JULIA K

Alopeci

Älskade Belle!

batch_IMG_5260_2

Ni som är här hos mig mycket vet. Att vår Belle har en sjukdom som heter Alopeci.

Vi fick diagnosen för ungefär ett år sedan och det kan vara det svåraste jag någonsin skrivit om till er…minns ni?

Inlägget ”Det här är Belle” finns att läsa HÄR för den som vill.

Men det är viktigt för mig. Att få berätta om detta lite nu och då. Alopeci är en sjukdom som finns bland oss i olika grad. Du kan drabbas. Eller jag. Vi lever med den varje dag.

Många väljer att dölja sjukdomen…

Hur Belle ska göra vet jag inte men min förhoppning är att hon är precis som hon är och känner sig världens finaste precis så. Vi kommer alltså absolut inte uppmuntra till att hon på något vis försöker se till att ha tillbehör (peruk, smink, tatueringar osv) för att smälta in och se ut som ” alla andra”. Hon är inte som alla andra för hon är Belle. Alldeles speciell. Oändligt älskad och genom henne har jag lärt mig om livet. Om det viktiga.

Att det är svårt,OM det är…

I Grekland fick jag en verklighetschock utan dess like. Från den stund vi satte oss på planet till vi kom hem så var vi som ett vandrande cirkus med Belle som huvudattraktion.

Jag har växlat mellan ilska, uppgivenhet och sorg. Men hur allt nu än är så kan jag inte ändra på hur människor runt Belle beter sig. Jag kommer att skydda henne för alltid men tänker också försöka låta bli att fästa blicken på människor och hur andra beter sig är inget jag kan styra över.

Ett av mina allra största uppdrag i livet är att se till att Belles självkänsla, styrka och fantastiska personlighet aldrig försvinner eller tas ifrån henne. Så ska det bli.

Min tröst är att sorgen och oron just nu allra mest är min. Och Carlos. Vi kan bära den. Även om den är tung emellanåt. Men vi har varandra. Och det betyder allt.

Sjukdomen är inte farlig rent fysiskt. Men den är plågsam för själen. Oerhört.

Det finns inget botemedel och vi kommer aldrig att experimentera med Belle. Till den dagen en läkare ger oss ett handfast kostråd eller medicin så är det som det är. Punkt. Och att håret kan växa. Kanske. Kanske inte. Det är inget jag tänker på. Situationen är som den är.

Till hösten börjar Belle på föris. Jag är livrädd. Fullkomligen livrädd. Men vi har sommaren. Att fylla med vackra minnen och samla styrka och mod inför allt det nya. Allt blir bra. Pjuuh…kände att jag ville berätta för er om hur de känns just nu. Och om det kanske finns nya läsare här hos mig…

IMG_5255-tile

Finaste söndagen till er !

Nu ska jag tömma vårt gamla sovrum så att vi kan måla lister och golv. Snart ska vi inreda Noells rum och det ska bli SÅ roligt. Finns mycket snyggt att fylla pojkrum med.

söndagspuss

Julia

Ps, Belle älskar änningar. Älskar! Och denna mintiga volangdröm är just nu favvisen. Finns hos House of Dreams för den som är sugen på en likadan.

 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
70kommentarer
  • Det var ett tag sedan jag kikade in här.

    Har läst nu om er fina tjej Belle och det bästa du kan göra, gör du redan – skriver om det. Din blogg läses av många.
    Människor fungerar ju som så att det som är nytt är farligt/läskigt. Inte alla människor tack o lov men många. Så upplys på du.

    Stor Kram

    LiseLotte 2015-06-25 12:22:02
    Svara
    • Svar på LiseLottes kommentar.

      Tack snälla du! Jag är så tacksam för att ha möjligheten att just skriva om och visa Belle. Kunskapen sprider sig 🙂 Många kramar! Julia

      juliak 2015-06-25 14:54:51
      Svara
  • Sällan blivit så berörd av ett blogginlägg som detta. Så fin dotter, så fina föräldrar! <3

    linn 2015-06-19 22:40:10
    Svara
  • Tänk vad härligt det hade varit att få träffa lilla Belle! Hon verkar vara en riktigt sprudlande glad tjej med energi som Nomi och kärleken för klänningar. Kram fina du! ☺️

    Ninna 2015-06-18 21:10:25
    Svara
    • Svar på Ninnas kommentar.

