Julia K

Hej mina fina,

Vilken respons! Alldeles makalöst. Tack snälla snälla för det. Ni är fina rakt igenom varendaste en av er. Generösa, peppande och kloka. Hejja er!

Och jag hoppas innerligt att ingen känner sig illa till mods eller tar illa vid sig då jag tror att vi alla kan var rörande överens om att de som arbetar med våra barn. De som gör det med hjärtat på rätt ställe. Gör ett alldeles fantastiskt arbete! Som är värt oändligt mycket. Och trots att en stor belöning för ett stundtals slitsamt yrke kan vara den barnen ger. Så bör lönerna höjas betydligt med tanke på ansvar och insats.

Ok nog om det för nu.

Vi har fortsatt krassligt läge här och Noell fick 40 graders feber igår och Belle är nästan lika krasslig hon. Jag tror att denna veckan bara är så. Och det finns ingenting annat att göra än vila. Och vila lite till. Beror lite på hur natten blir såklart. Förvärras läget får de bli ett besök hos farbror doktorn.

Carlos födelsedag som är idag får firas till helgen med pompa och ståt. Han får förutom små kärleksfullt ihopknåpade presenter från barnen en collegetröja ( hoppas hoppas den passar, och framförallt hinner anlända före helgen ) att möta våren i ( han är en jeans, tisha, collegetröja och sneakerskille ) och så har jag pysslat ihop en alldeles hemsida till honom. Hipp hipp hurra på älsklingens dag!

Jag gjorde en kraftansträngning imorse och bar in de nya överdragen till fåtölj och soffan till vardagsrummet som kom häromdagens. Överdrag kan faktiskt vara sjukt tunga kan jag meddela. Iallafall om man tappat krafterna helt. Imorgon kanske jag får på ett överdrag eller så…vem vet. Vår nya soffa är helt ljuvlig. Lååååång, mjuk och sådär lagom djup att kura ihop sig i. Jag valde ett överdrag i greige och ljusa träben till. Överdraget är lite murrigt och kommer att vara mysigt att byta till efter sommaren. Men nu vill jag ha en soffa med alldeles vitt linneöverdrag till.

Visar allt i sin helhet så fort jag har energin åter. På överdraget ser ni en trave kuddfodral. Har inte riktigt bestämt mig för vilka nyanser men det jag vet är att jag ska blanda sammet med lin. Avslappnat och lite tjusigt på en och samma gång…

Soffan är en 3,5 sits Stocksund från Ikea och det vita linneöverdraget kommer från Bemz.

kram

Julia

 

Hello onsdag!

Nu ligger vi nog i influensan här Belle, Noell och jag. Vedervärdigt. Varje millimeter av kroppen smärtar in och utvändigt.

Måtte detta gå över riktigt snart!

Vet ni. Gränsen mellan modig och dum är nog ibland hårfin…

Många är ni som följt mina stapplande steg till ett nytt liv. Och frökenskapet. Vad hände egentligen?

Jag kom och jag gick. Lämnade en lapp och nyckeln i mitt fack och gick med lätta lyckliga steg nedför trappen och åkte hem.

Nu är jag åter en fri fågel och har gjort om min livsplan och lägger frökenskapet på hyllan. Eller jag ska prova på att vicka några dagar i veckan kanske men tänker inte söka någon anställning som det känns nu.

Tänk att allt visst har en mening. Och det där anställningsavtalet som aldrig blev påskrivet då chefen var sjuk och som jag oroade mig så mycket för. Oroade mig för just det faktum att det var osignerat. Jag fick avtalet i min hand första dagen men fick en känsla. En olustig känsla. Och jag bad om att få ta med avtalet hem och ta med dagen därpå.

Jag skrev aldrig på det. Lämnade den hemma. Jag kände mig rent av olycklig redan första dagen. Och det blev värre andra, och tredje än hemskare. Och på den tredje dagen bestämde jag mig för att följa mitt hjärta. Det blir absolut bäst så. Resten löser sig.

Och ja varför jag blev så olycklig där på förskolan? Barnen var så oerhört fina. Oerhört. Trots personalbrist och superstor grupp av barn från åldrarna 1 till 5 så fanns det en omtänksam, varm och fin känsla mellan barnen.

Men sedan fanns det inget mer. Ingenting. Jag kände av många orsaker att det här är ingen verksamhet som jag kan stå bakom. Det var kaos på många olika vis. Kort och gott. Jag hoppas att allt blir till det bästa där. Men det krävs nog stora insatser… Som inte jag är kapabel till att göra. Ens i närheten. Hade jag varit ung hade jag funnit mig…

 

Så det är onsdag. Och jag är hemma. Och jag känner mig lycklig och fri i själen! Om än vääääldigt krasslig.

Nya livsplanen innehåller alltså inga anställningar utan jag tror att jag provar på att vikariera lite. Och känner av läget. Fast skolvärlden kanske verkligen inte är någonting för mig…

Den här veckan hade jag tänkt ägna åt lilla gårdsbutikens renovering och hemsidefix.  Med min älskade islatte och tystnaden som sällskap. Men det får bli nästa vecka det.

Pjuh vilken pärs! Men allt har sin mening och jag är sjukt nöjd med mitt beslut. Och Carlos sendå. Älskade! Han supportar precis allt. Alltid. Det är fantastiskt att ha en sådan man vid sin sida.

kram

Julia

Hej finisar!

Så så ynklig Julia här.

Det känns som alla år av att faktiskt hålla mig pigg och frisk medan övriga familjen tagit sig igenom diverse sjukor nu på något vis kommer över mig.

Så jag vilar.

Och dagens största insats var att göra iordning middag och ett stort fat med frukt och bär. S Å mumsigt!

Man är ju inte världssugen på annat direkt förutom lite frukt och jordgubbssaft just nu.

Med hopp om piggare tider. Detta är sjukt trist och jobbigt…

Kraaaaam!

J