Våren 2010, Elle & Hulda äter mellis tillsammans.
Min älskade Hulda är borta.
Hulda var den enda hönan med namn hos oss, en charmig och alldeles underbar höna. Stor, härlig och mitt bästa bästa sällskap om dagarna.
Imorse när jag kom hem efter dagislämning så hände det som inte får hända.
En rovfågel tog min Hulda. Jag är SÅ ledsen och förtvivlad. Synen var så hemsk 🙁
Idag skulle jag hinna med så mycket, jag har en kundkväll inbokad. Allt får bli som det blir…jag tappade all energi. Virrar mest omkring och ska ordna med det jag mäktar med. Jag fick hjälp av grannen med att lägga ner henne i en låda som tur är så slipper jag se henne när jag är ute.
Ååå min Hulda vad jag saknar dig!
Kram från en jätteledsen Julia som har ont i hjärtat.
(Ni får ursäkta att jag berättar om det här, här på bloggen men bloggen är en slags dagbok för mig så därför fick det bli så)
Usch va tråkigt…!
Vet hur det känns, förra hösten hade vi räven på besök, han tog tupp + 2 hönor…
Mvh Liza
Hej!
Det är aldrig roligt när något sådant händer. Våra djur är ju som våra närmaste vänner. Måste bara berätta att jag var med min väninna i lördags på en hönsutställning. Att det finns så många olika fina tuppar och hönor, det visste inte jag.
Kram Camilla
Åh vad tungt, förstår att det är jobbigt, så fin hon var.
Sänder en stärkande tanke =(
Men vad ledsen jag blir!!! 🙁
Förstår att du känner dej nere. Allra helst om det var en social höna. FY vad hemskt att se det också.
Jag är också rädd att djur ska ta våra Hedemorahöns, men inget har hänt än så länge (tack o lov). Vi ska bygga tak på utegården så de bara får vara där när inte vi är hemma. Jag ska ju inte vara mammaledig i all evighet… (tyvärr) 🙂
En SÖT bild var det iaf.
KRAM till dej
/Helena
Nej men fy då! Stackars er. Klart man fäster sig vid dem små liven. De finns ju där varje dag & man tar hand om dem.
Kramar till dig.
usch vad tråkigt, jag lider med dig, sällskapsdjuren blir verkligen ens bästa vänner, man går och småpratar med dem och har dem vid sin sida.
Kramar /Anna
Nej va trist. Så hemskt att måsta se. Alltid jobbigt att förlora en familjemedlem i vilken storlek eller form de än må vara.
Styrke kramar till dig i dag!
//Dessie
Har själv höns och vet hur speciell och personlig en höna kan bli! Så tråkigt att det hemska hände! Jag blev av med en höna nu i höst men det var en lös springande hund…….:( Kram från Erika
hej..
vet precis hur det känns att mista sin vackraste höna. jag grät idagar ååå vad jag saknar henne. jag sluta med höner efter det, men längtar varje dag efter nya. så ,man kanske ska göra slag i saken och köpa nya..
så jag vet hur du känner dig..
kram
Julia,
Voi ei, osaan kuvitella miltä sinusta tuntuu!!!! Tälläkin hetkellä koirani sairastelevat melko usein, suru tekee kipeää silloin kun se on omalla kohdalla.
Itkeminen parantaa pikkuhiljaa haavoja…Elämä nostaa taas päätään ja ihanat muistot jäävät ikuisesti rakkaista ystävistämme sydämiimme.
Sinua lämpimästi ajatellen ja Suurin Halauksin, Kirsi
Usch så ledsamt.
Detta är nackdelen med djur.
Kram till er och Hulda.
/Karoline
du kor trist ;(
føler med deg …..
har selv 7 slike høner som går og tripper på tunet, og det er jo så koselig.
sender deg eit smil og håper det hjelper litt
Klemma fra monika
Åååh vad obehagligt och orättvist och ledsamt! Naturen kan verkligen te sig lika grym som fantastisk. Ta hand om er och minns Hulda som den lilla höns-gumma hon var! Kram!
Nää va hemskt Julia!!! Mina tankar går till er iväll..<3
stor bamsekram mamma j
Ja det är inte klokt vad man fäster sig vid sina husdjur. Det gör så ont i hjärtat när det händer dom något och man inte kan hjälpa dom. En dag kommer ni att orka minnas henne i alla glada och fina minnen.
Mvh Liz-Marie på Gotland
Hej! Tyckte det var fint av dig att berätta det här på bloggen och det gör ont i mig att hon inte finns hos er mer. Jag är uppfödd med höner, och det är alltid någon man fastnar mer för. Kommmer fortfarande ihåg min vackra vita tupp som höken tog, uch vad jobbigt det var.
Tack för en fin och inspirerande blogg, det är alltid roligt att kika in till dig.
kram Linnéa
ne urs va hemskt! tur att du lämnat barnen så dom slapp att se de.
kramizzar
Nämen, usch va jobbigt!
Jag förstår lite hur det känns. Jag blev jätteledsen i våras när hackspetten tog alla fågelungarna som bodde i vårat fågelhus precis utanför fönstret.
När jag kom hem från jobbet en dag så hade den hackat ett stort hål för att komma in och ta dem. Hittade dock en överlevande som jag tog hand om och satt och vaktade i flera timmar tills föräldrarna vågade flyga in till den igen och mata den. Men senare på kvällen (när jag la barnen) så hittade hackspetten även den sista.
Konstigt hur det känns det där även om man vet att det är så i naturen.