      Detsamma finaste ni! Synd att ni bor så så så långt borta från oss. Kommer du till Formex? Kramar

      juliak 2015-06-18 21:32:36
      Svara
  • Vilken ljuvlig tjej du har! Vacker som en dag!

    Karin alpkvist 2015-06-16 09:20:41
    Svara
  • Belle est belle….tout est dit!

    Myriam 2015-06-10 21:08:16
    Svara
  • Hej Julia!
    Söta lilla Belle, såklart kan man inte annat än älska en sådan fantastisk prinsessklänning!
    Alla flickors dröm, förstår hennes glädje.
    Kram Susanne.

    Susanne 2015-06-10 21:06:34
    Svara
  • Hej Julia!

    Känner så igen mig i din oro av anledningar jag inte ens klarar av att skriva om än. Skickar iaf världens största kram! Och Belle, vilken underbart söt liten rosenknopp!

    Kram e

    Vitt och brett - Elin 2015-06-09 17:20:15
    Svara
  • Hej, jag tänkte kommentera igår men så känns det så futtigt. Dina ord säger egentligen allt och du uttrycker dig så bra. Du har så fina barn och jag förstår verkligen att det måste vara tufft med Belles sjukdom. Hennes spjuverblick på bilden säger kanske lite om hur hon är som person 🙂 Jag läste din nästa kommentar om tråkigheter och jag vill bara säga att man upphör aldrig att förvånas över vilka människor som finns. Men du, ge inte den personen mer utrymme. Jag tror det triggar dem. Stor kram och tack för en fin blogg.

    Helena 2015-06-09 10:13:13
    Svara
    • Svar på Helenas kommentar.

      Hihi jaa Belle är helt fantastisk och den coolaste jag vet om 🙂 nej du har alldeles rätt. Tack snälla du för fina rader och jag hoppas du får en riktigt härlig dag! Kram

      juliak 2015-06-09 11:13:48
      Svara
  • Dina ord som du skriver för oss läsare visar på att du bär på både styrka och mod. Styrka, mod och att man har varandra kommer man långt med.

    Ulrika 2015-06-08 21:59:15
    Svara
    • Svar på Ulrikas kommentar.

      Det är så sant, att man har varandra 🙂 Det betyder liksom nästa allt för mig. Tack för din fina fina hälsning. Kram!

      juliak 2015-06-08 23:17:00
      Svara
  • Hej finaste Julia,
    Jag blir så berörd av det du skriver och sitter med klump i halsen och tårar på kinderna när jag läser om uppståndelsen kring lilla Belle och familjen på resan, kan inte fatta att folk kan bete sig på det viset, jag blir chockad. .
    Jag känner tre personer med alopeci. En väns kusin som nu är ca 13 år, hon hade hår vid födseln och hade i princip fullt av hår på huvudet under sina första levnadsår. Sen föll det av mer och mer och vid ca 8 års ålder var hon helt kal på huvudet. En jättego tjej, vacker, stark och självförtroende som få. Underbart och precis som det ska vara, det har alla barn (och vuxna) rätt till.
    Så med er som föräldrar så är jag övertygad om att Belle kommer bli en stolt stark tjej med härligt självförtroende!
    Person nr två känner jag egentligen inte, utan mer känner till, han kommer oxå från öarna och jag tror att han föddes med alopeci totalis (om man nu kan det?). Han är några år äldre än mig och när jag gick i mellanstadiet var jag kär i honom, han var den coolaste jag visste och sååå snygg! (Tyvärr var den inte besvarad 🙁 )
    Så kärlek kommer fixa sig för lillan med när det är dags ska du se 🙂
    Sen har vi Lisa, henne känner jag väl. Hon fick alopeci för ca 2 år sedan, efter varje dusch stod hon med händerna fulla med hår, som bara föll av.. Idag har hon i princip inget kvar på huvudet, och knappt ögonbryn eller fransar. Hon lider oerhört av detta, helt förtvivlad. Sen har det blivit bättre sedan hon gick ut offentligt på facebook och talade om vad som hade drabbat henne, hon kan slappna av mer nu när hon vet att alla vet och inte behöver spekulera. Lisa väljer att gå med peruk, skulle aldrig gå utan, hon ha dessutom tatuerat brynen. Kan förstå det, eftersom hon levt över 30 år med hår för att sedan bli av med allt. Så plötsligt liksom..

