På våffelcafét tidigare idag…där är det alltid lika härligt att vara. Nygräddade frasiga våfflor och kul att göra för barnen. Och den här sommaren får vi sällskap av vännerna från Muskösund som bor alldeles i närheten. Kan inte bli så mycket bättre faktiskt.

 

Vägkyrkan som det egentligen kallas för håller till i sockenstugan vid Ösmo kyrka juli ut och där lunchar vi ett gäng gånger under varje säsong , jag och barnen.

 

Hej hopp!

Nu kom sommarn visst? Härligt!

Idag har jag tackat ja. Snabbt som tusan skrev jag det också till svar på mailet med frågan om jag skulle vilja ställa upp på en intervju på tisdag.

Jaaa jag säger ja jag kommer! Skrev jag.

Till något jag i vanliga fall faktiskt skulle hoppa känns det som.

Nog för att jag mer än älskar att uttrycka mig och dela med mig. Av litet. Och stort.

Kanske allra helst då skriftligt. Här trivs jag och här känner jag mig trygg.

Men eftersom det handlar om en av de allra viktigaste människorna som finns i mitt liv. Belle. Så var att svara ja det enda alternativet.

Men så blir det. På tisdag kan ni höra mig bli intervjuad på radio och jag återkommer med kanal och tid snart. Måste bara samla mig lite först…

Men på tisdag. Så ska jag minsann vara med på radio, *iiiiiih*!

puss

Julia

 

 

 

 

Älskade Belle!

Ni som är här hos mig mycket vet. Att vår Belle har en sjukdom som heter Alopeci.

Vi fick diagnosen för ungefär ett år sedan och det kan vara det svåraste jag någonsin skrivit om till er…minns ni?

Inlägget ”Det här är Belle” finns att läsa HÄR för den som vill.

Men det är viktigt för mig. Att få berätta om detta lite nu och då. Alopeci är en sjukdom som finns bland oss i olika grad. Du kan drabbas. Eller jag. Vi lever med den varje dag.

Många väljer att dölja sjukdomen…

Hur Belle ska göra vet jag inte men min förhoppning är att hon är precis som hon är och känner sig världens finaste precis så. Vi kommer alltså absolut inte uppmuntra till att hon på något vis försöker se till att ha tillbehör (peruk, smink, tatueringar osv) för att smälta in och se ut som ” alla andra”. Hon är inte som alla andra för hon är Belle. Alldeles speciell. Oändligt älskad och genom henne har jag lärt mig om livet. Om det viktiga.

Att det är svårt,OM det är…

I Grekland fick jag en verklighetschock utan dess like. Från den stund vi satte oss på planet till vi kom hem så var vi som ett vandrande cirkus med Belle som huvudattraktion.

Jag har växlat mellan ilska, uppgivenhet och sorg. Men hur allt nu än är så kan jag inte ändra på hur människor runt Belle beter sig. Jag kommer att skydda henne för alltid men tänker också försöka låta bli att fästa blicken på människor och hur andra beter sig är inget jag kan styra över.

Ett av mina allra största uppdrag i livet är att se till att Belles självkänsla, styrka och fantastiska personlighet aldrig försvinner eller tas ifrån henne. Så ska det bli.

Min tröst är att sorgen och oron just nu allra mest är min. Och Carlos. Vi kan bära den. Även om den är tung emellanåt. Men vi har varandra. Och det betyder allt.

Sjukdomen är inte farlig rent fysiskt. Men den är plågsam för själen. Oerhört.

Det finns inget botemedel och vi kommer aldrig att experimentera med Belle. Till den dagen en läkare ger oss ett handfast kostråd eller medicin så är det som det är. Punkt. Och att håret kan växa. Kanske. Kanske inte. Det är inget jag tänker på. Situationen är som den är.

Till hösten börjar Belle på föris. Jag är livrädd. Fullkomligen livrädd. Men vi har sommaren. Att fylla med vackra minnen och samla styrka och mod inför allt det nya. Allt blir bra. Pjuuh…kände att jag ville berätta för er om hur de känns just nu. Och om det kanske finns nya läsare här hos mig…

Finaste söndagen till er !

Nu ska jag tömma vårt gamla sovrum så att vi kan måla lister och golv. Snart ska vi inreda Noells rum och det ska bli SÅ roligt. Finns mycket snyggt att fylla pojkrum med.

söndagspuss

Julia

Ps, Belle älskar änningar. Älskar! Och denna mintiga volangdröm är just nu favvisen. Finns hos House of Dreams för den som är sugen på en likadan.