Det finns ett hus här. Som jag brukar få låna ibland. Allra mest är jag där och antingen lämnar av barnen för en stunds lek/sagoläsning/fika eller så stannar jag själv en stund och pratar om stort som smått. För det kan man där. Där gör det ingenting om tårarna svämmar över. Man möts av tröst och livserfarenhet.

Ett hus där tiden stått still. Där takfärgen flagnar mer och mer för varje år som går. Där mössen dansar på vinden och det alltid finns t i d .

Varje höst tänker jag att det här var kanske den sista sommaren…för oss att få vara med. Med vår sommargranne i det där fantastiska huset där tiden stått still.

Jag tänker också vad som ska hända med huset? Ska det läggas in laminatgolv? Ska de blåblommiga tapetbårderna rivas ner? Hur ska trädgården få vara sådär magisk om någon som inte har en susning hur man skapar en magisk trädgård sätter sina händer ( spadar ) i den?

Nåväl. Jag njuter av den tiden vi haft och har framför oss. Och att få tassa runt där i huset. Med knarrande golv och de där mössen som dansar på vinden. Är lycka.

Gårdagens location alltså. Ett hus som jag ibland får låna och som passar perfekt för mitt lilla hemliga projekt som ni ska få ta del av nästa vecka. Känns pirrigt men samtidigt väldigt, ja det är ju såhär det ska vara just nu känsla.

 

Sköt om er och fin torsdag!

Jag ska ut på en jogg nu. Sedan torsdagsstädningen och ett intensivt jobbmaraton innan barnen hämtas hem.

puss

Julia