    Vad det gäller föris för lillan så tror jag det kommer gå jättebra. Man ska komma ihåg att barn är från början fördomsfria, allt dömande kommer från oss vuxna, så det är de man måste jobba med..
    Alla är vi olika, unika, men lika värda.

    Hoppas du tycker det är ok att jag skriver och berättar om dessa personer, att det styrker och inte gör dig ledsen, att ni och Belle inte är ensamma om detta kanske kan kännas som en liten tröst. Jag vet inte, men kände att jag ville skriva.

    All kärlek och styrka till er
    Catta

    Ljuva Magnolia 2015-06-08 21:36:37 http://ljuvamagnolia.se
    Svara
    • Svar på Ljuva Magnolias kommentar.

      Wow Catta, jag är så så så tacksam för att du tar dig tiden att skriva på det här viset till mig. Helt grymt! Tack! Tre olika människor och öden. Det ger mig en massa styrka och hopp inför framtiden. Just nu är det ju faktiskt bara jag och C som lider av detta så det är ganska lugnt. Bara det att jag måste få ur mig ibland och när jag skriver och får mötas av all denna värme, varsamhet och får ta del av livsöden. Det känns stort och fint. Så det är mer än ok att du berättar! Kunskap, kärlek och värme är liksom aldrig fel i något sammanhang.

      KRAM och än en gång tack

      juliak 2015-06-08 22:02:16
      Svara
  • Så fint och starkt skrivet! Hon är underbar Belle, precis som hon är. Tur att hon har så kloka och kärleksfulla föräldrar och syskon. Många kramar till er

    Åsa 2015-06-08 21:09:39
    Svara
  • Hej, har precis läst inlägg om din oro att Belle ska börja skola. Pratade med min tjej som är lite äldre (10år) om din tjej och olika sjukdomar, det första hon säger när hon ser Belle, men Gud va bra mamma å va utan hår, hon kan aldrig få löss..:) tyckte det lät så ärligt å så bra, inte det första en vuxen tänker kanske men barn, barn är ju underbara. Så jag tror det kommer gå toppen för Belle. Så fin som hon är! Min Bella å jag skickar en måndags kram till er.

    Sonja D 2015-06-08 15:23:13
    Svara
    • Svar på Sonja Ds kommentar.

      Haha men du det är klaaart vi pratat om det också ju! Vilken tur att Belle slipper äckliga löss liksom. Lössen är ju ett himla elände numera i skolan eller har kanske alltid varit. Att se positivt på saker och ting är ju bara bäst! Bra inställning din tjej har 🙂 Kramar!

      juliak 2015-06-08 22:04:14
      Svara
  • Så fint skrivet! All styrka till er!
    Kram Nina

    Nina 2015-06-08 11:51:17
    Svara
  • Hej finaste du!
    Jag har följt dig under lång tid. Både här och på Instagram. Du skapar så vackra, underbara foton i underbart fin miljö….
    Och i denna miljön ingår ju allt som finns omkring Dig!
    Dina fina barn…eran fina Belle!
    Du skriver så uttrycksfullt om era glädjeämnen, men också om Din oro…
    Jag är förskollärare. Har varit det i snart 30 år…
    Förskolan är en värld där lycka är att få vara, och leka med andra barn! Och det kommer att bli sååå bra. Prata mycket innan med de pedagoger som ska ta emot Belle. Prata och besök. Själva. Och med Belle. Helst flera gånger. Det skapar trygghet. För er. Och för henne.
    Varmt, varmt Lycka till! Och njut av sommaren nu! ☀️
    Kram!

