Inte ett ljud. Eller jo ett litet. men fortfarande inga besked mer än att vårt bud är framfört. Jag har v e r k l i g e n hunnit samla mina tankar flera gånger om gällande en eventuell flytt. Väldigt nyttigt för mig.

Här har torsdagen gÃ¥tt i städningens tecken. Kylen är fylld med godsaker och jag börjar ana den sköna helgfeelingen. Snart är den nära :)! Imorgon städning av det sista i vÃ¥rt hem inför helgen, lite jobb…och sÃ¥ vänta. Jag har nog ett bra tÃ¥lamod tror jag. Eller nÃ¥got Ã¥t det hÃ¥llet iallafall. Besked om vÃ¥rt bud blivit accepterat eller ej lämnas imorgon. Spänningen är ta mig tusan oliiiiidlig pÃ¥ riktigt.

Till Björsta. Efter en lång dag som började redan före gryningen. Många många timmar i bilen alldeles själv med radion som sällskap på hög volym. Jag har tänkt färdigt många tankar som jag i vanliga fall inte hinner tänka färdigt, sjungit högt till favvolåtar, saknat barnen trots att de knappt hunnit förstå att jag varit långt långt borta över dagen, skippat rutiner för att jag har inte behövt ta hänsyn till någon annan än mig själv, sippat på islatte, njutit av vackra vyer och ja framförallt sett huset vi spanat in. Nu måste jag låta det hela sjunka in. Ordentligt. Och blir det inget så sörjer jag inte de vi ”förlorar”. För vi har ju vårt älskade Björsta. Möjligen blir jag aningens sur över att vi inte har modet. Att vi inte vågar.