Jag byter vecka på måndagar. Än så länge. Det kan kanske flyttas någon dag på RUL ( Rutinultraljudet ) men enligt Ultraljudet vi var på så stämde det alldeles. Så jag utgår från det.

Så idag har vi gått in i vecka 15. Jag och Lilla hjärtat. Och de där oändligt trötta dagarna fyllda med illamående är över.Tröttheten är förlamande verkligen den första tiden men snacka om att det varit rätta tiden för att få vara sådär tröttis och inte behöva anstränga sig så mycket. Sommarlovstider.  Men jag tycker att det hela varit oerhört hanterbart den här gången. Illamåendet var så mycket värre med de andra barnen och allra värst med Belle. Har inte kräkts en endaste gång under den här fjärde graviditeten. Hurraaa!

Det är med blandade känslor jag ser och känner av hur kroppen förändras. Tacksam och lycklig. Stolt. Såklart. Men det är i ärlighetens namn ingen plättlätt sak att komma i form efter en graviditet. För mig. Jag har gått upp plus 25 kilo alla tre tidigare graviditeter ( jätte jätte jättemånga semlor är involverade i det resultatet ). Det där är ju individuellt såklart. Men jag ska hålla igång så mycket jag orkar under den här graviditeten så att vägen tillbaka blir enklare. Och för att förtydliga så är jag inte med på någon form av kroppshets åt något håll utan jag vill ha en bra kondition och ork i min egen kropp utan överflödiga kilon som jag inte vill ha på min egen kropp. För min del handlar det om energi och välmående. Om jag rör på mig regelbundet och äter en för mig sund kost ( till vardags ) så har jag även en bra energi och ork vilket jag trivs allra bäst med.  Jag är inte hängiven åt något håll egentligen och äter min alldeles egna diet så att säga. En hel del ekologiskt, mycket grönsaker, kött i olika former, långsamma näringsrika kolhydrater, ostar ( älskar ost ), smågodis, bullar, plättar med lite för mycket sylt, frukt, bär och ibland slinker det ner någon måltidsersättning i form av en bar eller så vid akuthunger. Lite av varje men med fokus på näringsrik ren mat till vardags ( vilket inte riktigt fungerat så bra nu under första delen av graviditeten när suget efter limpmackor varit okontrollerad haha )

Jag hoppas att var och en kan tycka om sin kropp och vi mammor har en viktigt viktigt uppgift. Att vara goda förebilder för vÃ¥ra barn. Jag kommer aldrig att skriva nedvärderande om min kropp. Och än mindre prata om den pÃ¥ ett sÃ¥dant sätt inför barnen. Kommer aldrig att hända. Även om den förändrats oerhört mycket genom Ã¥ren. Men nej, jag är värdefull och bra precis som jag är. Och den känslan vill jag att barnen behÃ¥ller livet ut! Desssutom sÃ¥ har jag en för närvarande frisk kropp. Värt allt. SÃ¥klart har jag mina dagar. De där som inte känns lika härliga men faktiskt, väldigt styrda av hormoner och inte ”mitt riktiga” jag sÃ¥ att säga.

Nu delar jag min kropp med en liten älskad och det är verkligen något alldeles särskilt med att vara gravid. Jag känner mig liksom så värdefull och stark på något vis. Lite svårt att förklara men det är en stolt, ödmjuk och härlig känsla.

Men ja, jag siktar inte på en viktuppgång på 25 kilo för det är tuuuuungt att bära hjälp alltså till mina 163 cm. Tiden lär visa helt enkelt. Jag håller tummen i alla fall. Semmelsäsongen drar väl igång precis sådär på sluttampen av graviditeten haha.

Det var det om kroppen i förändring. Jag vet inte vem det är som ställer alla dessa i min värld orimliga krav på oss kvinnor, före under och efter en graviditet men jag anser de vara orealistiska för min egen del och även om jag fullkomligen älskar ytligheter ( som faktiskt på sitt vis går hand i hand med mitt inre välmående ) så får det finnas en balans i det. Man måste faktiskt vara snäll mot sig själv. Lika mycket som man är snäll mot sina barn, väninnor, kollegor eller äkta hälft. För visst lyfter man väl de man håller av?

Ok nuu är jag färdig. Men det här är viktigt. Tycker jag. Och inte sÃ¥ enkelt alls…

Nu väntar de där allra mest angenäma veckorna i en graviditet med lagom mycket mage, energi ungefär precis som vanligt och några förväntansfulla längtande veckor att ta sig genom fram till RUL.

Så det var lite om vår vecka 15 som börjar idag. Tacksamt att bli fotad på en vacker åker full av skördeklar vete. Alldeles precis utanför köksfönstret.

Nu njuter vi sommarlovsmåndag här. Blandat med en skaplig att göra lista för dagen med sådant som halkat efter den senaste tiden. Jag och barnen.

kram

Julia

Åh alltså. Bebisklädsortimentet blir ju bara sötare och finare för varje år som går!

