Hej fina!

Inatt låg jag vaken och funderade. Som jag gör vissa nätter. De där timmarna från klockan 2 framåt gryning är sådär roliga att vara vaken på…

Funderade på stort som smått. Och tänkte ganska mycket på det här med perfektion.

Det är något jag själv ganska ofta strävar efter. Kanske lite väl ofta. Kraven är skyhöga. Listorna oändliga.

Den skruttiga grinden som behöver skrapas och målas, de långa breda rabatterna som borde rensas på ogräs allra minst och blommor jag inte vill ha där, saker som borde ha sagts och ordning som skulle ha skapats.

Men här. Här och nu och i mitt älskade Björsta så blir jag ändå till slut innan det är försent alltid påmind. Om det vackra. Det viktiga. Och vad som är perfektion. På riktigt. Allt annat är oviktigt.

Även om det är svårt och balansgången är svajig emellanåt.

Min finaste vän sa häromsistens en så och klok och bra sak. Att det är bra nog. Att man kan ta hand om barnen. Det är bra och gott nog. Enkelt. Men svårt. Och heller ingen självklarhet för alla.

Och det kan man ju faktiskt applicera på allt. Att det är bra nog. Det man gör. För visst gör man sitt bästa utifrån den situation man just nu befinner sig i…vad det nu än gäller i livet.

Nej nu vimsade  jag iväg en aning såhär på lördagsförmiddagen men det finns verkligen dagar då tacksamheten sköljer över mig  med all kraft.

Ovan bilder jag tog igår från vår extremt djungellika trädgård som jag blir galen på ibland eller ja ganska ofta. Ger mig minst lika många fina och bra stunder av njutning även om jag inte hinner med skruttiga grinden eller ogräset. Huvudsaken är att barnen får plocka solmohallon och jordgubbar. Faktiskt.

Ute blåser kyliga vindar så vi blir inne idag och myser. Jag ska packa upp det allra sista och tvätta. Carlos åkte tidigt tidigt och sjösatte vår lilla båt så nu längtar vi efter varmare vindar och klarblå sommarhimmel.

 

Vad hittar ni på idag?

kram

Julia