Hej hej!

Här står jag och känner av känslan…

Känslan av en marmorskiva i andra delen av köket. Ett klassiskt material som jag tror ger den där allra sista Oh la laaa feelingen i vårt lilla nyrenoverade kök. Vi har valt ut en klassisk carreramarmorskiva som hamnar i andra änden av köket. Här jag står alltså.

Den här lite tunnare skivan kom C hem med igår till mig. Jag ska ha den som bakskiva tills den där första repan eller fläcken är gjord på nya skivan. Jag hoppas att det inte blir jag som dräller den första fläcken haha men risken är överhängande. Usch har ni också sådana issues? Efter första skadan är det ju liksom fritt fram för att användas utan att vara hysterisk varsam.

Skivan blir såklart tjockare än min bakskiva och med en tjusig kant baktill och på sidorna.

Och när skivan är på plats så är det ju nästan färdigt. Kan man kanske tro. Men minns ni att jag nämnde att C hade en sådär vansinnigt bra ny idé? Så etapp 2 av köket blev visst en mellanlandning och därefter tar etapp 3 vid. Sista etappen.! Men också den allra mest omfattande. Och med risk för att framstå som vääääldigt ombytliga och ostrukturerade så är en ny kyl påväg hem till oss. Igen.

Så. Ett skafferi ska tömmas och den nygamla kylen får hamna på gårdsbutikens lager. Kanske kan jag förverkliga drömmen om att få servera bakverk och jordgubssaft till mina gårdsbutikskunder till våren…

Dags att sluta drömma om bullar och bänkskivor och ta tag i resten av dagen!

puss

Julia