JULIA K

Noll koll!

All in för lillan i familjen!
Belles solisar är på liv och död. Dessa skall på vid avfärd och om ni visste hur många gånger vi knappt kommit iväg på grund av bortslarvade solisar…
Och det ska givetvis vara just dessa. Må de hålla ett tag till.

Noell spanar efter fisk…

Vid sandskär är det full ruljans och båtarna passerar en efter en. Jätteroligt att spana in olika varianter!

Slottsbygge!

Belle…

Hej sötisar!


Vi har fångat ännu en av de allra bästa sommardagar!

Hoppas ni haft en ljuvlig sådan också.

Igår insåg jag efter en verkligshetscheck i kalendern att det är endast fyra veckor kvar av sommarlovet. Jag som på fullaste allvar trodde att det var minst tre veckor kvar innan skolstart…

Så veckan som kommer efter helgen blir fylld av njutning och förberedelser.

Kram

Julia

Ni ska få ett favoritrecept av mig!

P R O V E N S A L S K   T I A N
r e c e p t
6  p o r t i o n e r
I N G R E D I E N S E R:
1 aubergine
1 squash
1 stor röd paprika
1 stor gul paprika
1 gul lök
4 vitlöksklyftor
olivolja
400 g passerade tomater
3-4 msk hackad färsk timjan
1 dl riven parmesanost
2 tsk flingsalt och svartpeppar ur kvarn efter smak

Börja med att sätta ugnen på 175 grader. Ta fram en ugnsfast form och smörj eventuellt in och lägg folie i botten( jag brukar inte göra det utan gör den direkt i själva formen.

Skär aubergine och squash i cirka centimetertjocka skivor. Skär paprikorna i stora bitar, löken i bitar eller skivor efter tycke och smak. Skiva vitlöken. Stek allt i rikligt med olivolja.


Blanda alla stekta grönsaker i en skål och häll i passerade tomaterna, timjan och parmesanost. Salta och peppra. Häll sedan över blandningen i formen och grädda i cirka 40-50 minuter. Låt tianen ”sätta sig” en timme innan den serveras till köttet och hyvla på parmesan och strö över färsk timjan.


Bon appétit!


Hej vännerna!

Idag får ni tal del av ett riktigt favvorecept. Passar perfa nu när det finns å många härliga fräscha färska grönsaker. Och rätten är alldeles fantastiskt god bara sådär. Eller med en klick tzatsiki och kanske små färsbiffar som jag serverade till denna gången.

Och så att ni vet. Minnet är bra men kort. Jag har helt glömt av att jag lovat både ett och annat recept samt svar på era frågor. De kommer. Jag lovar!

Den är jättegod dagen efter också och passar både varm. ljummen eller kall.

Dags att fånga dagen. Det är en skön ganska frisk luft ute efter nattens brutala oväder. Jag tycker att det är hemskt otäckt faktiskt när ovädret slår till precis över en sådär.

Men nu skiner solen och jag ska ta mig en liten välgörande promenix!

Kram Julia

Vi överlever inte utan!

Mina morsdagsrosor blommar än…sedan i maj. Det är lycka. Jag älskar den rosa nyansen. 

Haha. Hur festlig är inte den här utstyrseln liksom…? 
Jag har skrattat så att jag gråter av den där dräkten alltså…
Perfektion. 
Sockerlösning påväg till bikuporna som står bakom växthuset. Det är dags att stödfodra de små liven trots att det fortfarande blommar en hel del…

Arbete pågår. Var och en har sin viktiga uppgift.

Jag har ingen festlig dräkt då jag inte har för avsikt att arbeta med våra bin. Står man stilla och betraktar så är det ingen fara för de är inte alls intresserade av oss människor ( till skillnad mot de små galet jobbiga ettriga elaka getingarna som aldrig vill ge sig och nästan gårtil attack både mot en själv och maten vi äter )

C kollar av att allt är under kontroll.

Bikuporna står bakom växthuset där vi röjt undan så att de får en bra flygyta när de ska flyga till och från kuporna.

Nästa år kanske vi får vår alldeles egna honung….

Hej sötisar!

Jag har haft en lite hmm…långsam, stilla och nästan håglös dag. Ibland kommer allt över mig på en och samma gång och energin försvinner. Ogillar det skarpt men så är ju livet. Jag älskar mornar och nystart och vips så har vi en ny dag och morgon här igen :)Tur det…

Hursomhaver så har vi iallafall blivit med bin.

Det är S Å fascinerande. Jag är ju inte direkt förtjust i djur mindre än katter, än mindre insekter men våra bin är ett undantag. Och hönsen ibland om de håller sig på behörigt avstånd hihi.

Jag går och kikar runt bland blommorna för att se om jag kan se något bi och hälsar på bakom växthuset varje morgon. Där byggs ett plank med en dörr så att inte lilla Belle ränner dit utan uppsikt.

Jag får lov att erkänna att mina kunskaper kring exakt hur viktiga bin är var begränsade innan Carlos blev intresserad.

De är livsnödvändiga. För oss alla.

Hittade en artikel som är riktigt bra för den som är intresserad. 

Som finns att läsa  HÄR .

Vi överlever alltså inte utan dessa fantastiska små liv. Att då få ha egna här hos oss känns ju bara för himla bra. En liten, men ack så viktig insats från oss till världen skulle man kunna säga 🙂

Kram Julia

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!