Hej söta,
Ã
h jag har varit sÃ¥ nervös och orolig. Ni som följer mig här vet ju läget med vÃ¥r lilla rosenknopp. Belle fick sjukdomen Alopeci för drygt ett Ã¥r sedan. Tiden efter det har varit känslomässigt minst sagt som ett stormande hav för min delâ¦
Stilla dagar är underbara dagar men de kvällar och nätter som det stormar gör de ont. Det stormar inte så ofta längre. Allt tar ju sin tid.
Hursomhelst sÃ¥ bestämde jag mig i höstas för att öppna förskolan kanske vore en bra sysselsättning för oss en gÃ¥ng i veckan. Och idag sÃ¥ blev det äntligen av. Jag mÃ¥ vara modig och stark i mÃ¥nga situationer men just detta tycker jag är jobbigt jobbigt jobbigtâ¦.
Ãppna förskolan hÃ¥ller till i en ljuvlig miljö. I vÃ¥r närhet. Närmare bestämt i sockenstugan intill Kyrkan.
Jag mailade till söta husmor som arbetar i församlingen och är ansvarig för verksamheten och skrev lite kort om min oro.
Vilket välkomnande vi fick sendå! Måste nog gråta en skvätt ikväll av lättnad och för att det är så rörande med goda fina människor. Som ser mig. Och ser Belle. På ett sådär lite särskilt vis.
Belle blev sÃ¥ väl omhändertagen och hon kände tillit till Diakonen, husmodern och Prästen. Och för mig att se Belle leka, vara med, ta för sigâ¦.
Lycka!
Detta året handlar för min del mycket om välmående. På olika sätt. Ni vet fröknäcke *hihi*, våga göra saker jag är rädd för och så vidare.
SÃ¥.
IgÃ¥r gjorde jag ocksÃ¥ nÃ¥got helt vilt och vÃ¥gat. Ã
kte till Konstbutiken och inhandlade en påse med färg, penslar och dukar.
Jag ska börja måla!
Nu är bara frÃ¥gan exakt när jag ska klämma in mitt nya konstnärsliv baraâ¦
Fortsättning följer. Kanske ð
Kram Julia
