Hej finisar!

När jag vaknade imorse så fick jag feeling för Grönan och så fick det bli. Eller ja jag är ingen Tivoliälskare ett endaste dugg såhär i vuxen ålder men jag älskar att se barnens pirr, förväntan och hela den biten. Och varje år åker vi såklart till Gröna Lund och denna söndagen fick bli vår göra Grönan dag.

Jag vet inte riktigt vad som flög i mig men plötsligt så stod jag där själv i kön till typ världens högsta slänggunga med tunna tunna kedjor och jag som lider av överhemsk höjdskräck. Som kommit smygande med åldern.

Det var v i d r i g t. Jag såg söders höjder skymta men missade resten av stan då jag inte vågade mer än att kisa stundtals tills färden var över. Maxade därefter spänningen med en bläckfiskfärd där jag var alldeles ensam om att tycka att även det var sådär överhemskt och läskigt. Haha hjälp alltså. Dagen har med andra ord varit överspännande för somliga.

Barnen och Carlos åkte modigt både det ena och andra och dagen avslutades med storvinst för Belle som vann sitt favvisgodis. Vilken total lycka!

Hoppas dagen varit fin. Och lagom spännande. Sköt om er!

puss

Julia