Bakom vårt lilla växthus som skymtar finns en biodling.
En biodlng alá Carlos.
Där finns just nu två stycken kupor.
Noggrant målade med en vit linoljefärg. Innehållandes bin. Och nu ska jag berätta för er som inte vet om detta ( jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag visste ungefär ingenting innan vi blev med bin).
Bin är snälla. De vill inte åt jordgubbssaften i barnens glas. De är inte heller intresserade av våra kycklïngspett vi grillar om somrarna. Eller att surra ilsket runt sockerkakan vi ställt fram vid syrenbersån.
De är alldeles ointresserade och svävar mest vackert fram för att samla pollen och få bisamhället att överleva ( Deras överlevnad är idag ingen självklarhet alls och själva samhället är så oerhört komplicerat och fascinerande…)
Vet någon vad denna stora buske/träd kallas för? Våra bin älskar blommorna, och jag har inte den blekaste aning om vad den heter…
Getingar däremot flyger på ett mer aggressivt sätt, är i allra högsta grad intresserade av allt vi äter och räds inte att stickas. De är dessutom illgulrandiga och väldigt lätta att känna igen på just färgen.
Alltså hjälp vilken duktig man jag har. Han kan allt . Och lite till allra minst.
Men iallafall så bakom vårt växthus produceras det Björstahonung är vår högsta önskan just nu. Fina fina bin.
Hej vännerna!
Den sommarregniga junisöndagen har vi spenderat med innemys.
Lite målning, på tumis shoppingrunda för C & E och så lite jobb för mig.
En himla fin söndag alltså och nu ska jag sortera det allra sista på övervåningen. Snart snart snart flyttas Noells alla saker in hans nya rum. Tidsplanen är att ha hela övervåningen tiptopfräsch från grunden. Till skolstart, allra senast. Ja ni vet allt från ytskikt, garderober, textilier till att alla lådor ska vara rensade och fräscha. Allt allt allt!
Det blir ju faktiskt skapligt slitet i ett litet hus med tre älskade barn.
Men det jag ju såklart ville visa er idag var just vår biodling.
Vill ni läsa mer om våra bin så kommer här några länkar till tidigare inlägg:
puss
Julia
