och hur andra beter sig är inget jag kan styra över.

Ett av mina allra största uppdrag i livet är att se till att Belles självkänsla, styrka och fantastiska personlighet aldrig försvinner eller tas ifrån henne. Så ska det bli.

Min tröst är att sorgen och oron just nu allra mest är min. Och Carlos. Vi kan bära den. Även om den är tung emellanåt. Men vi har varandra. Och det betyder allt.

Sjukdomen är inte farlig rent fysiskt. Men den är plågsam för själen. Oerhört.

Det finns inget botemedel och vi kommer aldrig att experimentera med Belle. Till den dagen en läkare ger oss ett handfast kostråd eller medicin så är det som det är. Punkt. Och att håret kan växa. Kanske. Kanske inte. Det är inget jag tänker på. Situationen är som den är.

Till hösten börjar Belle på föris. Jag är livrädd. Fullkomligen livrädd. Men vi har sommaren. Att fylla med vackra minnen och samla styrka och mod inför allt det nya. Allt blir bra. Pjuuh…kände att jag ville berätta för er om hur de känns just nu. Och om det kanske finns nya läsare här hos mig…

Finaste söndagen till er !

Nu ska jag tömma vårt gamla sovrum så att vi kan måla lister och golv. Snart ska vi inreda Noells rum och det ska bli SÅ roligt. Finns mycket snyggt att fylla pojkrum med.

söndagspuss

Julia

Ps, Belle älskar änningar. Älskar! Och denna mintiga volangdröm är just nu favvisen. Finns hos House of Dreams för den som är sugen på en likadan.