Ja jag vet inte. Eller ja man kramar om varandra varmt. Man säger hejdå. Säger tröstande ord som att: Snart ses vi igen. Det blir bra. Allt ordnar sig. Det finns telefoner, skype och flygplan.
Det gör ändå så ohyggligt ont att säga hejdå och adjö. Och vad som gör ännu mer ont är att se sitt barn ta farväl.
OM jag ändå kunde ta all världens sorger, skrubbsår, farvälkramar, huvudvärk, febernätter, brustna hjärtan och orättvisor från mina barn. Så skulle jag göra det på momangen.
Visst vet jag att saker och ting blir bra. Sinom tid. Men idag och så några dagar till. Och kanske ännu fler dagar till. Saknar vi de vi sagt farväl till och tar hand om Noell alldeles extra.
Här kommer några av dagens bilder. Som är tagna innan allt blev sådär vansinnigt jobbigt.
Vilken fin klänning, var finns den?
Härliga bilder på Elle! Har du inga fina bilder att visa på minsta sötnosen, o Noell?
Ja, det värsta som finns är att se sina barn ledsna, man vill alltid skydda dom från det!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Hej Julia, älskar din blogg och dina bilder och följer dig från Perth, Australien. Du ger mig så mycket av fina Sverige när längtan och saknad dyker upp. Ja bor här sedan 1,5 år tillbaka med man och tre barn och förstår precis vad du känner just nu med avsked och att se sina barn ta avsked. Något som har hjälpt våra barn mycket är att rita/skriva tankekartor/mindmaps kring hur de känner och vad man kan hitta på då sakna och ledsenkänslorna kommer. Sen är Facetime eller Skype toppen, det känns nära fast det är lång mellan och våra barn leker med sina vänner i Sverige via dessa. Tänker på er / kram från mig
Amen du är väl för snygg kvinna!! JätteFina kläder på bilderna!
Och vet Du Julia, tänk så här, istället, de lever, de finns och Ni kan nå dem varje dag! Allt i livet har en mening, , ring, skypa , blogga, de kan Se Er varje dag tills nästa gång ni möts!! Jag lovar, Ni klarar det!
Kramiz M
usch vad sorligt!
Hoppas ni tar er igenom det en bit i taget…
Massa kramar!
Hej Julia, när jag var sex aar gammal flyttade min bästa kompis. ok, det var inte till Island, men efter 28 aar är hon fortfarande min bästa väninna. Och idag bor hon i Norge och jag i Tyskland och vi ses bara 2 gaanger om aaret. Man vet aldrig. Men jag vet precis hur det känns. Vi ska flytta om tre veckor och mina barn kommer att sakna sina kompisar. Just nu tvingar jag mig att inte fundera mycket paa hela grejen…
Ha en skön sommar
Lena
Åh förstår precis känslan då Vidars bästa kompis också flyttar snart. Snyft… och rackarns känslor, jag är också känslig av mig, får gråten i halsen av att bara tänka på att säga adjö…
Kramar till er!
Hälsningar Frida
💙💙💙
Ja, så svårt att släppa taget. Men man klarar det , en liten bit i taget. Önskar dig och de dina en underbar sommar! Och tusen tack för all inspiration!
Kram Ann
Fy så jobbigt och ledsamt det låter.. Visst vill man bara skydda sina barn mot allt som gör ont.. Men vi får väl försöka tänka att de lär sig under resans gång, av allt som är livet.
Styrkekramar Anna
PS. Fina bilder som alltid!