    Ann-Charlotte 2015-06-08 10:49:17
    Svara
    • Svar på Ann-Charlottes kommentar.

      Tusem tack Ann-Charlotte! Och jag är inne påprecis den linjen att vi ska informera och prata om det. Det blir skönast så. Kram!

      juliak 2015-06-09 09:10:00
      Svara
  • ..fortsättning på mitt inlägg!
    Tror det var tur att jag ”bara” gick i fyran och inte högstadiet med allt vad det innebär utvecklingsmässigt i en flickhjärna och flickkropp! Det var aldrig någon som sa något elakt och var det någon som undrade så berättade jag! 🙂 nu idag är jag 25år och ibland kommer det någon liten fläck, men va tusan! det är ju endel av mig!

    Kram till er !

    Linnea 2015-06-08 09:31:14
    Svara
    • Svar på Linneas kommentar.

      Åh det låter fint. Och de är kanske allra mest vi mammor och pappor för den delen som bär sorgerna och oron på ett helt annat sätt. KRAM och tack för att du ville dela med dig.

      juliak 2015-06-09 09:11:19
      Svara
  • Jag följer dig på insta men läser sällan din blogg, men jag blir så otroligt berörd över Belle. Jag drabbades själv av alopeci (fläckvis) när jag precis börjat fyran, som tur var! Det rörde mig inte i ryggen egentligen, det var nog min mamma som mådde sämst över sjukdomen.

    Linnea 2015-06-08 09:25:58
    Svara
  • Hej! Jag förstår din oro, jag får ångest bara av att läsa inlägget! Man är ju så rödd över hur ens barn behandlas av andra! Men det kommer att gå bra, jag tror att en sån här sjukdom är värre för föräldrarna än för barnet i alla fall så länge de är så små. Sen det här med att folk tittar, tycker det är så svårt själv att veta hur man ska vara. Man vill ju inte titta mer än på nån annan men ofta gör man ju tyvärr det, utan att man tänker på det. Men förstår att det är jobbigt!
    Massa kramar!!!

    Pernilla 2015-06-08 09:05:46
    Svara
    • Svar på Pernillas kommentar.

      Tack snälla du! Ja men det är så, detta är allra värst för mig och C just nu och i viss mån för Belles syskon. Förstår att är svårt att veta hur man ska bete sig ibland…
      Kram och tack för din hälsning!

      juliak 2015-06-09 09:12:34
      Svara
  • Så mycket jag vill skriva, men jag är inte lika bra vän med orden som du…
    Min dotter är inte heller som alla andra, och ibland är det jobbigt. Men med en trygg och kärleksfull familj kommer man långt, och då är man aldrig ensam.
    Jag tror det kommer gå bra på förskolan. Barn är sällan dömande, mer nyfikna. Berätta för andra föräldrar och barn, så dom vet. Jag tror att det är bättre och min erfarenhet säger mig det.

    Linda 2015-06-07 23:04:17
    Svara
    • Svar på Lindas kommentar.

      Åh, då förstår vi varandra på ett annat plan…Kram till dig! Jag tror att du har alldeles rätt att med en kärleksfull och trygg familj går allt så mycket bättre och man slipper att vara ensam.

      juliak 2015-06-09 09:13:39
      Svara
  • Jag kan ibland bli så fasligt trött på folk som inte kan hantera att ALLA är olika. Vår son har fel på binjurarna o måste medicinera vilket ibland gjort att han svullnar i ansiktet, bara det lilla kan ställa till det och få folk att bete sig på ett inte alltid så bra sätt.

    Däremot om förskolan, med rätt personal kommer det gå galant!!! På vår förskola kommer killar i klänning o strumpbyxor o ingen säger nått (går ju inte att jämföra med Alocepi) det är liksom högt i tak för att vara annorlunda. Eller som läraren svarade en förälder på ett möte nu inför skolstarten då föräldern frågar om hur de hanterar barn som är annorlunda; – Ja det är jobbigt det där att hantera säger läraren, 27 stycken annorlunda som alla ska bemötas på sitt sätt för att blomma ut och växa, ibland är det lite kämpigt! (Så gulligt att säga att alla faktiskt är unika)

    Låååångt inlägg, förlåt för det ville egentligen bara ge er en kram och säga att det kommer gå bra!!!

