Att ha ett eget litet köksland är höjden av lyx för mig.

Här ser nu hur vårt land ser ut just nu. Vi håller på med lite stängsel runt på grund av glupska höns hehe…

Vårt land har sett lite olika ut genom åren men nu har vi landat i hur den ska se ut. Klassiska något upphöjda bäddar på friland. Grönsaker, bär, örter och blommor blandas.

Nästa vår flyttar vi gungställningen och ställer under det stora schersminbusken och gräver ännu mer köksland mot växthuset. 

Landet är ungefär 40-50 m2 just nu men känns alldeles för litet faktiskt. Därav utökningen till nästa säsong.

Vildhallon som spridit sig lite här och där och den allra första skörden lök.

Luktärt! Ni vet väl att ju mer man plockar desto mer blommar det.

Skymt av kökslandet, växthuset och ladan som rymmer gårdsbutik och Carlos verkstad. 

Här ser man gästhuset och i krukan växer något så spännande som jordgubbsmynta.

Bakom kökslandet står vedboden och barnens sommarhus.

Idag kom hönsnätet upp som ska sätta p för just hönsens framfart.

Litet vintage planteringsbod och små gurkor som är på gång.

Älskade luktärtor som slingrar sig längs de rostiga stöden. Jag valde nog nästan alla färger som finns från den mörkaste mörkaste nästan midnattsviolfärgade till pudrigt blekrosa.

Heeej sötisar!

Tittar in en snabbis innan middagen. Carlos står i köket och de är lika med Libanesisk middag muuuums så gott det ska bli. Är alldeles superhungrig efter en dag ute i trädgården.

Vi började dagen med att fylla kyl och frys till bredden och därefter har vi varit ute. När Belle sov middag passade jag på med att ligga och sippa islatte i solstolen på altanen och samtidigt bläddra i gamla ex av Elle Mat & Vin. Inspiration och rens på en och samma gång. Tänkte försöka bli av med tidningshögarna och spara på de allra mest intressanta recepten i en pärm.

Nu doftar det sådär vansinnigt gott här i köket där jag sitter. Bäst att duka!

kram

Julia

Ps, Vill ni se hur vårt köksland sett ut genom åren?

KÖKSLAND

KÖKSLANDET JUNIMÅNAD

LIVET LER, VINDEN VÄNDE OCH KÖKSLANDET

Bakom vårt lilla växthus som skymtar finns en biodling.

En biodlng alá Carlos.

Där finns just nu två stycken kupor.

Noggrant målade med en vit linoljefärg. Innehållandes bin. Och nu ska jag berätta för er som inte vet om detta ( jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag visste ungefär ingenting innan vi blev med bin).

Bin är snälla. De vill inte åt jordgubbssaften i barnens glas. De är inte heller intresserade av våra kycklïngspett vi grillar om somrarna. Eller att surra ilsket runt sockerkakan vi ställt fram vid syrenbersån.

De är alldeles ointresserade och svävar mest vackert fram för att samla pollen och få bisamhället att överleva ( Deras överlevnad är idag ingen självklarhet alls och själva samhället är så oerhört komplicerat och fascinerande…)

Vet någon vad denna stora buske/träd kallas för? Våra bin älskar blommorna, och jag har inte den blekaste aning om vad den heter…

Getingar däremot flyger på ett mer aggressivt sätt, är i allra högsta grad intresserade av allt vi äter och räds inte att stickas.  De är dessutom illgulrandiga och väldigt lätta att känna igen på just färgen.

Alltså hjälp vilken duktig man jag har. Han kan allt . Och lite till allra minst.

Men iallafall så bakom vårt växthus produceras det Björstahonung är vår högsta önskan just nu. Fina fina bin.

Hej vännerna!

Den sommarregniga junisöndagen har vi spenderat med innemys.

Lite målning, på tumis shoppingrunda för C & E och så  lite jobb för mig.

En himla fin söndag alltså och nu ska jag sortera det allra  sista på övervåningen. Snart snart snart flyttas Noells alla saker in hans nya rum. Tidsplanen är att ha hela övervåningen tiptopfräsch från grunden. Till skolstart, allra senast. Ja ni vet allt från ytskikt, garderober, textilier till att alla lådor ska vara rensade och fräscha. Allt allt allt!

Det blir ju faktiskt skapligt slitet i ett litet hus med tre älskade barn.

 Men det jag ju såklart ville visa er idag var just vår biodling.

Vill ni läsa mer om våra bin så kommer här några länkar till tidigare inlägg:

Den allra första!

Vi överlever inte utan!

puss

Julia