Kan inte alls låta bli att titta runt och bli alldeles till mig av allt fint. Nu väntar jag lite till med att gå loss ordentligt. Måste dels inventera vad vi nu kan ha kvar från Belle men så vill jag också vänta till hösten när vi kanske vet lite mer. Blir det en lillasyster eller lillebror…?

Stora kedjorna levererar verkligen idag. På ett helt annat sätt. Minns hur jag fick jaga fina kläder till Noell. Som inte var alldeles skrikiga i färgen eller bara murriga och trista. Det var inte alls enkelt för elva år sedan kan jag meddela.

Men nuså. Nu finns det så mycket fint att det blir svårt att begränsa sig snarare. Men till hösten. Så nöjer jag mig med att kolla runt. Det lilla setet med byxa och tröja med bitryck är ju införskaffat visserligen. Gick inte alls att låta bli med tanke på att bebisen har en mycket passionerad biodlarpappa hihi.

Mina favoriter hos Zara och HM just nu.

1. Zara  2.HM  3. Zara 4. HM 5. HM 6. Zara 7. Zara 8. HM 9. HM 10. HM

Godmorgon sötisar!

Hoppas ni får en härlig augustitisdag!

Jag börjar min med att fixa lite med tvätt och gräsklipppning.

Älskar dessa vi tar dagen som den kommer sommarlovsdagar.

puss

Julia

Hej söta!

Tack snälla fina kloka och generösa ni!

För all värme, pepp, erfarenheter som ni delat med er av.

Och för den alltid goda och vänliga tonen. Tacksam för det. Alla hälsningar är inte riktigt besvarade ännu men sätter mig en stund ikväll och imorgon.

Vi beslutade oss för att genomföra KUB-testet med tanken att det blir som det blir. Lilla hjärtat är oändligt älskad. Oavsett. Och en dag och stund i taget. Och så får de ju bli även efter denna dagen förstås.

Lilla hjärtat. Oändligt älskad frÃ¥n den allra första stunden allt hade landat och den första chocken lagt sig efter det där oväntade gravidbeskedet vi fick i början pÃ¥ juni. Det var alltsÃ¥ ingenting som vi tänkt oss eller ”planerat”. Jag är ju sÃ¥ oerhört tacksam och tillfreds med min tillvaro som mamma till tre men visst. Jag kan inte heller pÃ¥stÃ¥ att jag känt den där känslan av att vara ”färdig”.

Det är sannerligen inte enkelt eller okomplicerat. Det här med fosterdiagnostik. Och att skuffa undan oro för gott är nog ingenting för mig. Den lever man nog med från den stund man får gravidbesked tills man inte längre lever i princip? Men att hantera oron på ett sunt sätt tror jag ändå att jag behärskar. Och de lugna lyckliga lugna stunderna är ju desto fler än de oroliga. Bra så.

Men så till dagens del två av KUB testet som är ett Ultraljud. Jag var bra sammanbiten påväg till sjukhuset och kände att då sköljde oron över mig totalt. Kunde inte annat än dricka som sällskap när de andra åt lunch. Vi har ingen barnvakt så barnen fick följa med och det gick jättebra där i väntrummet precis straxt utanför.

Känslan. När man får se sin lilla bebis på skärmen efter en liten stunds letande som alltid. Som känns som en total evighet. Och barnmorskan visar på lilla hjärta som slår. Den känslan är oslagbar.

Lycka! Obeskrivlig sådan. Det finns liksom ingenting att säga i den stunden mer än att låta tårarna sakta trilla ner och känna den enorma lyckan.

Allt ser ut som det ska. Och vi fick bra provsvar! Vi har tidigare som jag kanske nämnde endast gjort rutinultraljudet ( trots erbjudande om KUB ) så jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta men ja, en liten minibebis som ser på prick likadan ut som sina syskon på deras allra första ultraljudsbilder.

Känner en sÃ¥dan enorm lycka och tacksamhet att vi fÃ¥r vara med om det här igen. Det allra största och mest fantastiska som jag nÃ¥gonsin varit med om. Barnen. Tänk. Om allt gÃ¥r väl sÃ¥ blir vi en stor familj. En superstor familj! Jag har alltid haft nÃ¥gon föreställning om att jag nog fÃ¥r ett barn. Tänk att det blev alldeles tvärtom…

Just nu är allt så bra som det kan vara med bebis. Och mig. Och det är en så underbar känsla.

Puss!

Sköt om er!

Julia

Ps,  Jag har som nÃ¥gra av er kanske minns superseriös fobi mot insekter sÃ¥ jag vet inte riktigt vad som hände när jag köpte de där allra första smÃ¥ plaggen till Lilla Hjärtatför nÃ¥gra veckor sedan…

Men tröjan och byxorna med små bin på kändes som ett absolut måste med en biodlarpappa. Eller hur? Så sött så att det inte är klokt alltså.

Tossorna kommer från My Bliss, bodyn med ljusturkosa insekter Kappahl och övrigt från HM.