Hello onsdag!

Nu ligger vi nog i influensan här Belle, Noell och jag. Vedervärdigt. Varje millimeter av kroppen smärtar in och utvändigt.

Måtte detta gå över riktigt snart!

Vet ni. Gränsen mellan modig och dum är nog ibland hårfin…

Många är ni som följt mina stapplande steg till ett nytt liv. Och frökenskapet. Vad hände egentligen?

Jag kom och jag gick. Lämnade en lapp och nyckeln i mitt fack och gick med lätta lyckliga steg nedför trappen och åkte hem.

Nu är jag åter en fri fågel och har gjort om min livsplan och lägger frökenskapet på hyllan. Eller jag ska prova på att vicka några dagar i veckan kanske men tänker inte söka någon anställning som det känns nu.

Tänk att allt visst har en mening. Och det där anställningsavtalet som aldrig blev påskrivet då chefen var sjuk och som jag oroade mig så mycket för. Oroade mig för just det faktum att det var osignerat. Jag fick avtalet i min hand första dagen men fick en känsla. En olustig känsla. Och jag bad om att få ta med avtalet hem och ta med dagen därpå.

Jag skrev aldrig på det. Lämnade den hemma. Jag kände mig rent av olycklig redan första dagen. Och det blev värre andra, och tredje än hemskare. Och på den tredje dagen bestämde jag mig för att följa mitt hjärta. Det blir absolut bäst så. Resten löser sig.

Och ja varför jag blev så olycklig där på förskolan? Barnen var så oerhört fina. Oerhört. Trots personalbrist och superstor grupp av barn från åldrarna 1 till 5 så fanns det en omtänksam, varm och fin känsla mellan barnen.

Men sedan fanns det inget mer. Ingenting. Jag kände av många orsaker att det här är ingen verksamhet som jag kan stå bakom. Det var kaos på många olika vis. Kort och gott. Jag hoppas att allt blir till det bästa där. Men det krävs nog stora insatser… Som inte jag är kapabel till att göra. Ens i närheten. Hade jag varit ung hade jag funnit mig…

Så det är onsdag. Och jag är hemma. Och jag känner mig lycklig och fri i själen! Om än vääääldigt krasslig.

Nya livsplanen innehåller alltså inga anställningar utan jag tror att jag provar på att vikariera lite. Och känner av läget. Fast skolvärlden kanske verkligen inte är någonting för mig…

Den här veckan hade jag tänkt ägna åt lilla gårdsbutikens renovering och hemsidefix.  Med min älskade islatte och tystnaden som sällskap. Men det får bli nästa vecka det.

Pjuh vilken pärs! Men allt har sin mening och jag är sjukt nöjd med mitt beslut. Och Carlos sendå. Älskade! Han supportar precis allt. Alltid. Det är fantastiskt att ha en sådan man vid sin sida.

kram

Julia

Hej sötisar!

Hur har måndagen varit? Sportlovsvecka för många kanske? Vad hittar ni på?

Jag har haft min allra allra sista jobba ”hemifrånmåndag” kanske någonsin? Eller ja det vet jag ju förstår inte men på ett bra tag iallafall.

Så var det dags. Efter elva år hemma. Som fru. Mor. Entreprenör. Nästan hela mitt vuxna liv. Är evigt tacksam för att jag fått den här möjligheten. Det hade aldrig varit möjligt utan C. Jag bestämde mig samma dag som Noell föddes att stanna hemma. Och så blev det.

Och som jag har älskat det! Älskat! Dessa år kommer jag för alltid att minnas som världens finaste. Men som jag ju sagt innan. Allt har sin tid. Och nu är det tid för mig att prova på annat.

Och O J så många ni är som undrat vad det andra nu kan tänkas vara. Hihi ni är världens sötaste som är så nyfikna!

Jag behåller min gårdsbutik som ni vet. Där pågår just nu en renovering. Och jag håller öppet till våren igen med lite mer inriktning på trädgård. Jag har rensat bland leverantörer också och jag vill att upplevelsen ska bli lite mer sober, luftig, ren och enkel. Och så drömmer jag ju om att kunna bjuda på kakor och saft under äppelträden. Och bloggen finns kvar.

Mitt företag har bytt namn och jag kommer framöver att utveckla företaget i lite andra riktningar. Jag och C smider härliga planer tillsammans. Nya företag kommer att presenteras under våren med en alldeles ny hemsida. Har påbörjat den med skräckblandad förtjusning. Ni vet det är ju inte min kopp alls samtidigt som jag ändå tycker att det är roligt att klara av för mig galet svåra utmaningar. Som att knåpa ihop en hemsida…

Förutom företagsdelen så är jag från och med imorgon fröken Julia. F R Ö K E N Julia. Oooooh! Jag är S Å nervös. Så så så så nervös! Och pirrig. Och förväntansfull. Och så lite mer nervös. Jag hann ju faktiskt bara jobba ett år efter lärarexamen och det är ju på riktigt typ hundra år sedan. Jag kommer att arbeta som förskolepedagog på en privat förskola och har fått en 75% tjänst som innebär att jag fått rena rama drömtiderna.

Så imorgon gäller det. Välkommen nya livet! Det ska bli fantastiskt att få uppleva en ny period.

Och för er som funderat lite vad som hände med Julias vita drömmar. Jodå. Det blev så himla bra. Mitt lilla livsverk får leva vidare. I trygga händer. Jag ska berätta mer för er alldeles snart. Så fort Anna är i fas med allt. Anna som tagit över! Men tills dess får ni hålla kollen HÄR.

Hon bor i Stockholms skärgård och kommer att driva nät och gårdsbutik. Spännande eller hur?

Nu middagsfix och sedan Frökenförberedelser. Önska mig lycka till. Mycket mycket mycket lycka till är ni söta!

puss

Fröken Julia