    Johanna 2015-06-07 22:52:41
    Svara
    • Svar på Johannas kommentar.

      Åh meeen så jobbigt att behöva medicinera 🙁 kram! Det låter så himla fint och bra på er förskola. Högt i tak och plats för alla är ju liksom det man önskar. Tack för att du ville dela med dig!

      juliak 2015-06-09 09:14:53
      Svara
  • Hej! Jag har också en dotter som har alopecia. Hon tappade sitt hår 2012. Jag var också jättenervös när hon skulle börja förskoleklass. Och lika nervös var jag när hon började ettan. Men det har gått så bra. Det härliga är att Sally, som min dotter heter, är så självklar i sitt sätt att vara. Hon skäms inte, hon tycker hon är jättefin. Och det är hon ju, hon strålar! Hon har många kompisar och det förstår jag.

    Cecilia almgren 2015-06-07 21:50:43
    Svara
  • Styrkekramar till dig Julia och Belle.

    ChristinaS 2015-06-07 21:29:27
    Svara
  • Har en dotter som har diabetes. Det syns ju rätt tydligt eftersom hon måste ta stick i fingret ett tiotal gånger per dag samt har en insulinpump fastsatt på kroppen. Dottern blev sjuk när hon var 2,5 år och är nu 6 år. Folk stirrar och frågar men vi försöker se det som något positivt: ännu en person som vi kan ’utbilda’. Vi berättar gärna om diabetes, hur man får det och varför dottern behöver en insulinpump. Om man tänker positivt och ser det som att man bidrar till kännedom om sjukdomen så känns det lättare med alla nyfikna människor tycker jag. Än så länge verkar inte dottern ta illa upp eller skämmas för sin sjukdom. Vissa har en fungerande bukspottkörtel inne i kroppen och andra har en insulinpump utanpå kroppen. Hoppas att ni kan hitta ett sätt som fungerar för er och självklart måste ni ägna en hel del tid åt att utbilda förskolepersonal, dagisföräldrar och dagisbarn i samband med inskolning men det vinner man på i längden. Det bästa med barn är att de bara vill ha svar på sina frågor och sedan är det bra med det. De struntar i ifall någon saknar hår eller har en insulinpump så länge de är en bra kompis. Det finns en Bamse-tidning som berättar om diabetes -kanske kan det finnas något liknande material för er att använda på förskolan?

    Hanna Nahlin 2015-06-07 20:13:29
    Svara
    • Svar på Hanna Nahlins kommentar.

      Hej Hanna och tusen tack för att du delar med dig! Ett sunt och klokt sätt att bemöta nyfikenheten på. Att se det just som en chans att sprida kunskapen vidare. Det ska jag ta till mig 🙂 Kram!

      juliak 2015-06-09 09:19:14
      Svara
  • Tänk att vuxna människor kan vara så dumma. Som om det skulle vara smittsamt att vara utan hår,,,,,, titta tillbaka, glo glo glo. Belle är väl jättesöt. Hon har väl inte valt detta. Kram Inger

    inger 2015-06-07 19:17:02
    Svara
  • Barn tar saker som är annorlunda mycket mera naturligt än vuxna. De frågar om sådant de inte förstår men sedan är det klart. Vuxna borde ta modell av barn och inte göra sådant som annorlunda en stor grej. Det är som det är:)

    Hanna 2015-06-07 18:45:55 http://hannasbokhandel.blogspot.fi
    Svara
  • Så fint skrivet som alltid. Underbara fina bilder på världens finaste tjej i finaste ”änningen” 🙂

    Allt kommer gå såå bra i livet för lilla Belle, lycka att ha sådana föräldrar som ni!

    Kramar Hanna

    Hanna 2015-06-07 18:24:10
    Svara
  • Belle kommer att bli precis den starka och vackra person som ni gör henne till! Hon kommer att gå så långt med all er kärlek! Kloka fina Julia! Massa kramar!