Många kramar Tanja
Hej Julia!
Men åh vad ledsamt att höra, förstår hur du känner dig. Hon var så fin er Hulda. Jag hoppas att Noel och Elle inte var med när det hände?
Vi hade en vit höna som hette Snövit, hon var den tamaste och nyfiknaste av alla våra höns o henne tog räven, det var så sorgligt.
Stor kram till dig!
Jenny
Åh vad tråkigt! Förstår precis hur du känner, vi har en liten undulat som är vår käraste ögonsten. Hoppas ni får en bra helg iallafall. Kram Kram Annika
Så sorgligt. Stackars er alla, man blir så ledsen när sånt händer. Dessa rovfåglar, visst de rår inte för det men vilken sorg och uppgivenhet man känner när det drabbar en.
Önskar er en fin helg trots allt!
Hälsar Anna T
Stackars dig! Fy vad hemskt..det är alltid skitjobbigt när det gäller djur, men det kanske är jag som är blödig:) Stor tröstkram till dig iallafall och det är klart att du får skriva om vad du vill..det är ju din dagbok;) Kramar Madde
Livet är grymt ibland. Men tänk vilket gott liv hon fått hos er!
Skickar en kram!
Vad fint du skrivit! Man förstår precis hur det måste kännas!
Hulda fick vara en mycket lycklig och älskad höna, det är ganska få hönor förunnat.
Kram!
🙁
Stor kram!
Å så tråkigt med Hulda.. Det är ju inte på det sättet man vill mista ett djur, om man nu ska förlorat ett. Många kramar till dig.
Nej va tråkigt med hönan. Jag är ledsen.
Men va roligt för mig att jag hittade till din blogg. Mkt vitt och fint var det är. Har fått flera tips om din blogg, du har många beundrare.
usch, vad hemskt. Jag förstår att du är ledsen. Ta hand om dig. kram
Hej!
Jag förstår mycket väl hur du känner, vi har oxå haft höns och en av våra tuppar, Kalle, blev tagen av en rovfågel, det var skitjobbigt. Kramar Carina
[email protected]
usch vad tråkigt! vår lille katt Otto fick avlivas förra söndagen, vetrinärerna kunde inte säga med säkerhet om han blev påkörd eller om det var ett rovdjur! så jag förstår känslan, jag var helt förstörd i ett par dagar och sedan har det bara kännts tomt! de får en speciell plats i ens hjärtan!
Kram Jenny
Kram Kram till dej/er!!!
Lycka till med kund kvällen!
Kram Camilla…
Så hemskt! Stackars lilla Hulda.
Kram Amanda
Åh neej vad tråkigt och ledsamt 🙁 :-(!! Söta goa Hulda…Förstår så din förtvivlan … Usch och fy! Ja husdjur finns ju så nära, som riktiga familjemedlemmar. Man matar, klappar och tar om hand… Stor kram till dig vännen!
Hej Julia!!
Fy så hemskt, känner med dig, de är ju en del av familjen de med. Sänder en stor kram till dig
Kram Monica
Stackars dig….och Hulda.. Blev ju av med min katt för några år sedan..så jag förstår hur det känns. Saknar henne fortfarande. Men sorgen bleknar ju efter ett tag. Och nya katter kommer..kanske en ny hönepöna för dig..;-) Hoppas du får en trevlig kväll ändå.
Usch vad hemskt:(( Stackars Hulda.. och stackars er!!Tänker på dig!
Många Kramar till dig/Sofia
Usch o fy vad tråkigt!
Alltid jobbigt när olika ”familjemedlemmar” försvinner!
Kram
//Frida
Huff, så fælt!! Skjønner godt at du blir lei deg jeg, vi blir jo så glade i de dyrene våre.
Har så lenge hatt en drøm om å ha høner selv, men akkurat frykten forsånne ting som har skjedd hos deg gjør meg litt skeptisk…vi har også hønsehauk her i området.
Stor trøsteklem.
Fy så hemskt! Naturen er vacker – men den kan også väre hård och brutal…
En stor kraaaam til dig vännen
Skickar en tanke och en stor kram till dig Julia <3. Jag lider med dig. Det är alltid så fruktansvärt tungt att mista ett husdjur eller någon man tycker om. Ta dagen i din takt och gör det du orkar. Omgivningen kommer att förstå. Stor kram från Kicki i Ö-vik
Usch vad tråkigt. Stackars Hulda. 🙁
Blev riktigt ledsen av Ditt inlägg… är så otroligt tungt när sådant händer de små liven 🙁
Tänker på Dig!
Usch vad tråkigt, det är nackdelen med djur..man blir så ledsen när det händer något. Kramar på dig! Ida
Nämen fy så tråkigt, förstår att ni saknar henne.
Söta hönan.
Klart att du ska skriva om vad du vill du gumman. Det är ju din blogg.;-)
Ta hand om er. Kram Stina
Du ska inte ursäkta dig. Bloggen är ju till för att ventilera glatt som ledset. Kram på dig
Nä fy så hemskt!
Jag hoppas barnen slapp att se det!
Kram
Malin
Men vännen! Fy sjutton! Jag förstår dig verkligen, de små liven är verkligen familjemedlemmar. Skickar varmaste kramen till dig idag! KRAAAAM
Nej, vad tråkigt. Förstår verkligen att det känns tungt. Kan tänka mig att man fäster sig vid dem och att de blir väldigt sällskapliga och personliga.
Lycka till med allt därhemma…