JULIA K

Livet på landet

Lite vardagsrum och ett känslosamt möte…

Lite vardagsrum. Skåpet under TV:n ( vintgefynd )  döljer varje liten sladd, fjärris, böcker och leksaker. Carlos tog bort överstycket och målade det. Sedan måttbeställde vi en urtjusig matt superljus marmorskiva att ställa på. 
Supersnyggt och känns som en klassisk, unik och hållbar möbel!
Hej sötaste vännerna!

Har ni haft det bra? Igår och idag?

Elle sov över hos en liten vän igår så jag sov så så så kasst under natten. Jag liksom känner i hela kroppen att de fattas någon i huset…

Tänk när de blir äldre. Tur tur tur att Belle fortfarande är pluttis 😉


Men nu är Elle hemma och ordningen återställd.




Jag har haft en omtumlande dag.

Jag har nämligen haft en liten träff härhemma med en tjej jag lärt känna via bloggen. Hon är mamma precis som jag. En mamma som delar mina erfarenheter, känslor, sorger, bekymmer och oro. 

Hennes flicka har också Alopeci. Precis som Belle. Och allt hon berättade för mig. Var som mina egna tankar i repris. Inte så okomplicerade alla gånger…

Mötet var oändligt värdefullt för mig och jag vet att den här nyfunna relationen blir värdefull för oss alla. På ett eller annat sätt.

Tänk att när hon klev in i farstun. Så kände jag att vi har en så stark gemenskap i det vi går igenom. Lite på olika sätt då hennes flicka är i skolåldern. Men ändå.

Så dagen har varit känslosam, fin och givande.

Nu känner jag mig supertrött och ser såååå fram emot en varm dusch ( har huttrat dagen lång ), största skålen godis och något skoj att se på under ett varmt gosigt fluffigt duntäcke i sängen.

kram

Julia

Vår förmiddag…

Förväntansfull, ivrig, lycklig och alldeles superglad liten rosenknopp på lilla grusvägen mot Kyrkis. 
Kyrkis, det vill säga Kyrkans lilla öppna förskola håller till i Sockenstugan bredvid kyrkan och det är ett helt ljuvligt hus!
Vi leker, sjunger, fikar, bara är, pratar om smått och stort.

Huset är ganska så välbevarat med mängder av vackra detaljer som kakelugnar och breda breda trätiljor synliga i flera rum.

Heeeeej :)!

Onsdag. Har liksom förvandlats till en av veckans mysigaste dagar.

Vi började dagen med att lämna stora älsklingar på skolan och därefter en tripp till Ica för att köpa lite mat och jag kunde inte låta bli att fylla på med både tulpaner och pärlisar. Dessa vårblommor alltså. 

Man blir så lycklig!

Resten av förmiddagen spenderades på kyrkis och där har vi det oförskämt bra. Jag och Belle.

Nu ska jag ta mig an lite middagsfix. Det blir en snabb gulasch och ett hembakt sesambröd till. Om det blir gottigt så återkommer jag med recept om ni vill 🙂

Träning ikväll och därefter åker jag till sockenstugan igen fast i ett heeeelt annat ärende. Jag ska lära mig att sticka. Har liksom alltid velat kunna det och nu blev jag inbjuden. Tänk att kunna sticka en snygg tröja, en kjol, en kudde eller något fint till barnen. Men det kanske är lika bra att sikta på en halsduk till att börja med…till Belles nalle eller liknande *hihi*.

Så. Taekwando och syjunta blir kvällens happenings för moi. Känns som en mystisk kombo av aktiviteter men jag känner mig uppfylld av inspiration och pepp.

kram

Julia

Vilt och vågat!

Hej söta,

Åh jag har varit så nervös och orolig. Ni som följer mig här vet ju läget med vår lilla rosenknopp. Belle fick sjukdomen Alopeci för drygt ett år sedan. Tiden efter det har varit känslomässigt minst sagt som ett stormande hav för min del…

Stilla dagar är underbara dagar men de kvällar och nätter som det stormar gör de ont. Det stormar inte så ofta längre. Allt tar ju sin tid. 

Hursomhelst så bestämde jag mig i höstas för att öppna förskolan kanske vore en bra sysselsättning för oss en gång i veckan. Och idag så blev det äntligen av. Jag må vara modig och stark i många situationer  men just detta tycker jag är jobbigt jobbigt jobbigt….

Öppna förskolan håller till i en ljuvlig miljö. I vår närhet. Närmare bestämt i sockenstugan intill Kyrkan.



Jag mailade till söta husmor som arbetar i församlingen och är ansvarig för verksamheten och skrev lite kort om min oro. 

Vilket välkomnande vi fick sendå! Måste nog gråta en skvätt ikväll av lättnad och för att det är så rörande med goda fina människor. Som ser mig. Och ser Belle. På ett sådär lite särskilt vis. 

Belle blev så väl omhändertagen och hon kände tillit till Diakonen, husmodern och Prästen. Och för mig att se Belle leka, vara med, ta för sig….

Lycka!

Detta året handlar för min del mycket om välmående. På olika sätt. Ni vet fröknäcke *hihi*, våga göra saker jag är rädd för och så vidare.

Så.

Igår gjorde jag också något helt vilt och vågat. Åkte till Konstbutiken och inhandlade en påse med färg, penslar och dukar. 

Jag ska börja måla!

Nu är bara frågan exakt när jag ska klämma in mitt nya konstnärsliv bara…

Fortsättning följer. Kanske 😉

Kram Julia

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!