Hej på er!
Har dagen varit bra? Mina dagar är en berg och dalbana. Ni får stå ut med att de är så just nu. Före helgen blir det ett avslut på det här med att köpa ett nytt ( urgammalt ) hus långt långt bort från Björsta.
Och jag förstår att ni kanske tycker att det är märkligt att en budgivning kan ta så lång tid…?
Mmm…det är nog ganska så ovanligt skulle jag tro. Ett par tre dagar känns mer normalt.
Hursomhelst så ger det sig snart men de är minst sagt energikrävande att gå igenom det här. Att ha känslor som snuddar vid glädje, lycka, hopp, rädsla och ångest om vartannat. Önskar att jag var lite coolare 😉 men de är jag inte.
Ok, det var dagens lilla husuppdatering.
I fredags var jag iväg på inköp inför hösten och julen. Himla levererar exakt alltid och jag blir lika förundrad varje gång över alla vackra nya färgnyanser. Hösten blir vacker 😉
Jag fick med mig lite fint också i favvofärgen blått.
kram
Julia
Vi ska flytta långt bort från där vi bor just nu. Ca. 800 kilometer. Allt kommer att förändras, men jag ser det som en stor chance, även om jag frågar mig ibland varför vi gör det egentligen. Är inte alls så lätt med barnen och vänner. Men nu har vi bestämmt oss och jag är säker att det kommer att bli bra. Men dagarna innan vi visste att vi får köpa huset var liksom en dröm. Önskar dig att det löser sig snabbt.
Många hälsningar
Lena
Usch, jag kan verkligen förstå. Man pendlar mellan lycka och ångest hela tiden. Gör man rätt?? Huvudet går verkligen igång! Jag håller tummarna för er den här veckan, hoppas allt går i lås och blir som ni önskar. Det blir spännande det här!! 🙂 Stor KRAM Jenny
Det är hemskt! Man funkar inte alls och allt är kaos och man kan knappt äta och sova… Håller tummarna så de vitnar!! Och Julia! Den där otroligt söta tapeten som är bakom dig, där du har spetsblusen.. Vet du vad den heter???
Kram
Petronella
Hoppas allt blir bra hur det än blir och det skulle vara kul att se bilder av huset sen när husköpet är klart även om det inte blir ert.
Fin blå färg på handdukarna 🙂
Kram Liselott
Jag vet precis hur det känns då man väntar, 1999 så la vi bud på vårt hus, det var nervpirrande, jag höll på att bli tokig det tog flera veckor…och precis som du så hade vi ett totalrenoverat litet gulligt hus, men jag blev kär i huset och det var större, men tillslut blev det vårt, gissa om vi blev lyckliga, jag minns att jag blev så lycklig att jag grät 🙂
Kraaam Anette
Jag om min sambo är precis i färd med att köpa vårt första hus, så känner verkligen igen dina känslor! Visserligen ska vi köpa huset privat av min syster, men tro mig, det blir inte enklare för det när det gäller pengar!! :/ Lycka ena stunden och nästa kan man sitta och gråta med fruktansvärd ångest! Men allt löser sig till slut. Det som är meningen sker!
Stor kram till dig <3