Ja igen. Vi har firat Belles tredje födelsedag med pompa och ståt många gånger nu. Men det riktiga viktiga ”ajjaset” blev liksom inte av då en av hedersgästerna blev akut sjuk. Nu är lilla Klaris kry igen och igår så vankades det alltså 3 års ajjas. Igen. Belle var pepp. Väldigt pepp. Hennes lilla tumme åker upp när allt som som allra bäst. Och ja ni ser. Noak. Hedersgästernas hedersgäst kör också numera tummen upp. Det är lite krångligt och svårt. Men allt går om man vill ju.
Äääääntligen är finaste vännerna hemma från sin semester. S O M vi har längtat.
Lite kalasförberedelse pågår här.
Jag hade förberett typ alla kalasgodsaker för länge sedan och lagt i frysen. Då kvittar det när kalaset blir av. Biskvierna är nog min favvis tror jag. De blev gaaaaalet goda. Lite pillriga men inte alls avancerade att baka och dessa gör vi snart igen.
På bordet en av sommarens loppisfynd. En antik spetsgardin. Handbroderad ljuvlig sådan. Som jag la på bordet som en duk. Drömmigt fint tycker jag.
Och så jag. Med en kanna doftschersmin från trädgården.
På mig hade jag en klänning från Noa Noa som jag köpte förra sommaren.
Det är verkligen så tacksamt med sommarkalas. När de kommer till att piffa och pynta. Blommor och bär är så fint att dekorera bakverk med!
Citronkladdisar fast i mindre format. Med smultron och grädde.
New Dawn fick piffa till chokladkladdisen.
Hallonpussar. På alla kalas alltid.
Två av de finaste jag vet om.
Belle och Noak.
Noak är bekymrad över blommorna. Ja ni ser ju själva….
😀
Och inte nog med att kämpa mot blommor så ska den lilla tummen också upp. Hur sött är inte detta 😀 ?
Hej sötaste!
Gårdagens lilla kalas i ett hav av bilder.
Här har ni en vääääldigt tröttis Julia idag. Jag kände mig så superseg efter lunchen och tänkte att nej nu bara måste vi hitta på något. Jag och barnen.
Sagt och gjort. Packade ner vattenflaska, ett gäng guldtior, regnjackor utifallifallatt, pippiboken, en mysig filt och ett väldigt pepp humör. Barnen cyklade och jag sprang med Belle i hennes nya joggingvagn som man också kan använda som cykelvagn.
Jag kan meddela att det är sjuuuuukt tungt att springa med en sådan. Helt galet alltså. Men jag kom upp i mina fem kilometer i allafall under halvtimman och så powerwalkade jag cirka sex. Vi tog en paus vid våffelcafét och det var såklart höjdpunkten under vårt lilla äventyr för barnen.
Belle? Ja hon myste i sin vagn hon. Med pippiboken och en filt. Hejade på och tjöt glädjetjut så fort jag tog i och sprang lite snabbare.
Natti och sov så gott!
Julia
