Hello onsdag!

Nu ligger vi nog i influensan här Belle, Noell och jag. Vedervärdigt. Varje millimeter av kroppen smärtar in och utvändigt.

Måtte detta gå över riktigt snart!

Vet ni. Gränsen mellan modig och dum är nog ibland hårfin…

Många är ni som följt mina stapplande steg till ett nytt liv. Och frökenskapet. Vad hände egentligen?

Jag kom och jag gick. Lämnade en lapp och nyckeln i mitt fack och gick med lätta lyckliga steg nedför trappen och åkte hem.

Nu är jag åter en fri fågel och har gjort om min livsplan och lägger frökenskapet på hyllan. Eller jag ska prova på att vicka några dagar i veckan kanske men tänker inte söka någon anställning som det känns nu.

Tänk att allt visst har en mening. Och det där anställningsavtalet som aldrig blev påskrivet då chefen var sjuk och som jag oroade mig så mycket för. Oroade mig för just det faktum att det var osignerat. Jag fick avtalet i min hand första dagen men fick en känsla. En olustig känsla. Och jag bad om att få ta med avtalet hem och ta med dagen därpå.

Jag skrev aldrig på det. Lämnade den hemma. Jag kände mig rent av olycklig redan första dagen. Och det blev värre andra, och tredje än hemskare. Och på den tredje dagen bestämde jag mig för att följa mitt hjärta. Det blir absolut bäst så. Resten löser sig.

Och ja varför jag blev så olycklig där på förskolan? Barnen var så oerhört fina. Oerhört. Trots personalbrist och superstor grupp av barn från åldrarna 1 till 5 så fanns det en omtänksam, varm och fin känsla mellan barnen.

Men sedan fanns det inget mer. Ingenting. Jag kände av många orsaker att det här är ingen verksamhet som jag kan stå bakom. Det var kaos på många olika vis. Kort och gott. Jag hoppas att allt blir till det bästa där. Men det krävs nog stora insatser… Som inte jag är kapabel till att göra. Ens i närheten. Hade jag varit ung hade jag funnit mig…

Så det är onsdag. Och jag är hemma. Och jag känner mig lycklig och fri i själen! Om än vääääldigt krasslig.

Nya livsplanen innehåller alltså inga anställningar utan jag tror att jag provar på att vikariera lite. Och känner av läget. Fast skolvärlden kanske verkligen inte är någonting för mig…

Den här veckan hade jag tänkt ägna åt lilla gårdsbutikens renovering och hemsidefix.  Med min älskade islatte och tystnaden som sällskap. Men det får bli nästa vecka det.

Pjuh vilken pärs! Men allt har sin mening och jag är sjukt nöjd med mitt beslut. Och Carlos sendå. Älskade! Han supportar precis allt. Alltid. Det är fantastiskt att ha en sådan man vid sin sida.

kram

Julia

Hej finisar!

Så så ynklig Julia här.

Det känns som alla år av att faktiskt hålla mig pigg och frisk medan övriga familjen tagit sig igenom diverse sjukor nu på något vis kommer över mig.

Så jag vilar.

Och dagens största insats var att göra iordning middag och ett stort fat med frukt och bär. S Å mumsigt!

Man är ju inte världssugen på annat direkt förutom lite frukt och jordgubbssaft just nu.

Med hopp om piggare tider. Detta är sjukt trist och jobbigt…

Kraaaaam!

J

Här kommer som utlovat lite bilder från vår resa till Ocean Beach Club på Kreta som vi gjorde förra sommaren. 

Vi var i stort nöjda med resan och jag tyckte att det allra bästa var att ha tillgång till en privat mindre pool och den lugna stämningen det bidrog till att få vara lite för ” oss själva ”. Medelhavet är ju precis alltid magiskt vackert och att få spendera en vecka med älsklingar utan några måsten är lycka!

Vi kommer nog inte att åka till samma plats igen men jag kan varmt rekommendera OBC Kreta om man vill ha en bekväm ( och lite snyggare och fräschare ) charterresa med allt vad det innebär.

Magisk utsikt! Och vackraste färgerna jag vet om.

Omgivningen eller själva hotellområdet var både vackert och fräscht. 

Den långa bussresan på några timmar från flygplatsen till hotellet gick jättebra. Barnen sov sig genom den och jag och C slumrade om vartannat och spanade på utsikten och kunde konstatera att den Grekiska krisen sannerligen satt sina spår. Övergivna hotell och en lite ledsam känsla över ön…

Den mysiga innergården med det vackra golvet. Där åt vi nästan alla våra måltider. Maten var alldeles ok. Vissa dagar bättre än andra. Till frukost och lunch fanns buffé. Däremellan fri tillgång till glass, drycker och enklare snacks. Till middagen fanns förrätts och efterrättsbuffé och huvudrätten valdes från en ”dagens meny”. 

Nere vid stranden som för övrigt bestod av mjuk härlig sand fanns en bar men vi hängde mest vid vårt rum och poolen.

Vi bodde i en två rums Club Suite som hade en stor terass med vidunderlig havsutsikt och direkt access till en privat pool som delades med åtta andra sviter. Rummet låg i mitten av byggnaden och var absolut det bästa på hela stället tycker jag. 

Semesterpeppad familj! Jag blev typiskt nog sjuk men vi hade en härlig vecka ändå.

Stämningen på hotellet var lugn och avslappnad. Vi hade tillgång till systerhotellets faciliteter, ni vet Lolo & Bernie osv. Vi gjorde en blixtvisit men vände direkt i dörren då stämningen och hotellet inte alls tilltalade oss. Kändes lite som stökig Finlandsfärja…

Infinitypoolen och ja den här utsikten alltså…! Helt otrolig.

Vi gjorde inga utflykter mer än en liten prommis utanför hotellområdet en kväll. Det räckte gott och väl att bara vara den veckan och det var en efterlängtad och välbehövlig sådan. 

Hej finisar!

Jag ligger här i sängen buhuuu sååå trist att vara sjuk. Fick hög feber inatt och ja nu ligger jag alltså här.

Och funderar över sommaren. Har ni börjat fundera över sommaren och vad ni ska hitta på? Berätta! Vad är ni sugna på och vad ska den perfekta sommaren innehålla?

Jag tror att jag vet hur jag önskar att min, vår sommar ska se ut…och den kommer att innehålla ett riktigt äventyr som ni ska få höra mer om snart.

puss

Julia

Vill ni läsa och se mer från vår resa till OBC Kreta?

GODMORGON FRÅN KRETA

HUR MAN HAMNAR I ETT FÄNGELSE ALÁ GREKLAND

HEMMA, DIET OCH HÄLSOUPPDATERING