Jag finner inga ord för hur jag har känt när jag läst alla era kommentarer. Kloka, värmande och tröstande ord när jag mått som allra sämst. Ni är fantastiska, tack igen! Kan konstatera efter min svacka att jag är enormt rik, rik på nära och kära som bryr sig. Det är jag innerligt tacksam över. Livet går vidare och man får lära sig att leva med sina ärr.


Idag kände jag för att blogga, så här kommer ett gäng bilder på hallen iklädd höstskrud. Svart,vitt, en gnutta brunt, fårskinn och levande ljus i mängder när mörkret fallit.

Många kramar/Julia