Julia K

Hej söta!

Igår var ju ingen vanlig dag alls. Det var ju Elles födelsedag. Hipp hipp hurraaaa!

Elle. Vacker som få! Omtänksam, känslig, pratig, busig och alldeles alldeles underbar!

I present fick hon sådant som en 8-åring kan tänkas behöva. Pyssel ( hon älskar älskar att pyssla ), läppglans, örhängen, nagellack osv. Hon fick även en alldeles egen dag med Carlos. Vad de ska göra bestämmer Elle alldeles själv. Jag tippar på att det blir en dag på stan med shopping och minst tre fikapauser 🙂

Nu ska här jobbas in i det sista. Imorgon är det skolavslutning och därefter får mitt lilla företag gå på halvfart.

puss

Julia

Hej vännerna!

Vi börjar med något tråkigt idag dessvärre.

Eller ja först och främst vill jag tacka er för gårdagens engagemang. Jag har inte hunnit svara på alla kommentarer så det är därför alla inte är publicerade ännu. Jag svarar på alla kommentar jag får och publicerar därefter. Just gårdagens hälsningar var så oerhört personliga och varma att det tar sin lilla stund att finna de rätta orden för mig…

Men så till det där tråkiga då.

Jag känner att ni är vänner här. Jag gör verkligen det. Men så finns det undantag. Och jag ska för kanske tredje gången i min lilla bloggkarriär alá sju år ta upp något mycket ledsamt.

Jag väljer att ignorera trams i regel. Jag tycker att drama, bråk, osämja, och hetsiga diskussioner inte hör hemma här alls. Och jag är egentligen inte heller ute efter att ge utrymme för crazy people eller för den delen tigga efter sympatier.

Jag vill dela med mig av mitt liv här. Som består av kuddar, loppisfynd, höns, kärlek, renovering, funderingar, blommor, kläder, livet på landet, mat och mina älskade barn. Ungefär så. Ganska så enkelt men väldigt lyckligt.

Men när tramset övergår i något så grovt som en kränkning. Så är det bra för mig. Och då ryter jag ifrån. Å de skarpaste. Mig eller mitt hem kan man tycka vad tusan man vill om…

Men mina barn. Och som i detta fallet Belle. Det ska man ge tusan i. Belle har knappast valt att få sin sjukdom. Belle är en lycklig liten människa som inte kan försvara sig. Så jag gör det åt henne.

Det som hände i korthet var att jag imorse fick ett kränkande och minst sagt obehagligt mail ( med Belle inblandad ). Detta är polisanmält. Sedan kom ett andra mail under eftermiddagen och därefter ett sms på kvällen ( från okänt nummer till skillnad från de två mailen som inte var anonyma så vitt jag vet förstås, de är väl skapligt enkelt att låtsas vara någon annan om man vill kanske ).

Så det jag vill komma fram till är att ge tusan i mina barn. De är alldeles fantastiska och förtjänar det allra bästa. Alltid. Och oavsett ”crazy people” som förmodligen inte borde vistas ute i det fria och sannerligen inte uppmärksammas mer än nödvändigt på det här viset iallafall ( sedan kan man diskutera om vården, resurser och annat men det är inte det jag vill åt just nu ) så har jag iallfall nu fått ur mig detta. Och kan andas lite lättare och känna den där ilskan över att bli ofrivilligt attackerad rinna av mig sakta men säkert. Att älta är ju alltid bra i lagom mängd tror jag. Kort men intensivt för att sedan gå vidare.

Men jag är fasen för irriterad fortfarande för att visa det jag egentligen skulle ha visat er idag. Nämligen glimtar från Elles födelsedag. Så glimtarna får ni se imorgon.

Det här inlägget är knappt värt någon bild ens om jag tänker efter.

natti

Julia

Älskade Belle!

Ni som är här hos mig mycket vet. Att vår Belle har en sjukdom som heter Alopeci.

Vi fick diagnosen för ungefär ett år sedan och det kan vara det svåraste jag någonsin skrivit om till er…minns ni?

Inlägget ”Det här är Belle” finns att läsa HÄR för den som vill.

Men det är viktigt för mig. Att få berätta om detta lite nu och då. Alopeci är en sjukdom som finns bland oss i olika grad. Du kan drabbas. Eller jag. Vi lever med den varje dag.

Många väljer att dölja sjukdomen…

Hur Belle ska göra vet jag inte men min förhoppning är att hon är precis som hon är och känner sig världens finaste precis så. Vi kommer alltså absolut inte uppmuntra till att hon på något vis försöker se till att ha tillbehör (peruk, smink, tatueringar osv) för att smälta in och se ut som ” alla andra”. Hon är inte som alla andra för hon är Belle. Alldeles speciell. Oändligt älskad och genom henne har jag lärt mig om livet. Om det viktiga.

Att det är svårt,OM det är…

I Grekland fick jag en verklighetschock utan dess like. Från den stund vi satte oss på planet till vi kom hem så var vi som ett vandrande cirkus med Belle som huvudattraktion.

Jag har växlat mellan ilska, uppgivenhet och sorg. Men hur allt nu än är så kan jag inte ändra på hur människor runt Belle beter sig. Jag kommer att skydda henne för alltid men tänker också försöka låta bli att fästa blicken på människor och hur andra beter sig är inget jag kan styra över.

Ett av mina allra största uppdrag i livet är att se till att Belles självkänsla, styrka och fantastiska personlighet aldrig försvinner eller tas ifrån henne. Så ska det bli.

Min tröst är att sorgen och oron just nu allra mest är min. Och Carlos. Vi kan bära den. Även om den är tung emellanåt. Men vi har varandra. Och det betyder allt.

Sjukdomen är inte farlig rent fysiskt. Men den är plågsam för själen. Oerhört.

Det finns inget botemedel och vi kommer aldrig att experimentera med Belle. Till den dagen en läkare ger oss ett handfast kostråd eller medicin så är det som det är. Punkt. Och att håret kan växa. Kanske. Kanske inte. Det är inget jag tänker på. Situationen är som den är.

Till hösten börjar Belle på föris. Jag är livrädd. Fullkomligen livrädd. Men vi har sommaren. Att fylla med vackra minnen och samla styrka och mod inför allt det nya. Allt blir bra. Pjuuh…kände att jag ville berätta för er om hur de känns just nu. Och om det kanske finns nya läsare här hos mig…

Finaste söndagen till er !

Nu ska jag tömma vårt gamla sovrum så att vi kan måla lister och golv. Snart ska vi inreda Noells rum och det ska bli SÅ roligt. Finns mycket snyggt att fylla pojkrum med.

söndagspuss

Julia

Ps, Belle älskar änningar. Älskar! Och denna mintiga volangdröm är just nu favvisen. Finns hos House of Dreams för den som är sugen på en likadan.