Jag dööööööör!

Precis efter att jag kommit hem från bästislunch nere på Kökeriet i hamnen så var Majjis förlossning igång på riktigt.

Jag har blivit kattmormor! Och vi har fått vara med henne hela tiden. Trodde aldrig att det skulle kunna vara en så fantastisk upplevelse.

Svävar på moln!

Just nu är det så många stora omvälvande saker som sker i mitt liv på en och samma gång att jag knappt vet var jag ska ta vägen med alla känslor.

Måste kila ut och se till att allt är ok med Maja nu. Och hennes fem små bedårande ungar. Finaste jag någonsin sett. Och Maja sendå. Världens duktigaste. Första ungen föddes dessvärre livlös. Carlos försökte med alla medel att få liv i den men det gick inte. Men sedan har de kommit en efter en. Starka och levande. Och hon valde den plats jag gjort i ordning till henne.

Det lär bli mycket bebisar här på bloggen framöver…

puss

Julia

Nu är det sååå så nära.

Känner så med lilla Majjis. Jag låg mest också helt däckad på altanen för 4 år sedan med rosenknopp i magen. Stora magen. Hjälp så stor den var. Hela jag var enorm och otymplig. 

Det är så rörande att känna på hennes mage och faktiskt känna små små buffar mot min hand.

Vilken dag eller natt som helst tror jag att det är dags faktiskt. 

Hej finisar!

Hoppas ni haft en lika varm och skön dag som jag?

Knappt försommar ens? Bara en alldeles fantastisk sommarvärme.

Jag har ordnat med sandaler till Belle, sista presenten till Elle ( återkommer med presenttips snart ), haft några härliga besök i gårdsbutiken och tagit en morgonjogg alá 6 km. Jag är inne i ett riktigt springflöde. Egentligen en hel del långsammare än vad jag brukar springa men det kvittar just nu. Lyssnar på skön musik, springer kravlöst, tänker färdigt tankar, kommer på nya och har en himla fin start på morgonen.

Nu middagsfix. Och ingen är särskilt sugen på någonting egentligen. Svänger ihop en omelett och lite plättar.

puss

Julia

Det är ju så att man vill gråta.

Imorse när jag flätade Elles hår så hittade jag det jag verkligen verkligen aldrig mer vill se i vårt hus. Vi hade de små vidriga parasiterna på besök för några veckor sedan och de är tydligen kvar än trots grundlig avlusning.

Sååå dagen har ägnats åt två kurer ( en panikartad direkt imorse med medel som vi hade hemma och en som pågår hela natten ) och kammande. Och kammande. Vi satt på farstutrappan från klockan 8.30 till straxt efter 17. Och kammade och kammade. Hon har så tjockt och långt hår. Och jag tog typ tio strån i taget.

Men humöret var på topp med filmer på ipaden och en massa godsaker att mumsa på i solskenet.

Mitt humör, not so på topp alls faktiskt. Jag tycker att de är vidrigare än vidrigast och nu måste jag utarbeta en strategi för att slippa det här framöver. Typ mössa, sjal, keps, hårspray? Nej jag vet inte men om ni har något bra tips så berätta gärna!

Jag har också kört en kur men det kliar något sjukt mycket bara av tanken…

Nåväl. Det var dagens vidriga. Men jag vill verkligen att ni som har små eller skolbarn för den delen tar de där vita lapparna man får rysningar av på allvar.

Tänk om det fanns en avlusningsdag då på pricken alla gjorde en avlusning, hur bra skulle inte det vara?

Dagens bästa! Är att Majjis är rund om magen. Jeeeiiiijjj! Hon ska alltså få en massa små söta Majabebisar tror vi.

Så till helgen gör vi i ordning en mysig plats till henne och så måste vi läsa på en himla massa nu. Så tips tas gärna emot gällande det där med kattungar. Tänk att jag ska få bli att bli kattmormor hihi vilken grej!

kram

Julia