Godmorgon rara!
Mmm…jo faktiskt. Husvisning. Jag har inte varit på husvisning sedan vi fann vårt Björsta. Jag minns känslan när vi på tumanhand, jag och Carlos åkte upp för lilla grusbacken den allra första gången och såg den lilla gården. Mitt hjärta blev alldeles varmt och jag kände att här vill jag bo. Här är hemma. Och hemma blev det. Trots en helt galen budgivning.
Jag var 21 år gammal då…och var i färd med att avsluta pedagogstudierna vid Lärarhögskolan. Vi bodde på Östermalm i vår vackra vackra huvudstad. På Brahegatan 12. Bästa gatan. Jag och Carlos. Han trivdes inte i innerstan. Jag trivdes ypperligt men kände mig redo för nästa steg i livet. Jaa och så blev det ju verkligen…
Vårt Björsta var ett totalt renoveringsobjekt och allt man kan tänka sig att behöva göra har gjorts. Och nästintill allt har Carlos gjort själv. Han är så rysligt duktig!
Men varje januari, sedan några år tillbaka får vi ett helt enormt sug efter nya utmaningar och projekt. Vi börjar ju så smått bli färdiga här. Vi letar lämpliga objekt, funderar, drömmer, planerar och försöker att fundera ut hur vi ska göra.
När väl syrenerna börjar knoppa och våren kommer till Björsta faller våra entusiastiska, energifyllda drömmar och planer i glömska….precis lika kvickt som de kom.
Men nu är vi där igen. Mitt inne i ”leta hus bubblan”.
Så imorgon planerar jag en liten tripp nedåt i landet. Och faktiskt ja… Jag ska gå på en husvisning! Om jag inte blir alldeles för skakig och nervös för då tänker jag förtränga det där alldeles fantastiskt vackra huset med oändliga mängder potential och njuta av det det vi har och invänta syrenernas knoppar.
Och en till galen sak. Som nu lite bleknar av galenskapen ovan *haha* är att jag blev så vansinnigt förälskad i en tapet från Sandbergs så att jag var tvungen att köpa mig en rulle bara för att. I vårt hus har vi ju då inte en endaste ledig ynka vägg men vem vet…snart kanske jag har nya rum att tapetsera och inreda…
Hejsvejs från stordrömmaren Julia!
