Hej fina,
Här hänger jag idag.
Och styr upp de närmaste, och sista dagarna med nätbutiken. Jag har omsorgsfullt antecknat i min kalender. Den 16:februari. Farväl Julias vita drömmar…
Så en vecka. Sju dagar kvar. Med prassligt silkespapper, kartonger och sidenband.
Alltså detta är ju en kanske något magstark liknelse. Men det känns liksom som att någonting har dött. Faktiskt. Trots att jag bestämt över detta alldeles själv och faktiskt ska bege mig ut på nya spännande äventyr så är det en slags sorgeprocess som pågår inom mig just nu.
Fasen det var som igår ju. Jag satt där vid min trilskande symaskin och sydde vimplar för glatta livet och sparade ihop pengar till min dröm…
Nåväl. Nu ska jag fortsätta med dagens sysslor så att de blir gjorda.
Hoppas din måndag är riktigt riktigt fin på alla sätt och vis.
puss
Julia
Kram!
Förstår det jag… Att det är en process att ta sig igenom. Något du byggt upp själv och vårdat ömt.
Men när våren kommer med solens strålar och när knoppar vaknar till liv blir allt som på nytt ☺️
Just så! Och en hel sommar av träning haha. ja jag säger då det. VAD har vi gett oss in på. Ärligt talat? puss
Just så! Och en hell sommar av träning haha. ja jag säger då det. VAD har vi gett oss in på. Ärligt talat? puss
Vad tror du JAG tänker då!!! Käära hjärtanes!
Hahahaha!
Puss o kram
Ska bli spännande att höra vad framtiden har att erbjuda dig! 🙂