Jag älskar måndagar. Denna måndagen har varit härlig. Men också ledsam. Utgången kändes inte direkt som någon höjdare vid gårdagens val och känslan i kroppen var tung imorse när jag vaknade.
Nåväl. Vi sprider kunskap, kärlek, tolerans och medmänsklighet tycker jag. För det är det viktigaste som finns. Och de kalla vindarna får blåsa dit pepparn växer. Punkt.
Och så blev det tomt i mig. På Elles dansskola frågade en flicka mig om Belle tycker om att ha mössa på sig inomhus eller?
Belle har just fått en söt liten stickad grå basker med rosett på. Som hon hade på sig.
Hon väntade inte på något svar utan frågade sedan om Belle inte har något håååår?
Jag svarade att nej hon har inget hår. Hon har en sjukdom som gör att hon inte har något hår. Redan där kände jag att luften i mig började försvinna. Jag kan inte med ord beskriva känslan jag får.
Jag hjälpte samtidigt Belle med att ta av sig skorna och då säger flickan till sin lilla kompis: Din lillasyster är mycket gulligare…
Jaha. Är det såhär det ska vara. På allvar? I dessa situationer som uppkommer. Ja de gör det mer eller mindre varje gång vi vistas ute bland människor. Så får jag den där känslan av att luften i mig tar slut. Och det svåra är då att få luft och styrka eftersom jag får en så stark känsla av att inte vilja andas samma luft…
Och annars så har jag själv pysslat med butiken och nu är den välfylld med höstnyheter. Hoppas innerligt att ni ska tycka om lika mycket som jag. Här kommer några bilder på nyheterna.
