Meeen vilken dag!

Önskar ni varit med och sett ruljansen i min lilla butik. Bilar på rad och kund efter kund som kom. Det fikandes och det shoppades. Vilken lycka! Och vilken himla fin dag!

Nu ska jag boka biobiljetter till imorgon och fundera lite på vad jag kan tänkas behöva uppdatera höstgarderoben med för imorgon får jag en liten stund för mig själv i Sickla. Mitt favvisköpcentrum! Elle med bästis har en mycket efterlängtad biodejt som planerades redan i våras och de har på varsitt håll så duktigt sparat ihop alldeles egna shoppingpengar. Det blir en fantastisk söndag det vet jag redan nu.

puss

Julia

Ps, har ni sett hur det blommar i vår trädgård? Den blekrosa blomman heter såpört och förgyller verkligen sensommarrabatten tycker jag. Älskade mormorsträdgård!

Heeej!

Åh vet ni vilken fin dag jag haft. Det blev riktigt ruljans i lilla gårdsbutiken och det var riktig tur att Noell och Elle kunde vara mina hjälpredor när de behövdes som allra mest.

Älskar att jag lär mig något för varje gång jag håller butiken och numera också lilla sommarcafét öppet för jag är allt annat än rutinerad hehe….

Nåväl har man världens finaste kunder så blir allt alltid bra. Så är det.

På eftermiddagen vilade jag ikapp lite och samlade energi för en kvällsjogg. Det går sååå långsamt nu men det går. Ska skriva lite mer om det i ett annat inlägg framöver.

Hursom det jag ville tipsa om idag är hur man lyckas med luktärt. Lyckas sådär att till och med trädgårdsproffset ( sommargrannen ) blir ympad. Det är inte illa ska ni veta.

Luktärten är en ettårig blomma som blir riktigt hög ( behöver stöd, mina är från både Zetas och min egen butik ) och blommar rikligt med väldoftande blommor riktigt långt in på hösten om man har tur. Och ju fler blommor man knipsar av desto mer blommar det. Jag har något år sått endast vita men årets sådd blev alldeles ljuvlig tycker jag. Vackrast någonsin. Från de bleka ljusa rosa nyanserna till mörk purpur nästan svarta. Förgyller hela kökslandet!

Men nuså till hur man går tillväga. Jag fick tipset själv på Insta och bra tips bör alltid delas vidare inte sant? Hoppas ni hänger med i min förklaring. Och faktiskt, jag gjorde nog inte efter konstens regler och klippte lite hipp som happ men det gick. Så länge de små sköra plantor får vatten så löser det sig.

I våras försådde jag alltså luktärt i små krukor, ett frö per kruka. Och när de kommit upp en bit med två stycken bladpar på stjälken så knipsade jag av allt ovanför det översta bladparet.

Och så upprepade jag detta ett par tre gånger på varje planta som ju då hunnit få riktigt kraftiga stjälkar och en del förgrenade sig fint också.

I juni planterade jag ut mina stadiga men ganska låga plantor och därefter har de fått klättra på de rostiga höga ( ca 2 meter ) stöden. resultatet ser ni ovan. Jag tycker att de är vansinnigt fina och maffiga. Och buketterna blir så härliga.

Riktigt enkelt med ett riktigt härligt resultat att njuta av sommaren lång. Jag ska försöka spara frön från dessa till nästa säsong!

puss och natti

Julia

Hej finisar!

Vet ni. Häromdagens hände det något alldeles förfärligt sorgligt här i Björsta under tiden vi låg och sov.

Jag anade ingenting utan tassade upp på övervåningen på morgonen för min morgondusch. Sneglade som vanligt ut genom Noells fönster. Man passerar hans rum. Och kände att det var ett så märkligt mörker utanför. Trots att morgonen var juliljus och solen strålade. Ville få igång dagen och ställde mig i duschen utan att undersöka mörkret närmare.

Kanske lika bra det. Jag hade nog tappat andan allra minst.

Carlos kom upp efter en stund och sa de där orden jag liksom vetat ska komma en dag. Trädet är ju trots allt säkert minst 100 år gammalt.

Körsbärsträdet är mitt itu.

Vårt älskade gamla knotiga körsbärsträd låg nu mitt itu och det var bladverket som hamnat på backen och mot både ena bilen och vårt hus som skapade det där mörkret.

Älskade träd. Ni vet ett sådant som man följer varje årstid. När tunga stora snöflingor dalar ner och lägger sig på de kala grenarna. När blommorna knoppar för att till slut slå ut i den vackraste blom man bara kan tänka sig. För att sedan ge oss sådär lagom söta härliga bär att äta och koka saft av. När bladen gulnar och till slut blir intensivt röda som om de brann om hösten.

Tusan vad jag sörjer vårt körsbärsträd alltså. I 13 år fick vi njuta av den. Jag är så innerligt glad att ingen kom till skada.

Jag har haft riktig terapi i köket under några dagar och kokat enorma mängder saft. Faktiskt för ett helt år framåt. Kokat, silat och saftat. Kan vara den godaste saften jag kokat någonsin. Jag kokar bären i vatten, mosar, silar och kokar om på nytt med socker för att sedan frysa ner i lagom stora portioner.

Röjningsarbetet lär fortsätta i många veckor till. Jag i min tur tänker redan vår. Och hur fint jag ska göra på platsen då. Ett nytt träd ska det bli. Och mot staketet ska jag plantera en vacker ros.

Jag ska verkligen njuta av varje glas saft fram till våren fram till det att jag kan ta tag i platsen för förödelsen och göra den vacker igen.

Hoppas ni haft en härlig dag! Vi har haft ännu en altanhängdag och fixat i trädgården.

Jag ligger supermycket efter med alla hälsningar ni skrivit till mig här på bloggen men godkänner lite nu och då när tiden finns.

puss

Julia