Bakom vårt lilla växthus som skymtar finns en biodling.

En biodlng alá Carlos.

Där finns just nu två stycken kupor.

Noggrant målade med en vit linoljefärg. Innehållandes bin. Och nu ska jag berätta för er som inte vet om detta ( jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag visste ungefär ingenting innan vi blev med bin).

Bin är snälla. De vill inte åt jordgubbssaften i barnens glas. De är inte heller intresserade av våra kycklïngspett vi grillar om somrarna. Eller att surra ilsket runt sockerkakan vi ställt fram vid syrenbersån.

De är alldeles ointresserade och svävar mest vackert fram för att samla pollen och få bisamhället att överleva ( Deras överlevnad är idag ingen självklarhet alls och själva samhället är så oerhört komplicerat och fascinerande…)

Vet någon vad denna stora buske/träd kallas för? Våra bin älskar blommorna, och jag har inte den blekaste aning om vad den heter…

Getingar däremot flyger på ett mer aggressivt sätt, är i allra högsta grad intresserade av allt vi äter och räds inte att stickas.  De är dessutom illgulrandiga och väldigt lätta att känna igen på just färgen.

Alltså hjälp vilken duktig man jag har. Han kan allt . Och lite till allra minst.

Men iallafall så bakom vårt växthus produceras det Björstahonung är vår högsta önskan just nu. Fina fina bin.

Hej vännerna!

Den sommarregniga junisöndagen har vi spenderat med innemys.

Lite målning, på tumis shoppingrunda för C & E och så  lite jobb för mig.

En himla fin söndag alltså och nu ska jag sortera det allra  sista på övervåningen. Snart snart snart flyttas Noells alla saker in hans nya rum. Tidsplanen är att ha hela övervåningen tiptopfräsch från grunden. Till skolstart, allra senast. Ja ni vet allt från ytskikt, garderober, textilier till att alla lådor ska vara rensade och fräscha. Allt allt allt!

Det blir ju faktiskt skapligt slitet i ett litet hus med tre älskade barn.

 Men det jag ju såklart ville visa er idag var just vår biodling.

Vill ni läsa mer om våra bin så kommer här några länkar till tidigare inlägg:

Den allra första!

Vi överlever inte utan!

puss

Julia

Juli i mitt hjärta!

Vi har premiäråkt en tur till vårt älskade Sandskär idag. Med Juli.

Juli  är alltsÃ¥ vÃ¥r lilla sprillans nya bÃ¥t ( älskar känslan av alldeles nytt fräscht ). Vi hade en kabinbÃ¥t innan men nu kör vi en öppen variant som passar vÃ¥ra dagsutflykter sÃ¥ bra mycket bättre. Snabbare är den ocksÃ¥. Det tycker jag om. Snabbt ska det gÃ¥ att ta sig till vÃ¥rt älskade Sandskär…

Det här med övernattning är inte min kopp. Just nu…även om vi pratar lite om en övernattning möjligen.

Men allt har sin tid.

Att få sätta fötterna i sanden idag. Vilken känsla….

Hej sötisar!

Har sommaren kommit till er också?

Vi har ju alldeles missat dagens bröllop och ska kika ikapp lite nu. Älskar bröllopskärlek och man kan tycka precis vad man vill om bÃ¥de monarki och bröllop men vÃ¥rt svenska kungahus gifter sig sannerligen av kärlek. Och det är faktiskt det vackraste man kan tänka sig tycker jag…

Det jag ser allra mest fram emot är att se alla klänningar och juveler. Bröllopsklänningen är såååklart allra mest spännande att få se enligt mig.

Vi ses snart igen!

kram

Julia

Hej vännerna fina!

Fredagsfeeling dagen lång!

Hur har er fredag varit?

Alltså fredagar är ju de allra bästa. Allra särskilt när dagen börjar med finfrulle med bästisarna från Muskösund.

Idag hade de med sig ett gäng bananer och en burk med Nutella. Vi älskar både bästisarna och Nutella så dagen började riktigt bra som ni kan förstå.

Därefter fick vi finbesök igen men denna gången ett besök som är värdefullt på ett annat sätt. Bloggen ger mig ju så oerhört många fina möjligheter rent karriärsmässigt men också kontakter som är är betydelsefulla.

Iallafall sÃ¥ är det en mamma som bär pÃ¥ en likadan sorg i sitt hjärta som jag gör. En av hennes döttrar har ocksÃ¥ Alopeci. Precis som Belle. Och idag kom de hit. Mamman har jag träffat en gÃ¥ng redan…

Vilken känsla! Jag kände mig lite nervös innan, men när hon kom hit sköljde en känsla av trygghet över mig.

Att fÃ¥ träffa denna fina lilla människa som har sÃ¥ mycket gemensamt med ett av mina barn. Och vi mammor kunde konstatera att det förmodligen är vi mammor som har allra mest gemensamt med all vÃ¥r oro…

Min älskade rosenknopp med sitt ljuvliga lilla huvud, som en persika. Alldeles perfekt och med små små små ljusa mjuka fjun.

Som en persika.

Och precis så var ju också denna flickan.

Som en persika.

Ja ni förstår ju hur fin man är då. Världens!

Kvällen avslutades med en middag i hamnen på rökeriet. Nu är faktiskt sommaren här alldeles på riktigt. Jag åt en ljuvligt god varmrökt chililaxfilé med limeaioli till.

Obligatorisk dessert är minst två kulor glass på Lejonet & Björnen (ekologisk och nästan jobbigt god 😉 )som man äter på havstrappen. Typ en av de bästa saker som finns här i vår lilla stad, hamnen med just Rökeriet och så den maffiga trappen som finns längs havet. Det finns även en lååång lång brygga att gå på om man har lite tid över. Det känns nästan som att så mitt ute till havs när man gått allra längst ut på den.

 Nu ska jag ta ett litet röj på ovanvåningen i kaoset innan fredagsmyset tar vid.

Till helgen målas golvet i Noells nya sovrum. Som jag längtat!

puss

Julia