    Pernilla 2015-06-07 17:51:15
    Svara
  • Har läst din blogg till och från och fick namnet Elle ifrån dig som min minsta dotter på 3 år heter

    Maria 2015-06-07 16:59:26
    Svara
  • Jag tror inte att det kommer bli så jobbigt på förskolan. Det är en sluten grupp med barn och föräldrar som kommer att veta varför Belle inte har något hår.
    På flygplatser och i offentliga miljöer är hon ju mer utsatt. Tänkte just på detta dilemma då en nära anhörig med alopeci och som bär peruk ju inte utmärkte sig ett dugg när vi var på studentfirande tillsammans. Det är tur att det finns hjälpmedel att ta till om man vill. Hon får avgöra själv när hon blir äldre. Håller med Belle om att klänningar är sköna och vackra och något man kan ha varje dag!

    Annika 2015-06-07 15:02:33
    Svara
    • Svar på Annikas kommentar.

      Nej kanske inte alls. Typiskt att oroa sig i förskott och onödan men jag är så…allt blir nog bra 🙂 kram!

      juliak 2015-06-09 09:24:16
      Svara
  • Du sätter ord på det onda så varsamt och fint. Du är fantastiskt och ger Belle den största trygghet och är/kommer vara det bästa stödet genom allt stort och smått.

    Hannah 2015-06-07 14:10:39
    Svara
  • Kramar till er! Oroa dig inte för mycket, det kommer säkert gå hur bra som helst! Precis som du säger Belle är en toppenfin tjej och det kommer alla snabbt att upptäcka. Barn är så naturliga, de lägger sällan någon värdering i hur folk ser ut. För dem är det mer ett konstaterande när de kommenterar någons utseende. Det tuffaste blir nog föräldrarna, men om du orkar vara öppen och förklara så tror jag att de också snart bara kommer se Belle som den fina tjej hon är och inget annat.

    Kram! Och ha en underbar fin söndag, här tittar solen fram lite till och från nu, härligt!!

    Emy 2015-06-07 13:53:23
    Svara
    • Svar på Emys kommentar.

      Tack snälla snälla du, du har så rätt så!
      Här tittar solen också fram men hjälp så det blåser. tvätten blir torr om inte annat 😉 Kram!

      juliak 2015-06-07 16:32:48
      Svara
  • Föris kommer gå fint. Så fint så. För barn är allt normalt tills vi vuxna påpekar att det är avvikande. Och Belle är precis så vacker och fin som hela hon är. Och helt ljuv…!

    ullebulleh 2015-06-07 13:49:32 http://www.fotografulricaherlitz.se
    Svara
  • Alltså.. Att läsa dom där orden ”som en vandrande cirkus”, det gör SÅ ont i hjärtat.
    Utan att egentligen känna dig alls utan bara ha en uppfattning genom din blogg vill jag bara säga att jag är övertygad om att Belle med dig som mamma garanterat har dom bästa förutsättningarna för att kunna hantera alla svårigheter som kommer i hennes väg på bästa sätt. Ni verkar ha en så fin och kärleksfull familj med så bra värderingar!
    Stor kram till Belle och till dig!
    /Hanna

    Hanna 2015-06-07 13:46:58
    Svara
    • Svar på Hannas kommentar.

      Tack så hemskt mycket Hanna! Det värmer.
      Jag har ingen annan beskrivning än just så och det gör så vansinnigt ont i hjärtat. Nu är vår vardag lite annan med lugn och ro och vi omger oss med människor som vi känner. Det blev så koncentrerat med jobbiga upplevelser…

      kram

      juliak 2015-06-07 13:49:00
      Svara
  • Hon är som en dröm i den där änningen! Så fin, o lik sin far, vilket jag inte sett förrän just nyligen ☺️ Jag minns beskedet jag också som ett slag i magen o samtidigt något fantastiskt. Hon är och förblir Belle som jag ser sååå mycket fram emot att få träffa någon gång, förhoppningsvis snart

