Juli!

Älskade juli!

Vi har spenderat precis hela dagen till havs och på vår favoritstrand av alla stränder.

Dagar att njuta av och minnas en mörk novemberkväll.

Allra minst.

Och väl hemma så hade exakt hela min nya rosenrabatt börjat blomma. Hur ska man ens hinna njuta av allt härligt härligt egentligen? Liksom hinna ta in precis allt…

Nåväl nu ska jag slå i presenter. Imorgon fyller nämligen världens världens bästa Belle 3 år.

Jag minns natten och den vackraste av julimorgnar någonsin som igår. Precis som igår…

Jag kände varje sekund. Varje liten stund kände jag. Smärtan, oron, styrkan, rädslan, förväntan och så den totala lyckan…när Belle föddes. Jag minns exakt känslan när jag gjorde min allra sista ansträngning och krystade den allra sista gången. För att få upp henne på mitt bröst. Utmattad. Utmattade. Lyckliga. Och så längtande jag hem. Och hem åkte vi. Efter 6 timmar. För att jag längtade efter Elle och Noell.

Kikar in till er snart igen. Hoppas ni njuter sommaren!

puss

Julia

 

 

 

Jo då besöker man en grekisk doktor. I Grekland.  Som är barskare än en magister på 1940- talet. Minst. Som gör att svetten rinner när man blir undersökt och förhörd ( ja förhörd ) och man helst vill ångra att man någonsin bokat den där läkartiden.

Jag har varit krasslig i dryga veckan men inatt blev allt så mycket värre och det är riktigt tungt att andas. Just det där med andningen blir kvävande bokstavligt talat så jag bestämde mig för att nu måste jag söka hjälp.

Hursomhelst så blev läkarbesöket ett mindre trauma. Stränga människor är ju läskiga tycker jag. Och själva undersökningen var inte direkt trevlig. Alls. *rys*

Men iallafall så blev jag ordinerad:

 

1. Jag får inte lämna ditt hotellrummet. Under några omständigheter. Jag ska betrakta det hela som att sitta i ett fängelse.

2. En antibiotikakur.

3. Vatten. Minst 2,5 liter på ett dygn.  ( cocacola gick bra också, men ärligt talat där sjönk mitt förtroende desto mer )

4. Hostmedicin av okänd sort.

5. Återbesök på grund av dålig syresättning i lungorna.

 

Hur typiskt?

Bild från gårdagens piggare jag. På den där innergården som vi älskar och äter frukost, lunch och middag i. Den magiska havsutsikten har vi från vår pool och terass så då kan vi unna oss lite innergårdsmys faktiskt trots att man även kan äta med vidunderlig havsutsikt om man så vill.

Så nu är det krya på mig själv som gäller. Mycket. Jag tänker dock smita ut från min karantän för utan mat lär jag garanterat inte bli frisk.

 puss

 Julia