Belles födelse – Min förlossningsberättelse
Efter klockan 1
Under natten den 5:e juli så började jag känna mig aningen konstig i kroppen med ett tryck nedåt som inte kändes helt hanterbart. Vid klockan 2 steg jag upp och började vanka omkring och känna ”oro” i kroppen.
Jag tog en alvedon samt en dusch och försökte lägga mig utan att lyckas.
Klockan 3
När klockan närmade sig 3 så bestämde jag mig för att ringa till förlossningen och konsultera lite huruvida förlossningen kanske kunde vara på gång eller ej…kände mig vid det här laget väldigt orolig och osäker.
Jag kände mig gråtfärdig och så otroligt osäker på om jag verkligen skulle dra igång hela projektet med barnvakt ( mamma bor på Ingarö ca 10 mil från Björsta ), eventuellt väcka barnen samt Carlos som skulle upp tidigt och arbeta. Just i den stunden så kändes det likvärdigt med jordens undergång ungefär, att behöva ”störa” alla.
I telefonen svarade en barnmorska och när jag berättade för henne hur jag mådde så brast det. Tårarna trillade och allt kändes bara så otroligt jobbigt.
Hennes omtänksamma, vänliga men allvarliga röst sa att jag skulle packa ihop mina saker och komma till förlossningen omedelbart.
Jag vankade lite till och klädde på mig i sakta mak. Till slut väckte jag Carlos. Ringde till mamma och vår sommargranne B som skulle vara här tills mamma anlänt. B hastade över på fem snabba minutrar och sedan bar det av mot Södertälje sjukhus vid kl 3.45.
Under resan på ca 10 mil så hade jag intensiva värkar som blev allt starkare och kom ungefär en gång i minuten. Carlos körde snabbt som vinden och jag andades mig genom värkarna och försökte hålla mig lugn.
Förlossningen
Klockan 4.25 skrevs jag in på förlossningen och fick direkt byta om och lägga mig i min säng. Jag kände mig rädd men också trygg då jag äntligen var framme och slapp föda hemma eller i bilen som jag fasat för under nio månaders tid. Barnmorskan jag talat med i telefon blev också ”min barnmorska” under förlossningen och jag är henne evigt tacksam för hennes fantastiska stöd i telefonen och under själva förlossningen.
Klockan 4.40 fick jag lustgas men jag kände mig inte helt tillfreds med resultatet då själva värkarbetet redan var gjort så att säga. Undersökningen visade att jag var öppen 10 cm och DET kändes bra jag kan lova 🙂 Då förstod jag att det inte kan vara speciellt lång tid kvar…
Klockan 5.00 gick vattnet.
Klockan 5.15 fick jag krystvärkar. Ont ont ont men det var ”bara” att härda ut och låta kroppen ”göra det den ska” så att säga…
Klockan 5.33 föddes Belle. Känslan när hon äntligen föddes och fick komma upp på mitt bröst är obeskrivlig…det är så oerhört skört, vackert, fantastiskt och alldeles alldeles underbart. Det är så svårt att sätta ord på alla känslor man känner som nyförlöst…
Efter den obligatoriska läkarundersökning ungefär 6 timmar efter förlossningen så åkte vi lyckliga men trötta hem till Björsta och barnen.
Jag känner mig oerhört stolt och lycklig när jag tänker tillbaka på Belles förlossning. Jag är så tacksam för att jag fått uppleva lyckan av att få föda tre friska världsfina barn.
Julia