    Jessica 2015-06-07 13:43:56
    Svara
  • Hej! Åh finaste Belle. Jag har följt din blogg länge o jag blir så gripen av ditt sätt att skriva om Belle. Jag lever lite i en liknande situation med en son som har vitiligo, i ansiktet. Det syns ju väldigt påtagligt…..Han har fått många elaka frågor om detta från utomstående människor, i skolan etc. O jag har inte kunnat skydda honom….Han är 13 år idag o måste lära sej hantera att så här är det. Jag tycker förstås att han är världens finaste. O vi pratar hela tiden om att människor är olika. Men som folk kan stirra ibland. Han har även annan problematik som gör det besvärligt för honom.
    Jag förstår dej men med er som föräldrar tror jag att Belle har stora möjligheter att tycka om sej själv för den hon är, alltså vacker o fin:)

    Många kramar från en annan mamma

    Ullis 2015-06-07 13:02:23
    Svara
    • Svar på Ulliss kommentar.

      Åh! Kram till dig! Klart han är världens finaste! Det är ju också en autoimmun sjukdom din son har…det finns liksom ingenting att göra. Mer än att hantera läget. Vilket inte är så enkelt alla gånger.
      Just vetskapen om att jag inte kan skydda henne i alla lägen gör det så extra viktigt för mig att se till att hon reder sig i jobbiga situationer som hon kan tänkas hamna i sedan. Hur jag nu gör det på bästa sätt…

      kramar

      juliak 2015-06-07 13:53:48
      Svara
  • Åh vad jag känner med er! Jag känner er sorg och er oro och vet precis vad ni går igenom.
    Det bästa man kan göra (tror jag) när man har ett barn som inte är riktigt precis som alla andra, är att boosta det med kärlek, kärlek och åter kärlek. Ett barn med stor självkänsla går lite lättare genom livets svårigheter. För visst kommer det att bli svårt ibland, det är ju så livet är för alla men för våra barn som är lite speciella blir det tyvärr lite extra törnar under livets gång.

    Som du kanske förstår så har jag också ett ”speciellt” barn. Det är en sorg för mig som förälder att hon aldrig fick samma chans som ”alla andra”, jag skulle så gärna ha velat att jag hade kunnat ge henne ett ”vanligt” liv utan den där extra bördan hon alltid måste släpa på. Som förälder vill man ju alltid sina barns bästa.

    Min dotter är vuxen nu. Hon är en alldeles underbar människa med ett otroligt stort hjärta. Hon har numera accepterat att hennes liv är lite annorlunda än de flesta jämnårigas och sörjer inte sin förlust så mycket längre.

    Måste berätta att i min dotters klass i grundskolan, fanns en pojke med alopeci. Han var populär bland sina skolkamrater och hade alltid ett stort umgänge. Jag hörde aldrig någon som hade ”åsikter” om hans frånvaro av hår, det var liksom självklart att han hade det utseendet precis som att andra hade ”sitt” utseende.

    Jag hoppas att det kommer att bli så för er fina Belle också!

    Kram!

    Nina Liljedahl 2015-06-07 12:53:27
    Svara
  • Hej Julia ! Oj vad detta inlägg berörde mig, men jag tycker att ni gör helt rätt. Att inse att andras beteende kan man inte göra något åt, men att fokusera på Rosenknoppens självkänsla. Jag hade gjort precis likadant. Men ledsen för andras beteenden måste man få vara, att tillåta sig känna dessa känslor, men att sedan kunna släppa dessa och gå vidare….som sagt, andras beteende kan man inte förändra. Min lillasyster tappade delar av sitt hår när hon var liten, men det växte ut igen. Det är som du skriver, ingen vet om/när håret växer ut, och det är inget man kan påverka i nuläget. Jag tycker du har ett knippe med vackra barn, och verkar vara en fantastisk mamma till alla tre. Det kommer gå bra med förskolestart, det är jag helt övertygad om. Ha nu en riktigt trevlig sommar !!!! Hälsningar Maja & Wilmas mamma

    Ingela Berg 2015-06-07 12:41:13 http://[email protected]
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!