Ja året var 2004. Vi var nyförälskade.

Jag och Carlos…

Vi bodde inne i stan och jag älskade det.

Carlos däremot avskydde pulsen och tempot. 

Så vi började leta efter ett nytt boende. Vi letade lite varstans runt Stockholm och efter många visningar, en och annan besvikelse så fann vi vårt Björsta.

När vi åkte uppför den lilla grusbacken så kände vi att vi funnit vårt hem.

Och känslan när vi steg genom grinden ( som då var blå ) och gick genom syrenbersån som stod i full blom och bildade en alldeles fantastiskt vacker båge över stigen. Ja för där var mer en stig då. Det var som en port av syren och helt klart det som charmade oss till att än mer känna oss hemma och förälskade i huset.

Så kom den allra första kalla vintern. Hård, kall och skoningslös på alla sätt vis. Och den tog vår syrenberså. De knotiga gamla vackra syrenträden knäcktes itu och jag minns sorgen.

Nu äntligen…så bildar syrenerna denna vackra båge igen. Det har tagit tid men jag är så lycklig över det.