JULIA K

Våra bin

Den allra första!


Alla pelargoner har fått ny jord och så har jag tagit sticklingar….växthuset var så varmt och skönt idag. Men ute var det ju också såååå härligt. Tror vi kom upp i säkert 13 grader grader och knappt någon blåst. Våren alltså. Kärlek!

Rabatterna är lite sådär kaosartade fortfarande och måste rensas när risken för vinteråterfall är över. Men här och var har vårens första blommor tagit plats. Det allra första vårtecknet i vår lilla trädgård varje år. Och lika lycklig blir man precis varje gång man ser de små snövita dropparna titta fram.


Carlos i byggartagen. Duktiga duktiga. Det här kommer att bli så fint och bra när det blir färdigt. Mer yta för våra odlingar.


Mmm jag vet. Jag är ju själv väääääldigt känslig för det här med insekter. 

Eller ja. Känslig är nog inte det rätta ordet direkt. 

Gäller det spindlar och andra rent ut sagt superläskiga och otäcka små varelser
 ( gräshoppor är min värsta, vill helst inte leva under hela augusti när de är som störst, vill knappt ens skriva om de för jag tycker att de är SÅ hemska till och med när man skriver själva ordet, fobidelux ungefär ) så grejar jag det inte.

Men våra bin.

Åh. Jag tycker att de är såååå söta. Urgulliga rent ut sagt och idag kom de ut för första gången på säsongen. Carlos som är biansvarig har pysslat om våra två samhällen idag och vi får se hur det går. Det  är inte helt okomplicerat de här med att ha bin så jag hoppas innerligt att det går vägen. Annars får vi snabbt ordna med nya samhällen.

Heeeeeej!
Åh….
Den allra allra första vårdagen på riktigt!
Vi gick ut direkt efter frukost. Åt lunch ute. Köpte de första små penseérna. Njöt av den första glassen i solskenet. Tog en promenad och plockade videung. 
Gjorde iordning sandlådan till Belle med ny fräsch sand och leksaker.
Vi har haft vindstilla och sol dagen lång på vår lilla gård och hjälp så trött man blir av ljuset och livet. För det är det man känner en dag som denna. Livet. 
Hoppas ni haft en riktigt fin söndag sötisar.
Så ses vi imorgon igen.
Jag ska ladda med mys, godis och en ledig kväll med något kul på play. Min hög med måsten är typ en halvmeter hög minst men den är nog kvar imorgon tänker jag.
puss
Julia

Lite söndag, glass, lökar, pizza och växthus…

Växthuset ligger i vintervila…

nästan

Barnen hjälpte mig med att få in alla växter till sin vintervila inomhus häromdagen…

De turades om att göra rent alla krukor…

Vinrankan är fortfarande alldeles grön och spretar åt alla håll och slingrar sig runt bjälkar och fönster.

Jag och Noell petade ned lite vitlök i kökslandet.
Med hopp om skör till nästa år…

Nu dröjer det. Innan dessa fylls igen….
Vädret var så oerhört vackert en alldeles lagom stund idag. För att sedan återgå till blåsigt och höstligt..och som gjort för innemys.

Jag är så himla glad åt vårt västhus som Carlos byggt. Vår lilla pärla…

Där bakom växthuset bor våra bin.
Jag hoppas innerligt att de överlever vintern. Tänk att få skörda alldeles egen honung…?! Lycka.

Det var så varmt mitt på dagen att det räckte med en gosig tjocktröja.

Vi satte även lite blomster.
Just nu har nog de flesta butiker satt ned priset på lökar. Mina fyndade jag på Coop till 50 %.

Dessa vita narcisser satte jag längst växthuset…

Rätt vad det är så är ljuset och våren här igen 🙂

    Och så söndagens musik….


Hej hopp söta!

Hoppas söndagen varit fin!

Min söndag har definitivt varit en av de bättre…

En sådär rakt igenom skön och lycklig en.

God frukost. Långsamt tempo. Fått pyssla med sådant som själen mår bra av. Och äta den allra godaste hemlagade pizzan. 

Nu väntar en Ben & Jerrys på mig. Eller en Lejonet & Björnen. Eller vad tusan. Jag tar bägge 😉

puss

Julia

PS! Jag måste få be vinnaren av BR tävlingen att höra av sig snarast. En ny vinnare dras annars.

Vi överlever inte utan!

Mina morsdagsrosor blommar än…sedan i maj. Det är lycka. Jag älskar den rosa nyansen. 

Haha. Hur festlig är inte den här utstyrseln liksom…? 
Jag har skrattat så att jag gråter av den där dräkten alltså…
Perfektion. 
Sockerlösning påväg till bikuporna som står bakom växthuset. Det är dags att stödfodra de små liven trots att det fortfarande blommar en hel del…

Arbete pågår. Var och en har sin viktiga uppgift.

Jag har ingen festlig dräkt då jag inte har för avsikt att arbeta med våra bin. Står man stilla och betraktar så är det ingen fara för de är inte alls intresserade av oss människor ( till skillnad mot de små galet jobbiga ettriga elaka getingarna som aldrig vill ge sig och nästan gårtil attack både mot en själv och maten vi äter )

C kollar av att allt är under kontroll.

Bikuporna står bakom växthuset där vi röjt undan så att de får en bra flygyta när de ska flyga till och från kuporna.

Nästa år kanske vi får vår alldeles egna honung….

Hej sötisar!

Jag har haft en lite hmm…långsam, stilla och nästan håglös dag. Ibland kommer allt över mig på en och samma gång och energin försvinner. Ogillar det skarpt men så är ju livet. Jag älskar mornar och nystart och vips så har vi en ny dag och morgon här igen :)Tur det…

Hursomhaver så har vi iallafall blivit med bin.

Det är S Å fascinerande. Jag är ju inte direkt förtjust i djur mindre än katter, än mindre insekter men våra bin är ett undantag. Och hönsen ibland om de håller sig på behörigt avstånd hihi.

Jag går och kikar runt bland blommorna för att se om jag kan se något bi och hälsar på bakom växthuset varje morgon. Där byggs ett plank med en dörr så att inte lilla Belle ränner dit utan uppsikt.

Jag får lov att erkänna att mina kunskaper kring exakt hur viktiga bin är var begränsade innan Carlos blev intresserad.

De är livsnödvändiga. För oss alla.

Hittade en artikel som är riktigt bra för den som är intresserad. 

Som finns att läsa  HÄR .

Vi överlever alltså inte utan dessa fantastiska små liv. Att då få ha egna här hos oss känns ju bara för himla bra. En liten, men ack så viktig insats från oss till världen skulle man kunna säga 🙂

Kram Julia

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!