Äntligen trädsgårdstid för mig. Det är något jag verkligen älskar. Att få påta. Rensa ogräs, ja jag tycker verkligen om det. Gräva. Det är så rogivande och ger mig sådana sköna lyckokänslor. Lite terapi sådär.

Vår stackars lilla trädgård har nog aldrig varit så ovårdad som den här sommaren. Den är ju alltid mer vild än tam men jag vill ändå att den där rara mormoskänslan ska finnas kvar. Vår trädgård har ett köksland. Som verkligen sett ut på många olika sätt. I år har jag *snyyyyyyftelisnyft* inte hunnit med att ge den min kärlek alls direkt. Eller jo nu har den fått lite. I form av ogräsrensing och så satte jag vit vallmo, gammeldags sorter av luktärt och ett par lavendel. Kökslandet består av mängder av jordgubbar. Kryddor. Vildhallon. Blommor. Drömmer om mer ätbart. Och landet ska grävas dubbelt så stort.

Min tanke var att göra en till stor sektion med jordgubbar men de är kanske försent nu? Någon som vet?

En tur till Zetas får det iallafall bli inom kort. Jag ska köpa mig en till spaljé och även om luktärten nu sattes försent så kommer de ju en sommar även nästa år…

 

Hej hopp!

 

Älskade sommarlunk…

En ganska så lugn sommarlovsdag här. Frukost i lugn och ro. Lite jobb på förmiddagen för mig. Till lilla torget en sväng för att köpa jordgubbar och affären för inköp av bakingredienser. Belle fyller år snart och igår satte vi igång med det största födelsedagsbaket någonsin tror jag. Vi siktar på sju sorters kakor minst. Och Belle är med. Hon har varit med sedan hon var slutits. Och älskar det! Blanda, hälla, röra och det viktigaste. Slicka skålarna.

Ha det nu så bra så ses vi snart igen!

puss

Julia

 

 

Hej sötisar!

Ok. Här kommer ännu ett bildregn men idag är det dukfrossa som gäller…

Alltså jag älskar dukar! Älskar älskar! En duk lyfter hela köket och är en riktigt stämningsskapare tycker jag. Och jag kör duk trots att den såklart blir supersmutsig efter ett tag. Eller efter en endaste middag för den delen med tre barn men jag har ju faktiskt en tvättmaskin 🙂  Det är liksom värt det

Sommarens favvis på bordet är helt klart denna paisleymönstrade ljuvlighet till duk.

Frågan är bara vilken som är finast?

Den karamelliga hallonrosa som är rena lyckan att titta på? Den klassiskt marinblåa som känns klassiskt fräsch. Eller den gråblåa som jag gärna även har på sängen som ett överkast…

En av varje tack känns det som just nu 😉

Nåväl. Nu finns duken i två olika storlekar och tre olika färger ( som är exakt på pricken lika fina allesammans ) i min butik. Butiken finner ni HÄR.

Hoppas ni haft en riktigt fin nationaldag?

Vi har haft lite födelsedagsfirande dag två med morfar, barnens alltså. Och haft en riktigt skön dag som avslutas med grillmiddag.

Juni i mitt hjärta. Nu är den äntligen här. Den där tiden vi längtat efter och drömt om så länge. Jag tänker njuta av varje stund.

 

puss

Julia

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej fina!

Inatt låg jag vaken och funderade. Som jag gör vissa nätter. De där timmarna från klockan 2 framåt gryning är sådär roliga att vara vaken på…

Funderade på stort som smått. Och tänkte ganska mycket på det här med perfektion.

Det är något jag själv ganska ofta strävar efter. Kanske lite väl ofta. Kraven är skyhöga. Listorna oändliga.

Den skruttiga grinden som behöver skrapas och målas, de långa breda rabatterna som borde rensas på ogräs allra minst och blommor jag inte vill ha där, saker som borde ha sagts och ordning som skulle ha skapats.

Men här. Här och nu och i mitt älskade Björsta så blir jag ändå till slut innan det är försent alltid påmind. Om det vackra. Det viktiga. Och vad som är perfektion. På riktigt. Allt annat är oviktigt.

Även om det är svårt och balansgången är svajig emellanåt.

Min finaste vän sa häromsistens en så och klok och bra sak. Att det är bra nog. Att man kan ta hand om barnen. Det är bra och gott nog. Enkelt. Men svårt. Och heller ingen självklarhet för alla.

Och det kan man ju faktiskt applicera på allt. Att det är bra nog. Det man gör. För visst gör man sitt bästa utifrån den situation man just nu befinner sig i…vad det nu än gäller i livet.

Nej nu vimsade  jag iväg en aning såhär på lördagsförmiddagen men det finns verkligen dagar då tacksamheten sköljer över mig  med all kraft.

Ovan bilder jag tog igår från vår extremt djungellika trädgård som jag blir galen på ibland eller ja ganska ofta. Ger mig minst lika många fina och bra stunder av njutning även om jag inte hinner med skruttiga grinden eller ogräset. Huvudsaken är att barnen får plocka solmohallon och jordgubbar. Faktiskt.

Ute blåser kyliga vindar så vi blir inne idag och myser. Jag ska packa upp det allra sista och tvätta. Carlos åkte tidigt tidigt och sjösatte vår lilla båt så nu längtar vi efter varmare vindar och klarblå sommarhimmel.

 

Vad hittar ni på idag?

kram

Julia