Hej mina fina!

Hösten är min årstid. Jag älskar visserligen alla våra fyra årstider och växlingarna är jag väldigt förtjust i. Konstigt nog då jag när det kommer till annat inte är så pepp på förändringar…

Idag är det den allra sista augusti och här kommer några sommarlovsbilder. Det blev en alldeles fantastisk sommar. Precis som jag förutspådde. Att ha den stora lyckan att bära ett litet kärleksbarn i magen. Och barnens redan så älskade syskon. Gjorde sommaren till den allra allra vackraste. Inte exakt som vi planerat och tänkt. Men det brukar bli himla bra ändå när livet tar lite oväntade vändningar och den kontrollerade planeringen spricker. I förmån för något så mycket härligare.

Nu lite sensommaronsdag, krasslig Noell och en stor tvätthög att vika undan.

Sköt om er så ses ci alldeles snart igen. Jag har knåpat ihop en lista som ni ska få läsa imorgon om ni vill.

puss

Julia

Alldeles till mig av alla odlingar!

Ser ni? Kronärtskocka. Så oerhört vacker ( och god ). Måste prova att odla hemma.

Lite morötter till morgondagens middag. 

Vi plockade morötter och krusbär. Det mesta av det vi äter har vi ju odlat hemma.

Man tappade nästan andan av alla vackra köksland där grönsaker, bär, örter och blommor samsades.

Så inspirerande. Nästa år får vårt köksland bli ännu större och med mer blommor. Älskar!

Ser ni lilla magen? Åh så lycklig jag är för liten som redan nu känns så självklar i vår lilla, snart stooora familj om allt går väl.

Mitt i kökslanden fanns en paviljong.

Vi åt i trädgårdscafét och för mig blev det en mumsig grönsakssoppa med vitlksbröd. Soppan var sååå god. Jag är inne i en sopperiod just nu och äter det nästan varje dag. 

Efter lunch och shopping strosade vi runt i slottsparken. 

Ekträden var magnifika. Jag blir alltid lika fascinerad över dessa stora träd med de vackraste bladen jag vet om. Så gamla. Stora. Och levande.

Orangeriet är minst sagt makalöst maffigt.

Även invändigt, såklart.

Barnen plockade löv som vi lagt i press hemma nu ikväll.

Fontän, slott och prydligt krattade grusgångar.

Bakom slottet glittrande vatten och typ världens vackraste lilla hus med vidunderlig utsikt. 

En vacker dag tänker jag mig ett liv vid havet med Carlos. 

Hej sötisar!

Vilken allra sista julidag vi haft. Alldeles underbar!

Vi började dagen med att åka till bryggan och båten men konstaterade att det kändes lite väl blåsigt och kyligt i luften. Lekplatslek som tröst för besviken Belle och därefter hem en vända för ombyte och så en spontantur till Ulriksdals slottsträdgård.

Jag kan verkligen rekommendera ett besök. Uppskattat av precis alla i hela familjen och jag tror att det är nu och framåt sensommaren som ett besök är allra mysigast för hela familjen mycket tack vare självplocket. Man kan lätt hålla kollen på vad som finns att skörda just nu på hemsidan som finns HÄR.

Vi strosade genom ekskog och slottspark. Åt gott och shoppade lite till trädgården. Slottsmiljö är liksom slottsmiljö. Vackert, välvårdat och sådär härligt tjusigt. Inte ett dugg svårt att börja fantisera om svunna tider…

Vi avslutade dagen med att göra det vi tänkt till en allra första början. Ut med båten och med oss hade vi köpepizzor och äppeljuice. Söndagsmiddag ute på älskade Sandskär.

Den här dagen spar jag i hjärtat för alltid.

Hoppas er allra sista julidag för den här sommaren varit vacker!

puss

Julia

Hej söta!

Tack snälla fina kloka och generösa ni!

För all värme, pepp, erfarenheter som ni delat med er av.

Och för den alltid goda och vänliga tonen. Tacksam för det. Alla hälsningar är inte riktigt besvarade ännu men sätter mig en stund ikväll och imorgon.

Vi beslutade oss för att genomföra KUB-testet med tanken att det blir som det blir. Lilla hjärtat är oändligt älskad. Oavsett. Och en dag och stund i taget. Och så får de ju bli även efter denna dagen förstås.

Lilla hjärtat. Oändligt älskad från den allra första stunden allt hade landat och den första chocken lagt sig efter det där oväntade gravidbeskedet vi fick i början på juni. Det var alltså ingenting som vi tänkt oss eller ”planerat”. Jag är ju så oerhört tacksam och tillfreds med min tillvaro som mamma till tre men visst. Jag kan inte heller påstå att jag känt den där känslan av att vara ”färdig”.

Det är sannerligen inte enkelt eller okomplicerat. Det här med fosterdiagnostik. Och att skuffa undan oro för gott är nog ingenting för mig. Den lever man nog med från den stund man får gravidbesked tills man inte längre lever i princip? Men att hantera oron på ett sunt sätt tror jag ändå att jag behärskar. Och de lugna lyckliga lugna stunderna är ju desto fler än de oroliga. Bra så.

Men så till dagens del två av KUB testet som är ett Ultraljud. Jag var bra sammanbiten påväg till sjukhuset och kände att då sköljde oron över mig totalt. Kunde inte annat än dricka som sällskap när de andra åt lunch. Vi har ingen barnvakt så barnen fick följa med och det gick jättebra där i väntrummet precis straxt utanför.

Känslan. När man får se sin lilla bebis på skärmen efter en liten stunds letande som alltid. Som känns som en total evighet. Och barnmorskan visar på lilla hjärta som slår. Den känslan är oslagbar.

Lycka! Obeskrivlig sådan. Det finns liksom ingenting att säga i den stunden mer än att låta tårarna sakta trilla ner och känna den enorma lyckan.

Allt ser ut som det ska. Och vi fick bra provsvar! Vi har tidigare som jag kanske nämnde endast gjort rutinultraljudet ( trots erbjudande om KUB ) så jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta men ja, en liten minibebis som ser på prick likadan ut som sina syskon på deras allra första ultraljudsbilder.

Känner en sådan enorm lycka och tacksamhet att vi får vara med om det här igen. Det allra största och mest fantastiska som jag någonsin varit med om. Barnen. Tänk. Om allt går väl så blir vi en stor familj. En superstor familj! Jag har alltid haft någon föreställning om att jag nog får ett barn. Tänk att det blev alldeles tvärtom…

Just nu är allt så bra som det kan vara med bebis. Och mig. Och det är en så underbar känsla.

Puss!

Sköt om er!

Julia

Ps,  Jag har som några av er kanske minns superseriös fobi mot insekter så jag vet inte riktigt vad som hände när jag köpte de där allra första små plaggen till Lilla Hjärtatför några veckor sedan…

Men tröjan och byxorna med små bin på kändes som ett absolut måste med en biodlarpappa. Eller hur? Så sött så att det inte är klokt alltså.

Tossorna kommer från My Bliss, bodyn med ljusturkosa insekter Kappahl och övrigt från HM.