Hej fina!
Ett lite sent inlägg idag. Jag började redan i förmiddags men så kom det både ditt och datt emellan men nuså…
Vet ni vad. Det här med badhus. Jag tycker att Sturebadet är ganska så jätte trevligt. Centralbadet likaså även om det nu är många år sedan jag brukade bada där…
Men i ärlighetens namn så har jag aldrig känt att det är helt 100 sådär.
Yasuragi är underbart dock. Verkligen.
Ösmo simhall. Inte lika underbart. Alltså. Jag tycker att simhallar är suveräna på alla sätt och vis. Eller ja de fyller sin funktion och mina stora barn har där lärt sig att simma tack vare de fina simlärarna. Sommarsimskola är ju bara för bra! Och skolorna i vår kommun nyttjar hallen flitigt och ja det är toppen. Verkligen. Tror till och med att hallen är ganska nyrenoverad men jag fäster inte min blick på varken golv eller väggar så jag vet inte med säkerhet…
Men att själv behöva tassa runt där och bli skvätt på och känna sig alldeles naken och utblottad. Och behöva vidröra äääh ååh bläää nej stopp nu klarar jag inte av att skriva mer om det haha!
Jag gjorde det ju! Klapp på egen axel. Jag tog barnen till simhallen på egen hand. Vi badade och Belle hade det S Å roligt.
Glädjetjuten tog aldrig slut…
Nästa gång måste jag ta med mig kameran. Och Carlos 😉
Och jag lär mig. Att bita ihop och göra saker som jag inte vill. Men barnen uppskattade det och det är klart att vi ska hitta på en massa skoj nu på höstlovet 🙂
Allt gick toppen med rosenknoppen också trots att ett badhus är ganska så fullt av höstlovslediga barn. Det är ju något jag verkligen också jobbar på och som upptar mycket av mina tankar som ni vet. Hur jag ska hantera omvärlden…
Alopeci är ju en sjukdom som verkligen syns. Om man inte försöker att dölja den.
Men även där har jag lärt mig så oerhört mycket på kort tid och jag har nog hittat mitt sätt. Just nu. Att hantera blickar som dröjer lite för länge, viskningar och fingrar som pekar. Bry mig gör jag ju så då är det lika bra att göra som jag gör med läskiga simhallsgolv. Inte fästa blicken. Och det gör mig så lycklig och nöjd att jag till slut kom på att göra så! Låter kanske plättlätt men min process är allt ifrån enkel och snabb. Även det har jag fått acceptera. Framöver är det ju Belles tankar och känslor som är de som hamnar i fokus såklart.
Hursomhelst så har vi lite av höstlovslunk här nu. Vi tar dagarna precis som de kommer. Så himla härligt!
Och på bilderna ser ni ett så superfint linne som jag fick med mig sist jag var iväg till Sickla på lite shopping. Ett lite längre svart linne med vacker spetsöverdel. Till natten eller under en kofta eller tröja. Har använt den så flitigt att jag nog måste införskaffa mig ett till 🙂
kram och natti
Julia